# ID: svediakorp-gov435459
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,247
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först och främst vill jag framföra mina hjärtligaste lyckönskningar till general Morillon för ett mycket uttömmande och lägligt bidrag till debatten om utvecklingen av Europas säkerhets- och försvarspolitik.
Den väl valda tidpunkten nämndes med rätta både av min ärade vän och av ordförandeskapets minister.
Antalet ändringsförslag som utskottet beaktade innan denna resolution antogs vittnar på många sätt om det stora intresse, men även om de meningsskiljaktigheter, som detta mycket viktiga europeiska politikområde är föremål för.
När jag i dag besvarar frågorna måste jag hålla kommissionens nuvarande ansvar för säkerhets- och försvarsfrågor i åtanke.
Jag kommer helt säkert att hålla dem i åtanke och om jag inte skulle göra det kommer Van Orden att påminna mig.
Vad som än rekommenderas i framtiden av konventet, där min kollega kommissionsledamot Barnier på ett förtjänstfullt sätt har lett debatten om försvarsfrågor - och jag vet att han under överläggningarna om detta betänkande har föredragit ärendet i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarsfrågor - är kommissionens ansvar på detta område tämligen begränsat om man ser till omfånget av frågor i den föreliggande texten.
Kommissionen är inte involverad i de rent militära aspekterna av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.
Detta område är medlemsstaternas exklusiva behörighet.
Därför tänker jag inte kommentera de specifikt militära förslagen, däribland inrättandet av en permanent stående armé, en klausul om kollektivt försvar eller en gemensam militärakademi.
Men fördraget ställer kommissionen genom artikel 27 i samband med den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och vi deltar aktivt i alla diskussioner om krishanteringsinsatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, i synnerhet de diskussioner som har att göra med instrument för civil krishantering såsom polisarbete, rättssäkerhet, civil förvaltning och civilt skydd.
Jag är glad över att i detta sammanhang kunna konstatera att man i den föreliggande resolutionen erkänner vikten av civila såväl som militära bidrag till krishantering.
Som jag så många gånger tidigare har påpekat här i kammaren är det emellertid omöjligt att skilja rent militära ärenden från närbesläktade frågor där vi inom kommissionen har behörighet och kan komma med ett viktigt bidrag.
Militära och icke-militära ärenden kan inte delas in tydligt avgränsade fack.
Det bör man heller inte göra, eftersom dessa frågor kräver en nära samordning inom ramen för en enda strategi.
Kommissionen kan till exempel finansiera polisiära insatser efter en konflikt, som i Bosnien och Hercegovina där Europeiska unionen den 1 januari övertog polisuppdraget från Förenta nationerna, anordna utbildning för gränsmyndigheter när okontrollerad massmigration ger upphov till konflikt, eller hjälpa till att återskapa administrativa strukturer i länder som är på väg ut ur en kris, såsom var fallet på Balkan och som nu sker i Afghanistan.
Kommissionen har redan i nuläget tillgång till en imponerande serie av instrument och sakkunskaper som kan användas i krissituationer.
Såsom föreslagits av Morillon kan Europeiska unionen komma att behöva nya instrument på säkerhetsområdet.
Men det allra viktigaste kravet är att alla tillgängliga instrument skall syfta till att i varje specifik situation uppnå de överenskomna målen för den europeiska politiken.
Jag måste medge att den senaste tidens händelse visar att så inte alls är fallet.
Ett annat område där kommissionen har en viktig roll att spela har att göra med försvarsmaterielpolitik.
Handel med och tillverkning av försvarsmateriel varken kan eller bör enligt min mening behandlas som privat jaktmark inom den inre marknaden.
Upphandling av försvarsmateriel, konkurrens mellan försvarsföretag, forskning och utveckling, export och import av försvarsmateriel, inremarknadsaspekter av handel med försvarsmateriel och produkter med dubbla användningsområden - på alla dessa områden är fördelarna med den inre marknaden betydelsefulla för den europeiska industrin.
Här finns stort utrymme för förbättringar.
Kommissionen antog nyligen ett meddelande till rådet och parlamentet om försvarsmaterielindustrin som innehåller några områden där det finns goda möjligheter att ge Europas skattebetalare mer valuta för de pengar de investerar i sin säkerhet.
Problem med överlappning och fragmentering inom tillverkning och upphandling av vapen samt bristen på driftskompatibilitet, vilket påpekas i denna resolution, är några av de nyckelfrågor som vi har försökt att ta itu med i vårt meddelande.
Vi hoppas att det arbete vi inleder som en uppföljning till meddelandet kommer att bidra till att utveckla en stark och konkurrenskraftig försvarsindustri, klara och tydliga marknadsvillkor och ett positivt klimat för investeringar i den forskning och utveckling som behövs för att stärka den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.
Slutligen är trovärdigheten hos Europas gemensamma säkerhets- och försvarspolitik i stor utsträckning beroende av Europeiska unionens militära kapacitet.
Inrättandet av en styrka för snabba insatser uppgående till 60 000 man som sker inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken kommer helt säkert att bidra till att öka Europeiska unionens trovärdighet utomlands.
Och sjösättningen av Europeiska unionens första militära operation någonsin i den före detta jugoslaviska republiken Makedonien förra månaden visar att den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken inte bara är en teoretisk skapelse.
Men jag håller helt och hållet med min ärade vän general Morillon om att det är svårt för våra allierade att ta Europa på allvar om vi inte satsar mer på vår säkerhet.
Det räcker inte att hävda att Europa står för sin andel av kostnaderna genom att betala lejonparten av världens utvecklingsbistånd, hur sant det än må vara, eller att ytterligare öka vårt humanitära bistånd.
Vi måste även investera mer i att utveckla vår kapacitet såsom vår förmåga att inrätta luftbroar, liksom i specialstyrkor och utrustning för kommunikation i fält.
Om vi inte gör det kommer våra allierade även fortsättningsvis att anse att Europa alltför enkelt kasserade in sin fredsåterbäring efter Berlinmurens fall.
För att garantera neutraliteten, oberoendet och objektiviteten i humanitära insatser bör tillhandahållande av bistånd primärt vara en uppgift för de humanitära organisationerna.
Att respektera dessa principer är av yttersta vikt för att uppfylla de humanitära behoven i händelse av en kris.
Därför välkomnar kommissionen att man i betänkandet hänvisar till de riktlinjer för tillhandahållande av resurser från militär och civilförsvar för att stödja Förenta nationernas humanitära verksamhet i komplicerade och brådskande lägen som FN publicerade den 20 mars 2003.
Där fastställs tydliga regler för förhållandet mellan militära och humanitära aktörer inom ramen för FN: s humanitära operationer.
Huvudtemat i riktlinjerna borde vara tillämpligt på alla humanitära operationer där europeiska resurser från militär och civilförsvar utnyttjas.
Jag skulle vilja säga några avslutande ord om den internationella humanitära rätten som reglerar hur de stridande parterna skall uppträda.
Vi anser att den internationella humanitära rätten är anpassad till dagens konflikter om de stridande parterna och alla parter i Genèvekonventionerna respekterar sina skyldigheter.
Jag vill uttrycka kommissionens uppskattning för den roll Internationella rödakorskommittén spelar som befrämjare och väktare av konventionerna.
Avslutningsvis vill jag än en gång säga till min ärade vän att detta betänkande kommer vid ett nästan pinsamt lägligt tillfälle.
Här tar man upp frågor som berör själva hjärtpunkten av vår trovärdighet när vi i Europa under de kommande åren skall försöka att öka vårt inflytande i världen, men som jag har sagt tidigare här i kammaren inträffar förr eller senare den tidpunkt inom politiken då man måste gå från ord till handling.
På det säkerhetspolitiska området är detta stadium sedan länge passerat.
(Applåder)
