# ID: svediakorp-gov435458
# author: Yiannitsis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,486
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, ärade ledamöter av Europaparlamentet!
Den senaste tidens kris i Irak har på ett ganska tydligt sätt avslöjat Europas brister, särskilt i utrikespolitiska frågor och försvarsfrågor.
Låt oss dock inte uppehålla oss vid Europas svagheter.
Denna kris kan även ha en konstruktiv inverkan på den europeiska politiken, och med det perspektivet anser jag att Morillons betänkande kommer vid en bra tidpunkt, även om det inte var uppenbart när han satte i gång.
Upplösningen av den klassiska bipolära maktbalansen gör det i dag nödvändigt att finna nya strategier och åtgärder på säkerhetsområdet.
Inom denna ram är spridningen av massförstörelsevapen inte den enda orsaken till kriser.
Den globala säkerheten och stabiliteten hotas inte bara av den faran.
Även utbredd fattigdom, organiserad brottslighet, statsvåld och djupa ekonomiska kriser kan inverka negativt på den globala stabiliteten och säkerheten, liksom militära handlingar och terrorhandlingar.
Säkerligen måste vi parallellt undersöka i vilken utsträckning vi utvecklar lämplig politik mot alla dessa faror och i vilka tidsskeden.
Parallellt med de åtgärder vi väljer anser vi att det är absolut nödvändigt att den globala säkerheten stöder sig på ömsesidigt förtroende, samarbete och samförstånd inom internationella organisationer, allianser och nätverk.
Den metod med vilken vi hanterar hoten mot den globala säkerheten kommer även att bestämma våra utsikter att bygga fred och att skapa ett sunt ekonomiskt klimat, med övertygande svar på de globala politiska, ekonomiska och även miljömässiga problemen.
Jag skulle i detta sammanhang, och med anledning av den irakiska krisen, vilja uttrycka tacksamhet för det tillfälle som ordförandeskapet ges att redogöra för rådets åsikter om en fråga så viktig för den europeiska integrationen som den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP), vilken behandlas i general Morillons synnerligen intressanta betänkande.
Såväl Morillons betänkande som andra sammanhörande initiativ, som Barniers betänkande, har tillfört betydelsefulla idéer, vilka kan vara användbara särskilt i den diskussion som kommer att äga rum under regeringskonferensen, men även i det nuvarande skedet, i vilket rådets behöriga organ utarbetar texter som gäller fullbordandet av ESFP-mekanismen, och naturligtvis i konventet.
Jag bör här påpeka, och jag skall i det följande omedelbart förtydliga detta, att vissa av de idéer som framförs i Morillons betänkande gäller initiativ som redan har lanserats och som är under behandling i unionens behöriga organ.
Jag skall börja från hanteringen av dagens hot mot säkerheten, stabiliteten och freden, vilka har antagit former som skiljer sig mycket från de kända hoten i det förflutna.
Sanningen är att ESFP-mekanismen från början inte var utformad för att hantera horisontella och asymmetriska hot, som terrorismen eller spridningen av massförstörelsevapen.
Av denna anledning behövs det en anpassning av mekanismen till dagens säkerhetsklimat, vilken dock måste ske varsamt och gradvis.
Inom denna ram har man som första steg uppställt två konkreta mål: att unionens militära styrkor skall användas för att skydda å ena sidan civilbefolkningen och å andra sidan de militära styrkor från unionen som stationeras i krisregioner mot terrorattacker.
Utan tvivel är en fortsatt utveckling och förbättring av de militära resurserna avgörande för unionens säkerhet och senare även försvar.
Vi tillskriver denna fråga särskild betydelse, och inom ramen för fortsättningen på de ansträngningar som gjorts hittills kommer en konferens om resurser att anordnas, vid vilken man kommer att bedöma och förteckna de framsteg som gjorts i fråga om genomförandet av den sammanhörande handlingsplanen, den europeiska handlingsplanen för resurserna (ECAP), och dra upp den vidare kursen.
Ordförandeskapet har utarbetat en text med riktlinjer för vad som skall göras när arbetet i de behöriga arbetsgrupperna, ECAP: s paneler, har slutförts.
Vi hoppas att dessa initiativ kommer att ge en ny impuls till att förbättra vår operativa kapacitet på det militära området och i förlängningen bidra till att förbättra förutsättningarna för en vidareutveckling av ESFP.
För detta ändamål är det av särskild betydelse att även utveckla snabbinsatsförmågan, och av den anledningen lades denna fråga till de grundläggande prioriteringarna inom ramen för ESFP: s militära aspekt redan av det spanska ordförandeskapet.
Den operativa ram som kommer att styra snabbinsatsenheternas inrättande och funktion är under behandling i de behöriga militärpolitiska organen, och vi gör allt vi kan för att den skall fullbordas under det grekiska ordförandeskapet.
Det är ett faktum att det inte kommer att vara möjligt att stärka unionens militära resurser om vi inte utvidgar och fördjupar vårt samarbete på området försvarsmateriel.
Detta företag borde naturligtvis ha planerats redan tidigare, men det är dags att genomföra det, och det är något helt nytt för unionen.
Det beslut som Europeiska rådet fattade i Bryssel bestod av två delar: för det första gavs rådet i uppdrag att undersöka vilken roll försvarsrelaterad forskning och utveckling spelar inom unionens samlade FoU-verksamhet och, för det andra, att undersöka möjligheten att inrätta ett europeiskt organ för försvarsmateriel, ett mellanstatligt europeiskt organ.
Båda dessa två frågor utgör mycket viktiga steg i riktning mot att stärka samarbetet på försvarsområdet.
Den försvarsrelaterade forskningen kan på sikt även kombineras med unionens konkurrenspolitik och därigenom stödja och utveckla en mängd sektorer samt ge starkare tillväxt.
Av samma anledning främjas även utvecklandet av en övergripande rymdpolitik i unionen, vilken kommer att vara tillämplig även på säkerhetsområdet, något som berörs även i Morillons betänkande.
Det senaste årtiondets utveckling har visat att liksom många faror är gemensamma, bör även vårt svar vara samordnat och gemensamt.
Inom denna ram är det nödvändigt att fostra och främja en gemensam säkerhetsuppfattning.
Av den anledningen är upprättandet av ett system för gemensam militärpolitisk utbildning för krishantering av särskilt intresse för ordförandeskapet, som redan arbetar med frågan.
Den idé som framförs i Morillons betänkande om att inrätta en civil fredskår är mycket bra och skulle bidra till att öka medvetenheten hos den genomsnittlige europeiske medborgaren om de saker som händer på säkerhetsområdet och om hur vi praktiskt hanterar och deltar i dem.
Vi undersöker idén seriöst, och ordförandeskapet kommer med stor sannolikhet att lägga fram en text med riktlinjer för detta.
Utan tvivel är förhållandet mellan unionen och Nato en integrerande del av den europeiska säkerheten.
Den europeiska vägen för krishantering är i vilket fall som helst att i första hand låta regionala och internationella organisationer avgöra och verka, det vill säga att i första hand välja dialog.
Det avtal som ingicks nyligen om samarbete mellan unionen och Nato utgör ett viktigt steg för att de två organisationerna skall komplettera och ömsesidigt stärka varandra.
Jag tar tillfället i akt att understryka något som betonas även i Morillons betänkande, nämligen att de två organisationernas och deras medlemmars insatser bör vägledas och styras av principerna i FN-stadgan.
De saker jag har tagit upp, mina damer och herrar, är på en och samma gång punkter i Morillons betänkande och målsättningar för ordförandeskapet, och vi försöker därför främja dem.
Det är dock inget tvivel om att man i betänkandet föreslår och redogör för ett mycket brett spektrum av idéer som gäller mycket allvarliga frågor och institutionella aspekter av ESFP och som kommer att utgöra värdefulla bidrag i våra kommande diskussioner.
Jag kommer inte att närmare kommentera var och en av idéerna i betänkandet, trots att många av dem är ytterst intressanta.
Det beror på att genomförandet av dessa idéer förutsätter institutionella reformer som just nu diskuteras inom ramen för konventet och som senare kommer att diskuteras under regeringskonferensen.
Jag är likväl övertygad om att de kommer att vara användbara som en värdefull inspirationskälla och som diskussionsunderlag.
Vi har nått en kritisk punkt.
Unionen har fortsatt mot en djärv utvidgning och bör därför med fasta steg fördjupa sin politik, så att den fortsätter på en annan grund än tidigare.
Det överväldigande flertalet européer förväntar sig det, vilket även påpekas i Morillons betänkande.
I själva verket kräver dessa tider beslutsamhet och handling, med det avlägsnare målet att främja unionens försvarsidentitet.
På det sättet kommer unionen att befästa sin säkerhet och stärka sin utrikespolitik.
Mina damer och herrar!
Dagens omständigheter skulle - trots sina mörka sidor - kunna bli början på en intensiv diskussion om unionens framtida mål.
Ja, i synnerhet nu, när vi befinner oss mitt i en öppen diskussion och Europas framtid.
Frågorna är fortfarande öppna, och vi bör använda den lärdom vi har dragit om den irakiska krisens orsaker och utveckling för att förebygga och avvärja liknande situationer i framtiden och för att göra Europas närvaro i det internationella systemet starkare.
(Applåder)
