# ID: svediakorp-gov435286
# author: Schröder, Jürgen (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 752
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, kommissionär Verheugen!
När Europaparlamentet i dag - som jag hoppas - med mycket stor majoritet kommer att rösta för anslutningen av Republiken Tjeckien till Europeiska unionen, då kan de enskilda ledamöternas motiv för detta beslut avvika från varandra inom vissa gränser.
Motiven kommer emellertid att sammanstråla i fråga om en punkt, nämligen den att vi med vår omröstning vill ta tillvara en möjlighet, en historisk möjlighet!
Jag är helt medveten om hur försiktig man bör vara när man använder begreppet? historisk?.
Ändå finns det situationer där det vore fel att ignorera händelsernas faktiska dimension, och i dag står vi inför en situation med en sådan historisk räckvidd.
Ändå har jag som ansvarig föredragande för Republiken Tjeckien ingen anledning att reagera översvallande eller rentav euforiskt.
I det förflutna har de många okvalificerade yttringarna från vissa tjeckiska politiker varit alltför frustrerande, yttringar, som kunde tillskrivas de aktuella valkamperna.
Ändå bör vi akta oss för att neka det tjeckiska folket, ett folk i Europas mitt, att anslutas till Europeiska unionen bara därför att opportunister, vars namn väl knappast någon kommer att minnas om tio år, har spårat ur verbalt.
Invändningen kvarstår att det inte handlar så mycket om de många små och stora opportunisterna, utan om en eventuell kvarvarande effekt av presidentdekreten, som hos oss är kända under namnet Bene? dekreten.
I fråga om denna punkt har tjeckerna den självpåtagna skyldigheten att uppfylla det kriterium som fastslagits i Köpenhamn, enligt vilket det inte får förekomma någon diskriminering av minoriteter.
Om någon i Tjeckien efter anslutning till Europeiska unionen ändå skulle bryta mot detta, så kan och kommer EU som en rättsgemenskap att vidta motsvarande åtgärder.
Att varken regeringen eller parlamentet i Tjeckien hittills har visat intresse för Europaparlamentets resolutioner, är beklagligt och orsakar besvikelse.
Det har redan vår gruppordförande påpekat.
Emellertid bör den politiska gest som gjorts av president Vaclav Klaus inte ignoreras.
Det faktum att den högste tjeckiske representanten, för några få veckor sedan i mars och med anledning av årsdagen för den tyska ockupationen av Böhmen och Mähren, beklagade bortdrivandet av sudettyskarna, är ett uppmuntrande tecken.
Det är ett steg i rätt riktning, som förhoppningsvis kommer att följas av flera.
I varje fall är det även i fortsättningen viktigt att ha tålamod i umgänget med varandra, för bemästrandet av historien låter sig knappast pressas in i en tidsmall.
För övrigt bör ingen tro att enbart tjeckerna har problem med att bearbeta sin historia, detta fenomen finner man inte bara överallt i de tidigare östblocksstaterna, utan även beprövade medlemsstater i Europeiska unionen har då och då problem med det.
I samband med bemästrandet av det förgångna bör man beakta en sak: Vi vänder oss helt rätt mot kollektiva fördömanden, men gör inte de människor samma sak, som inte vill ha tjeckerna med i EU, bara därför att man inte kan stå ut med några av tjeckerna.
För, som det redan har sagts i dag, vi ansluter inte regeringar, vi ansluter inte partier och grupper, utan människor, vi ansluter folk!
I detta fall det tjeckiska folket, och att ta med det tjeckiska folket i Europeiska unionen bör vara och kommer att vara nyckeln till att utveckla en ny rättskultur, nämligen Europeiska unionens rättskultur, även i detta land.
Om tjeckerna får stanna kvar utanför, är inget vunnet.
Först när särskilt den tjeckiska ungdomen kan röra sig och utvecklas i en vidare demokratisk miljö kommer de sår, som utan tvivel fortfarande finns på alla sidor, att läkas, för att förhoppningsvis en dag vara helt borta.
Människorna i dagens Tjeckien, som inte kan göras personligen ansvariga för det som hände före deras tid, bör och måste få möjlighet att med samma rätt och samma skyldigheter ta del av den europeiska värdegemenskapen.
I dag äger den viktigaste omröstningen i denna mandatperiod rum.
Låt oss vara medvetna om den historiska räckvidden för denna omröstning, låt oss utnyttja vår möjlighet genom att med stor majoritet rösta för Tjeckiens anslutning.
Och som sachsisk ledamot vill jag säga till mina grannar: Drazí p? átelé, vítáme Vás srde? n?.
(Applåder)
