# ID: svediakorp-gov435171
# author: Lamy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 810
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag vill påminna om att moduleringsinstrumentet, som Salafrancas fråga handlar om, har varit en del av vårt allmänna preferenssystem sedan 1995.
Syftet med detta system är att uppmuntra den ekonomiska utvecklingen i de länder som gynnas av preferenser, genom att låta dem öka sina exporter till gemenskapen och genom att rikta dessa tullpreferenser till de länder som bäst behöver dem.
Målet med detta system är att uppmuntra exportutvecklingen i de länder som omfattas av preferenser, vilket innebär att denna förmånsbehandling bör upphöra så snart detta mål har uppnåtts.
Det går inte att tänja på systemet med handelspreferenser i all oändlighet.
Systemet bör förbli begränsat, och därför finns det ett moduleringsinstrument som gör att man kan införa begränsningar om det allmänna preferenssystemet endast behövs inom vissa sektorer.
Denna modulering står i relation till objektiva och neutrala kriterier som anges i vår förordning och som har ett direkt samband med de berörda ländernas exportinriktning.
Kommissionen förstår den oro som framförs av Salafranca, en oro som för övrigt sammanfaller med den som förmedlats av några av de länder som ingår i systemet.
Allmänt sett bedömer vi dock att farhågorna för moduleringens följder är överdrivna, samtidigt som vi är beredda att vara något flexibla i det här fallet.
I fallet med Colombia, som tas upp i frågans första del, är den berörda exportvaran i första hand snittblommor som i huvudsak exporteras till den amerikanska marknaden.
Det är därmed föga troligt att en begränsad höjning av EU: s tullavgifter skulle påverka den allmänna nivån på exporten av snittblommor från Colombia.
I fallet med Costa Rica, där det handlar om både grönsaker och snittblommor, delar vi inte heller de farhågor som har uttryckts på sina håll.
Costa Rica är ett land som utvecklas relativt väl.
Landets allmänna ekonomiska förhållanden har blivit bättre, och när det gäller specialisering - som på ett sätt avgör hur konkurrenskraftig en sektor i landet är jämfört med samma sektor i andra länder - är Costa Rica också helt klart konkurrenskraftigt.
När det gäller frågan om hur moduleringsinstrumentet påverkar de länder som motarbetar odling av narkotika och som därmed omfattas av särskilda förmåner inom ramen för det allmänna preferenssystemet, stämmer det att moduleringsinstrumentet inte gällde dessa särskilda förmåner när det först utformades.
År 2001 förändrades situationen i och med rådets förordning om det nya preferenssystemet för 2005, där de särskilda förmånerna för bekämpning av narkotika delvis införlivades med den allmänna ordningen.
Varför denna ändring?
Vi ville nämligen undvika att den diskriminerande karaktären på dessa särskilda förmåner skulle kunna ifrågasättas vid WTO.
Indien missade dock inte den möjligheten och inledde ett tvistemål mot oss vid WTO i den här frågan.
Enligt min mening bör vi kunna försvara oss.
Låt oss till slut titta på vilka resultat som tidigare uppnåtts av att moduleringen har tillämpats.
Vi kan konstatera att de tillbakadragna preferenserna i allmänhet inte har förhindrat exporten av berörda produkter från de förmånsbehandlade länderna.
Om vi tittar på vad som har hänt i den region som nämns i frågan, bland annat Chile och Mexiko, har moduleringen inte förhindrat en fortsatt ökning av exporterna från dessa länder.
Och eftersom tullavgifterna stadigt blir lägre genom de multilaterala förhandlingarna, har tullar och preferenser i ett slag fått allt mindre betydelse.
Vi får slutligen komma ihåg att det är den europeiske importören som får betala tullavgiften i fråga när en förmånsbehandling avvecklas.
Detta sker eventuellt genom en viss minskning av importörens marginaler, som vi vet i allmänhet är betryggande.
Colombia och Costa Rica uppfyller således de objektiva villkoren i vår förordning som gör att moduleringsinstrumentet kommer att tillämpas på dem, och vi delar inte den analys som säger att detta skulle orsaka en betydande chock för deras ekonomier.
Moduleringen är ingen bestraffning, tvärtom.
Den betyder att exporterna från det berörda landet har uppnått en nivå som innebär att de kan fortsätta utan stödet från det allmänna preferenssystemet, och att de mål om konkurrenskraft och ekonomisk mognad som vi vill främja har uppnåtts.
Kommissionen har ändå gått med på en viss flexibilitet för att bemöta de farhågor som uttryckts av flera parlamentsledamöter, ett antal medlemsstater, vissa ekonomiska aktörer och självklart av länderna i fråga.
Moduleringsinstrumentet, som enligt förordningen skulle ha trätt i kraft i slutet av 2002, har ännu inte trätt i kraft, och därmed gynnas länderna fortfarande av det allmänna preferenssystemet.
Slutdatumet diskuteras fortfarande och bör slås fast inom kort av ministerrådet.
I den här frågan har vi således, även om vi inte delar alla de farhågor som uttryckts, börjat visa ett visst mått av flexibilitet.
