# ID: svediakorp-gov435277
# author: Yiannitsis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,442
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr och fru kommissionär, ärade ledamöter, mina damer och herrar!
Som tjänstgörande ordförande för unionens råd har jag i dag äran och nöjet att tala i Europaparlamentet om den allt överskuggande frågan om utvidgningen, och jag anser att det är ett privilegium för mig att i dag delta i denna debatt.
Denna dag är av historisk betydelse både för Europeiska unionen och för Europaparlamentet.
Om en vecka, den 16 april, kommer dessutom Grekland som ordförandeland att ha glädjen att vara värd för den historiska ceremonin för utvidgningsfördragets undertecknande, på en historisk plats, på den antika marknaden, nedanför Akropolis.
Trots dagens innebörd av ordet? marknad? fick den antika marknaden i Aten en plats i historien av ett annat skäl: där föddes och utvecklades i själva verket för 2 500 år sedan begreppet demokrati, och symboliken i denna ceremoni, som vi har valt att förlägga till just denna plats, består i att demokratin och många andra värden som förknippas med demokratin är den gemensamma nämnare som genomsyrar vartenda hörn av Europeiska unionen.
Vi är en värdegemenskap, och unionens och utvidgningens framgång är helt och hållet beroende av att dessa värden stärks och lever vidare.
De stater som kommer att ansluta sig till unionen utgör en del av vår gemensamma historia, vårt gemensamma arv och vår gemensamma kultur.
Deras anslutning markerar slutet på den konstgjorda delningen av vår kontinent.
I själva verket förverkligar vi i dag vårt mål att bygga ett Europa som grundar sig på idealen demokrati, pluralism, rättsstaten, respekt för de mänskliga rättigheterna och marknadsekonomi.
Unionen har alltid arbetat i riktning mot detta mål.
Det var också skälet till att unionen omedelbart efter Berlinmurens fall svarade på utmaningen och reagerade beslutsamt och kraftfullt på förändringen av det europeiska politiska landskapet.
Den erbjöd en ram för och en utsikt till ett enat Europa.
Den erbjöd ett Europa som bygger på valfrihet och solidaritet mellan sina medborgare.
Unionens förbindelser med kandidatländerna har förstärkts gradvis genom olika processer, associeringsavtal, en strukturerad dialog om en rad frågor, anslutningskriterier och anslutningsförhandlingar, föranslutningsmekanismer och föranslutningsprocesser.
Under alla dessa steg har Europeiska unionens ståndpunkt varit mycket tydlig: att se till att anslutningsprocessen är övergripande, framåtsträvande och vittomfattande till sin natur och att alla kandidatländer kan delta på lika villkor och ansluta sig till Europeiska unionen med lika möjligheter.
När anslutningsförhandlingarna inleddes klargjorde unionen att anslutningen måste innebära ett fullständigt erkännande av de faktiska och teoretiska rättigheter och skyldigheter som står i samband med unionen och dess institutionella ram, bland annat på området externa förbindelser, liksom att anslutningen måste innebära ett faktiskt och konkret genomförande av regelverket, däribland att inrätta en fungerande och trovärdig offentlig förvaltning.
Vägen mot förhandlingarnas fullbordande var inte lätt.
Det behövdes betydande och ofta smärtsamma ekonomiska reformer i alla de länder som ville ansluta sig.
Tack vare alla sidors ihärdighet och beslutsamhet genomfördes dock dessa förhandlingar på ett grundligt, effektivt och öppet sätt, och jag tror att jag talar för alla dem som deltog när jag säger att vi är stolta över processen och dess utgång.
Jag skulle vilja ta tillfället i akt och tacka särskilt den närvarande kommissionsledamoten, Verheugen, som hade ansvaret för förhandlingarna, för hans enorma bidrag till hela denna process framgång.
Förhandlingarna med de tio stater som snart kommer att ansluta sig slutfördes, som ni känner till, i Köpenhamn den 13 december förra året.
De sammanhörande villkoren är mer än kända och finns med i det förslag till fördrag och i den anslutningsakt som förelagts Europaparlamentet.
Vi anser att förhandlingsresultaten motsvarar det bästa möjliga resultatet och en rättvis överenskommelse.
Som vi betonade 1993 bör unionen ha förmåga att uppta nya medlemmar och att samtidigt värna den europeiska integrationens dynamik.
Med förhandlingsresultaten uppnås denna institutionella balans.
Önskan å ena sidan att se till att de nya medlemsstaterna kommer att kunna dra full nytta av unionens hela politik vägs upp av behovet å andra sidan av att garantera att unionen är effektiv och konkurrenskraftig inom ramen för globaliseringen.
Förutom det herkuliska och exempellösa arbete som utförts av rådet och kommissionen under denna process skulle jag vilja lovorda de oavbrutna och betydande ansträngningar som gjorts även av de blivande medlemsstaterna.
Jag skulle dessutom vilja uttrycka mina uppriktiga tack till Europaparlamentet för det politiska stöd som det har gett oss under hela processen.
Vi sätter särskilt värde på den öppna och konstruktiva politiska dialogen med era demokratiskt valda partner i var och en av de blivande medlemsstaterna.
Detta arbete, som de gemensamma parlamentarikerkommittéerna slutförde, har varit ovärderligt liksom arbetet av flera av de parlamentariska utskotten.
Det har bidragit avsevärt till att öka insikten i de nya medlemsstaterna om exakt vad anslutningen till unionen innebär.
I dag har alla medborgare i de blivande medlemsstaterna blicken riktad mot oss.
Några har redan uttalat sin vilja.
De positiva resultaten av folkomröstningarna i Malta och Slovenien utgör ett tydligt och avgörande bevis på deras förtroende för morgondagens Europa.
Utvidgningen, mina damer och herrar, ger oss all anledning att vara optimistiska om Europa, även i dagens situation, när den internationella ekonomin och kriget i Irak tynger utvecklingen.
För det finns många omständigheter som stöder denna optimism.
Europeiska unionen som helhet har en sundare grund ur ekonomisk och finansiell synvinkel jämfört med en mycket stor del av övriga världen.
Den har lyckats skapa ett centrum av relativ stabilitet.
Den har infört en gemensam och trovärdig valuta och upprättat en gemensam ram för beslutsfattande, vilket garanterar EMU: s trovärdighet som internationellt monetärt centrum.
Unionen har utvecklat en social modell som trots sin mångfald fungerar som en sköld mot osäkerhet och förtroendeklyftor.
Unionen använder en unik tillväxtmodell som kombinerar det ekonomiska inslaget med ett bredare spektrum av sociala inslag som omfattar områdena sysselsättning, social integration och en rad andra frågor.
Unionen genomför förnyelsen av sin politik genom precisa grepp på en rad centrala områden, som strukturpolitik eller jordbrukspolitik, för att värna sin tillväxtdynamik, sociala sammanhållning och förmåga att möta internationella utmaningar.
Unionen hanterar sina interna problem genom att förnya sin institutionella ram, särskilt i ljuset av den fördjupade europeiska integrationsprocessen.
Slutligen, i en rad frågor, som handel, investeringsflöden, tekniköverföring och arbetstagarnas rörlighet, skapar utvidgningen nya förutsättningar för unionens verksamhet och följaktligen nya möjligheter för det europeiska synsättet och den europeiska modellen i ett globalt sammanhang.
Jag skulle vilja avsluta mitt tal med två påpekanden.
Det första påpekandet är att vi är inne i ett skede av spänningar.
Medlemsländerna måste visa att vi kan få åsikterna att sammanfalla genom självbehärskning, ömsesidiga eftergifter, politisk vilja att stödja unionens dynamik samt stärkande av värdena demokrati, de mänskliga rättigheterna och solidaritet.
Begreppet solidaritet uttöms självfallet inte inom ramen för vare sig förhandlingarna om frågor som rör finansiering från strukturfonderna, värnandet av den gemensamma jordbrukspolitiken eller andra enskilda frågor.
Det genomsyrar ett mycket brett spektrum av unionens politik.
Det andra påpekandet är att vi i detta skede, som utvidgad union, måste uppnå resultat på många olika fronter, och det i en nära framtid.
Vi måste reparera följderna av de meningsskiljaktigheter som gav sig till känna på det utrikespolitiska området och som präglade Irakfrågan.
Vi måste övertyga medborgarna i unionen och i länderna utanför unionen om att vi utgör ett centrum för värden som fred, stabilitet, förtroende och utvecklingsstöd, och vi måste reparera våra förbindelser med alla våra viktigaste partner med en systematisk och uppriktig kraftansträngning.
Mina damer och herrar!
Europa tillhör de europeiska medborgarna utan undantag och diskriminering.
Alla har rätt att delta i denna framtid.
Utvidgningen för denna vision mycket närmare.
Europeiska unionen välkomnar de blivande medlemsstaterna i förvissning om att en ny form och en ny dynamik kommer att uppnås, en dynamik av ett slag som även kom till uttryck i dessa stater under deras övergångsperioder, i samband med ekonomiska, politiska och sociala frågor och reformer.
Det åligger oss alla att se till att utvidgningen blir en katalysator för en snabbare europeisk integration, en kraft som garanterar att Europa har förutsättningar att möta utmaningarna i en ny tid av internationella förbindelser.
