# ID: svediakorp-gov435378
# author: Meijer (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 261
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Det finns gott om argument för att avvisa de tio länder vars regeringar vill ansluta sig till EU.
Vissa, som Slovakien, Ungern och Rumänien, diskriminerar den stora befolkningsgrupp av romer som finns i dessa länder.
Ungern och Cypern drar på sig klagomål på grund av diskrimineringen av homosexuella.
Polen vill, precis som Irland ville tidigare, behålla friheten att i alla tider kunna neka kvinnor rätten till framkallad abort.
Estland och Lettland har försökt att undanhålla sin stora ryska minoritet, som de håller som ansvariga för den tidigare ockupationen, lika rättigheter.
Cypern skulle kunna dra med EU i ett krig mot Turkiet.
Och utifrån de nuvarande medlemsstaterna klagar man över korruption, arbetsmigration och höga kostnader för humanitärt bistånd.
Jag anser att det har minst lika stor betydelse att dessa länder underkastas ett nyliberalt regelverk, att de allmännyttiga tjänsterna bryts ned och att stora delar av befolkningen kan dömas till en långvarig fortsättning på den fattigdom som uppkommit under de senaste tio åren.
Ändå är det invånarna i dessa länder, och ingen annan, som måste bestämma om de vill tillhöra EU.
Överallt, utom i Cypern, kan de tillkännage detta i en folkomröstning.
Jag vill inte frånta dem den rätten för att skydda oss själva, eller genom att vilja veta bättre än de själva vad som är bra för dem.
Genom att avvisa Brokbetänkandet upprätthåller jag det uttalade samtycke till utvidgningen som jag gav den 20 november 2002.
