# ID: svediakorp-gov435283
# author: Cohn-Bendit (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 784
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Denna förmiddag har vi upprepade gånger fått höra att detta är ett historiskt möte, men att döma av antalet närvarande kolleger sker det i hemlighet.
Det finns fler åhörare på läktarna än i detta parlaments kammare.
Vi har tydligen problem med dessa historiska möten, men det är en annan historia.
För det andra har det sagts:? Det framgår tydligt att det europeiska enande som vi upplever och som vi har önskat är en följd av den kamp som folken i öster för mot diktaturen, liksom efterkrigstidens Europa var en följd av de europeiska folkens kamp mot fascismen som hade behärskat Europa?.
Följaktligen enar vi Europa enligt det konstitutionella och grundlagsenliga tänkesätt som vi omfattar, det vill säga ett demokratiskt tänkesätt som står i motsättning till diktatur.
Jag tror inte att någon i denna kammare vill ifrågasätta detta, och därför kommer vår grupp att enhälligt rösta ja till anslutningen av alla de länder som står på listan i dag.
De östeuropeiska länderna, de länder som står i tur, är fascinerande och oroväckande samhällen.
De är reformvänliga och konformistiska.
De är samhällen som väntar sig att Europa skall ge dem en? europeisk livsstil?.
De är samhällen som vill ha en behagligare framtid.
De är samhällen som, delvis, önskar sig en demokratisk stabilisering, vilket de behöver.
Därför tror jag att ett enhälligt och rättframt ja till utvidgningen är viktigt.
Men problemet är mer komplicerat när det gäller vår möjlighet till utvidgningen - och här kan jag inte helt hålla med om vad kommissionsledamot Verheugen har sagt.
Några av medlemmarna i min grupp kommer inte att rösta för Broks betänkande, därför att de anser att vi inte är vuxna denna historiska händelse.
Vi har inte lyckats att åstadkomma den utveckling av Europeiska unionen som krävs för utvidgningen.
Vi kan ge många exempel på detta.
Det handlar inte bara om understöd till jordbruket utan om vår oförmåga att reformera vårt gemensamma jordbruk, vilket beror på nationell egoism.
Det handlar om vår oförmåga att på grund av nationell egoism skapa ett socialt Europa.
Det handlar om vår oförmåga att uppnå konvergens, inte bara på det monetära området utan också på de sociala och politiska områdena.
Denna historiska dag är det därför viktigt att med ett uttryck sammanfatta den overkliga situation vi just nu befinner oss i.
Efter en? institutionell våldtäkt? har vi blivit tvingade att ge vårt historiska samtycke inom ramen för ett gemensamt uttalande som betyder detsamma som:? Det var egentligen inte så allvarligt, och ingen skada är skedd?.
Det är så vi är i färd med att skapa detta framtida Europa.
Därför säger jag att bortom de dramatiska händelserna i denna trilogi, som har varat i ett oändligt antal dagar, är det vår gemensamma framtid som står på spel.
Vår gemensamma framtid, som kanske inskränker sig till en enda sats: vill vi vara reformivrare eller konservativa?
Vill vi äta kakan eller ha den kvar?
Situationen är mycket enkel.
Om vi vill bevara ett Europa som liknar det som i dag består av 15 länder kommer utvidgningen att skapa en kris, och vi kommer att uppleva flera hemska kriser, därför att det inte kommer att fungera.
Det är dåraktigt att tro att ett råd bestående av 25 länder kan uppnå enhällighet.
Det är dåraktigt att tro att man kan uppnå enhällighet för komplicerade beslut, framför allt vad gäller utrikespolitiken.
I ert betänkande säger ni, herr Brok, att vi måste förstärka våra transatlantiska förbindelser.
Jag håller med er, förutsatt att vi förändrar dem helt och hållet.
Det utvidgade Europa är ett annat Europa än det som växte fram ur 50-talet.
Det är ett oberoende och självständigt Europa, som förhoppningsvis är stolt över detta, och som måste tvinga amerikanerna att ändra sig i en grundläggande fråga: Vi är inte okritiska bundsförvanter utan bundsförvanter, när det passar oss.
När vi har lust att säga nej, säger vi nej.
Men om detta står det ingenting i ert betänkande.
Den som reser till Förenta staterna i dag vet att det är ett språk som amerikanerna har svårt att förstå.
Därför säger jag: Den som säger ja till utvidgningen i dag måste också säga ja till ett konvent som kan åstadkomma en genomgripande förändring av den institution som Europa i dag utgör.
