# ID: svediakorp-gov435282
# author: Wurtz (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 637
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De flesta i min grupp kommer att rösta ja till det förslag som gör det möjligt att underteckna fördraget om utvidgningen till tio nya länder.
Däremot kan gruppen inte godkänna Broks betänkande om resultatet av förhandlingarna mellan Europeiska unionen och kandidatländerna.
Varför röstar vi annorlunda?
Utan Europaparlamentets samtycke skulle dörren till Europeiska unionen automatiskt stängas, oberoende av vad medborgarna i dessa länder önskar.
Men vilken åsikt vi än har om de villkor som råder i dag för utvidgningen anser vi att varje folk har rätt att fritt göra sitt val.
Om vi antog Broks betänkande skulle det, bortsett från rådets hårda slag mot budgeten, i stället innebära att vi godkänner de femton medlemsländernas sätt att leda och avsluta förhandlingarna om anslutningen.
Men detta är den ömma punkten.
För att detta historiska projekt skall lyckas anser vi att man förr eller senare måste ge en ny inriktning åt viktiga delar av den nuvarande synen på utvidgningen och det europeiska bygget i allmänhet.
Förvisso delar vi Broks uppfattning att utvidgningen kan bidra till, jag citerar,? en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska länderna och folken.
Det skulle underlätta behandlingen av konflikter genom förhandlingar i de gemensamma institutionerna och på detta sätt främja freden och säkerheten i Europa och, jag citerar,? garantera de europeiska medborgarnas inflytande? på det internationella planet.
Därför röstar vi för förslaget.
Men jag fruktar starkt att det handlar om fromma önskningar utan allvarliga omprövningar av Europeiska unionens inriktning.
Sålunda gläder sig Brok, jag citerar, åt att? förhandlingarna ledde till positiva och eniga resultat?.
Har man verkligen uppnått positiva och eniga resultat?
Kanske under de officiella sammankomsterna, men vad anser folket?
Har ni helt glömt de våldsamma reaktionerna i kandidatländerna mot de femton medlemsländernas inställning till jordbruksstödet, mot de klart otillräckliga krediter som står till förfogande fram till år 2006, mot inskränkningarna i den fria rörligheten för personer?
Har man aldrig krävt att man i det liberala regelverk som har ålagts kandidatländerna skall ta större hänsyn till deras sociala problem, till sysselsättningssituationen, till deras bräckliga ekonomi samt till vissa nationella problem?
Varje nation har sin egen historia.
I verkligheten har dessa länder, på grund av det krav som är inskrivet i Köpenhamnskriterierna, nämligen att visa sig vara? i stånd att möta konkurrensen från den stora europeiska marknaden?, förmåtts att införa privatiseringar och osäkra arbetsförhållandena i all oändlighet och att liberalisera byteshandeln, med risk för att skapa ett avgrundsdjupt handelsunderskott.
Man har framhävt de låga lönerna som en komparativ fördel i konkurrensen.
Man har utvidgat marknaderna utan att öka rättigheterna.
Vad skulle hända med Europeiska unionen om vi lät den driva vind för våg med tjugofem medlemsstater?
Hur skulle unionen kunna hoppas få något verkligt inflytande på världspolitiken utan förtroende från sina egna befolkningar?
I hela Europa, både i medlemsländerna och i kandidatländerna, visar erfarenheten att vi måste inleda en stor offentlig debatt, inte bara med regeringarna utan i samhället.
Vilken uppfattning om Europa vill vi visa världen inför Förenta staternas fanatiska och krigiska unilateralism?
Vilken genomgripande förändring av vår inriktning måste vi genomföra för att gå från ett liberalt Europa till ett Europa som verkligen är samhällsinriktat och solidariskt?
Vilka reformer måste vi i första hand genomföra av våra institutioner för att engagera medborgarna i det stora förändringsarbetet av Europa?
I det trefaldiga perspektivet för år 2004, dvs. utvidgningen, ett nytt fördrag och europeiska val, måste vi nu utkämpa en ädel kamp, från Strasbourg till Warszawa och från Helsingfors till Nicosia!
(Applåder)
