# ID: svediakorp-gov435284
# author: Pasqua (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 546
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Vi har undgått det värsta.
Under några dagar, några veckor, har vi deltagit i ett psykodrama.
Förvisso hade parlamentet rätt att yrka på att återfå de förmånsrätter som hade blivit en aning naggade i kanten.
Men samtidigt konstaterar jag med tillfredsställelse att sunda förnuftet segrade.
Inför det beslut som vi måste ta i dag hade det nämligen varit en skymf för hela Europeiska unionen, om vi inte hade kunna överbrygga dessa svårigheter, och de som skall förena sig med oss hade fått en känsla av att än en gång bli tillbakavisade eller åsidosatta.
Vad gäller det beslut som vi skall fatta denna förmiddag genom att anta det framlagda förslaget, vill jag genast säga att min grupp kommer att svara ja så gott som enhälligt.
En enda av oss kommer att lägga ner sin röst; alla andra kommer att rösta för förslaget.
De kommer att göra det med öppna ögon, och när de gör det kommer de att ha en känsla av att, å ena sidan, utplåna de ärr som fanns kvar på det gamla Europas kropp, som - enligt vissa - utgör de svåra följderna av kriget och, å andra sidan, av att sona en orättvisa, eftersom de länder som efter Jaltaöverenskommelsen befann sig på andra sidan om järnridån och som på detta sätt inte bara förlorade sitt oberoende utan också sin kulturella identitet äntligen har återfått dem.
Jag tillhör dem som beklagade - vilket jag redan har haft tillfälle att säga i denna kammare - att vi efter Berlinmurens fall inte kunde visa oss storsinta och öppna vår famn för våra bröder i öster, något som hade varit förenligt med våra traditioner.
Jag har varit rädd för att vi till slut skulle fastna i ändlösa, byråkratiska diskussioner.
Gudskelov har vi kommit undan.
Därför kommer det beslut som vi skall fatta i dag att ge oss möjligheten att utplåna dessa ärr.
Vi gläder oss också åt att de folk som förenar sig med oss, de folk som hade förlorat sin kulturella identitet och som nyss har återfunnit den genom inträdet i vår Europeiska union, kommer att bidra till att förändra den på ett påtagligt sätt.
Jag vet inte om alla inser det, men jag tror att friheten samtidigt kommer att tjäna på det här liksom det mellanstatliga samarbetet, medan federalismen kommer att förlora.
Detta perspektiv gläder mig.
Jag vill påpeka att om vi av någon anledning inte hade förmått överbrygga de svårigheter som har dykt upp under det psykodrama som vi har upplevt hade vi dragit ett löjets skimmer över oss.
Låt oss därför vara glada över denna positiva utgång, även om den inte är helt tillfredsställande för alla.
Parlamentet kommer att få andra tillfällen att försvara sina förmånsrätter.
Vi har i varje fall gjort det viktigaste.
Europa återförenas.
För oss handlar det nämligen inte om någon utvidgning utan om en återförening.
De som nu förenar sig med oss är våra bröder.
De borde aldrig ha skiljts från oss.
Vi är glada över att återfinna dem.
