# ID: svediakorp-gov435293
# author: Gawronski (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 680
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I dag är vi i denna kammare vittnen till en rättvis och moralisk handling: europeiska länder, länder som är lika europeiska som de som redan ingår i unionen, men som av en historisk tillfällighet och utan egen förskyllan har hamnat utanför den konstlade gräns som dragits upp på vår kontinent, kommer tillbaka till Europa, kommer tillbaka till oss.
Vi hälsar deras återkomst med glädje och beundran, beundran på grund av allt det lidande de tvingats genomgå, det heroiska mod de visade under de långa decennierna av kommunistisk diktatur.
Bland de länder som återkommer till Europa spelar Polen en speciellt viktig roll, och inte bara för att det landet är det största, utan för att det var där, i Polen - vilket vi blev påminda om av kommissionsledamot Verheugen, som vi vill tacka för det enorma, goda arbete han utfört - som kampen för frihet från tyranniet började, en kamp som sedan tjänade som exempel och uppmuntran för andra länder.
Utan Polen och - låt mig påminna om en ledare som i dag är bortglömd - utan Lech Walesa hade kanske Berlinmuren ännu inte fallit.
I detta ögonblick som är så viktigt för vårt parlament kan man knappast låta bli att i minnet återuppliva de fyra åren av anslutningsförhandlingar, förhandlingar som ofta varit svåra och komplicerade på grund av skillnaderna i utvecklingsnivå mellan de olika länderna.
Men om polackerna har lyckats övervinna svårigheterna och i dag slutför sina förhandlingar så är det tack vare en enorm ansträngning från samhällets sida, tack vare landets entusiasm och insatserna från de olika regeringarna i Warszawa som samtliga, oberoende av politisk färg, kämpade för ett gemensamt, strategiskt mål: att deras land skulle bli medlem av Europeiska unionen.
Men än är det inte slut: det hårda arbetet med att modernisera landet måste fortsätta om det skall kunna utnyttja medlemskapet på bästa sätt.
Och här måste jag redovisa en viss oro, något som vi redan pekat på tidigare, när det gäller den statliga förvaltningens öppenhet, korruptionen och mediernas oberoende ställning, men jag är säker på att Polen skall klara även det provet.
Även vårt parlament har spelat en viktig roll genom att stimulera anslutningsprocessen.
Ibland har vi skickat budskap om solidaritet och uppmuntran, ibland varningar, men hela tiden konsekvent och beslutsamt, och därför har allmänheten i kandidatländerna uppfattat Europaparlamentet som en trovärdig församling, besluten att på nytt hela ett stympat Europa och skapa rättvisa.
Vårt beslut att öppna Europa för de länder som redan hörde dit var ett politiskt beslut, inte ett ekonomiskt.
Det byggde inte på siffror och balansräkningar, för de hade inte motiverat denna process.
Beslutet grundades på vår syn på rättvisa.
Det smärtar mig i det här sammanhanget att behöva konstatera att vissa av mina kolleger inte upplever denna känsla av rättvisa utan i stället tänker lägga ned sin röst i dag eller till och med rösta mot anslutningen av skäl som man eventuellt kan respektera, men inte dela, åtminstone inte i mitt fall.
Det minst acceptabla av de skälen är det som innebär att detta? nej? blir en form av utpressning, nästan ett straff för de länder som uttalade sig positivt om det amerikanska ingripandet i Irak.
Det innebär att man förvägrar kandidatländerna en rätt som vissa medlemsstater lyckligtvis - jag upprepar: lyckligtvis - har utövat fritt.
Herr talman!
Låt mig avsluta med en notis, en kort personlig parentes: jag är till häften polack och till hälften italienare, men jag försäkrar att i denna fråga - när det gäller kriget i Irak - är jag mycket stoltare över min polska hälft, för Polen skickade 200 soldater till Irak för att strida, som så många gånger tidigare under historiens gång, för vår frihet, för allas vår frihet.
(Applåder)
