# ID: svediakorp-gov435280
# author: Barón Crespo (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 936
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr tjänstgörande rådsordförande, herr kommissionär!
Jag tackar för ert arbete och gratulerar er arbetsgrupp.
Ärade kolleger!
I dag har vi stämt möte med historien, med vår framtid som européer.
Vi bankar på porten till den största utvidgning som vi någonsin har upplevt.
Min grupp, den socialistiska gruppen, kommer att rösta för att dessa portar skall öppnas på vid gavel och för att vi skall ta ett stort kvalitativt kliv framåt, som gör det möjligt att återförena den största delen av Europas befolkning och vår kontinents yta, att öka Europas välstånd och mångfald.
Vi lämnar de förebyggande krigen, som använts som svepskäl, och de erövringar som ödelade vår kontinent under århundraden, bakom oss.
Vi har infört freden som norm och vår lösning är att dela vårt öde i en union som grundas på gemensamma värden, respekt för de mänskliga rättigheterna, gott styre, rättsstaten, en konfessionslös union, där det andliga och det världsliga skiljs åt, och där man respekterar religiösa åsikter.
Rådets ordförande har sagt att vi kommer att fira denna händelse nästa vecka på marknadsplatsen Agora i Aten, som är en symbol för demokratin och för den inre marknaden; det blir vår utgångspunkt.
Jag vill också påminna rådsordföranden om vad vi har Mellanöstern att tacka för - inte bara när det gäller de religiösa frågorna - utan även den äldsta rättliga text som vi känner till, lagtexten Hammurabi, som kommer från Mesopotamien.
Detta datum kommer självklart att markera en politisk milstolpe i vår unions historia, viktigare än München och Jalta.
Europa återföds som en geografisk och politisk enhet, och Willy Brandts ord om den tyska återföreningen,? Jetzt wächts zusammen was zusammengehört?
[Det som hör ihop växer nu tillsammans], uppfylls.
Jag vill också betona, som ett personligt minne, att jag för 12 år sedan som talman för parlamentet, meddelade att Alexander Dubcek hade tilldelats Sacharovpriset.
Han var politisk fånge, men ett år senare mottog han Sacharovpriset här i parlamentet.
Och Walesa som var en dissident, besökte också parlamentet ett år senare som president för Polen.
Detta är det språng som vi har tagit och nu måste vi slutföra det genom att se till att tanken om att vi solidariskt skall dela vårt öde blir verklighet.
Detta är dock inte en slutpunkt; det är en utgångspunkt, och vi står i begrepp att genomföra ett oerhört stort projekt som saknar motstycke i historien.
Det är en enorm utmaning för oss alla och vi måste övervinna våra tvivel, besvikelser och vår fruktan, och det är särskilt viktigt just nu, när historien har tagit en oerhört ironisk vändning och våra medborgare är djupt bekymrade för Bushadministrationens unilateralism, vilket har utlöst en stark oro i Europeiska unionen, och med tanke på att Förenta nationerna spelade en grundläggande roll i skapandet av Europeiska unionen.
Det finns de i parlamentet som anser att det skulle vara lämpligt att först återställa enigheten, att reparera det som har gått sönder, innan vi genomför utvidgningen.
Andra fruktar att splittringen blir större.
Jag vill på min grupps vägnar säga att vi, efter Köpenhamn, anser att pacta sunt servanda, att vi måste uppfylla våra åtaganden.
Jag vill också säga till våra nya partner att vår interna osämja inte är deras fel.
Vad vi måste göra är att tillsammans och i en solidarisk anda bygga upp Europa inför framtiden och övervinna den nationella egoismen för att nå en gemenskaplig solidaritet.
Herr rådsordförande!
Låt mig komma med ett förslag.
Nästa onsdag, den 16 april i Agora, kommer det att hållas en stor ceremoni med alla våra stats- och regeringschefer, de 15 nuvarande och de 10 som ansluter sig.
Varför låter vi inte ceremonins höjdpunkt bli en gemensam europeisk förklaring på grundval av våra gemensamma värden?
Det vill säga, att mana till en gemensam vilja för att ta itu med frågan om det irakiska folkets framtid, först genom humanitärt stöd och sedan genom att säkra deras framtid inom ramen för Förenta nationerna.
Jag anser att detta skulle bli en storartad avslutning på denna viktiga ceremoni.
Jag föreslår att ni tar upp saken med premiärminister Simitis; jag tror att det skulle vara mycket viktigt.
En sådan förklaring skulle ge oss möjlighet att gå vidare med det europeiska projektet, att utvecklas mot ett enat Europa, som verkligen fungerar i praktiken.
Herr talman!
Låt mig också nämna det faktum att vi har löst konflikten om budgeten.
Jag vill tacka ordföranden för budgetutskottet, ordföranden för utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik och alla föredragande som har lyckats vända på ett problem som kunde ha lett till en mycket hård och svår situation i parlamentet och som dessutom drastiskt skulle ha ändrat och begränsat Europaparlamentets befogenheter.
Om vi röstar ja denna vecka - min grupp är för det - tror jag att vi kommer att nå ett starkare och mer solidariskt Europa, vi kommer att förstärka våra grunder med en författning, vilket kommer att leda till att det gamla trädet Europa kommer att grönska på nytt.
Vi kommer att kunna säkra freden för oss själva och för våra barn och också bidra till att befästa världsfreden.
(Applåder)
