# ID: svediakorp-gov435389
# author: de Veyrinas & Vlasto (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 231
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Vi har röstat för samtycket till anslutningsfördraget för tio nya länder i Europeiska unionen.
Det var i dag inte fråga om att äventyra utvidgningen: det var den grundläggande frågan i denna omröstning.
År 2004 kommer det inte längre att finnas något gammalt eller nytt Europa, utan en union som äntligen omfattar hela vår kontinent.
Omröstningen har förvisso ägt rum i ett tungt internationellt sammanhang, men den borde inte innebära att själva utvidgningen ifrågasätts.
Vi bekräftar på nytt i dag vårt förtroende för kandidatländernas förmåga att ansluta sig till den europeiska familjen och erkänner bortom den diplomatiska turbulensen de enorma politiska, ekonomiska och sociala ansträngningar som de genomfört.
Vissa oroar sig för den institutionella konturlöshet som ett EU med tjugofem medlemsstater riskerar att börja arbeta i, eftersom den framtida europeiska konstitutionen kanske inte kommer att ha trätt i kraft den 1 maj 2004.
Eftersom arbetet i konventet står och stampar skulle man ha behövt skjuta upp omröstningen om samtyckesförfarandet.
Men skall vi på detta sätt låta kandidatländerna betala vår oförmåga att fatta beslut och reformera EU-institutionerna?
Vi tror inte det: att bekräfta utvidgningen det planerade datumet måste tvinga oss att inom tidsfristerna lyckas med denna institutionella reform.
Det är detta starka politiska budskap som vår kammare i dag överlämnar till staterna, och det är positivt.
