# ID: svediakorp-gov435148
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 923
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
För en månad sedan lade jag fram den reviderade sysselsättningsstrategin för parlamentet.
Jag tror att vi i dag, genom framläggandet av de båda paketen, tar ett viktigt steg framåt och gör en viktig insats för att bättre och snabbare förverkliga Lissabonmålen, samtidigt som vi tar hänsyn till behoven och problemen i det utvidgade Europa.
Indikatorerna och prognoserna under den aktuella perioden med ganska oroväckande indikatorer för ekonomisk utveckling visar att sysselsättningen fortfarande har utvecklats något under 2002, då ökningen av sysselsättningen var kring 1,1 procent, vilket innebär 500 000 nya arbetstillfällen, men vi måste naturligtvis inse att de ogynnsamma prognoserna för nästa år kommer att få konsekvenser också för sysselsättningen.
Därför är det mycket viktigt att vi samordnar och intensifierar våra insatser, så att vi kan främja utvecklingen och bidra till skapandet av arbetstillfällen.
Det förslag vi lägger fram innebär en grundläggande förändring jämfört med tidigare.
Vi måste säga att det är resultatet av omfattande överläggningar med parlamentet, med arbetsmarknadens parter, med medlemsstaterna, det är resultatet av en väl underbyggd analys och utvärdering av de föregående fem åren, och när förslaget lades fram första gången i januari, fick det ett mycket brett stöd också av rådet.
Riktlinjerna för sysselsättningen presenteras i år tillsammans med den ekonomiska prognosen, och det är viktigt att vi i år har en bättre tidsplanering, varigenom det inte kommer att uppstå samma förvirring som under tidigare år, då det gick sex månader mellan de båda paketen, men vi har också gjort framsteg i sakfrågorna, eftersom vi i mycket hög grad har lyckats åstadkomma sammanhållning och förenlighet mellan de båda paketen med riktlinjer, vilket kommer att bidra till bättre samordning och effektivare samarbete med medlemsstaterna.
Riktlinjerna är färre, de är enklare och naturligtvis mycket tydliga i fråga om de resultat som måste uppnås.
Riktlinjerna är inte särskilt detaljerade, och det beror på att sysselsättningspolitiken har en mycket påtaglig nationell dimension, och dessutom finns det subsidiaritetsfrågor.
Således bör varje land i viss utsträckning välja vilka medel man skall använda.
Däremot har riktlinjerna en tydlig politisk inriktning, och vi klargör naturligtvis tydligt vilka konkreta resultat som måste uppnås inom varje sektor, resultat som vi i ganska många fall kompletterar med kvantitativa mål.
Vilken är den nya strukturen?
Vilken är den nya grundtanken med sysselsättningspaketet?
Den politiska grundvalen är den växelverkan som bör finnas mellan den ekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken och den sociala politiken.
Det finns därför tre mål: flera arbeten, bättre arbeten och en arbetsmarknad som inte utestänger någon.
Dessa tre mål kommer till uttryck i tio prioriteter, som i själva verket täcker ett brett spektrum av reformer.
Dessa reformer gäller individernas behov.
De gäller det livslånga lärandet, de tjänster som måste erbjudas de arbetslösa, de gäller utbildningssystemen men naturligtvis också företagen, t.ex. problemet med byråkratin i företagen, frågan om stöd till företagen, främjandet av företagsamheten, och de gäller ett mycket brett spektrum med reformer, som t.ex. reformerna av de sociala trygghetssystemen, pensionsfrågan, skattefrågan, speciellt beträffande de lågavlönade, men också frågan om jämställdhet mellan könen och kvinnornas medverkan på arbetsmarknaden, något som kommer igen i alla prioriteterna, och det finns också en konkret prioritet, som gäller jämställdheten mellan könen och jämlikhet för alla de grupper som är utsatta för diskriminering.
Det finns naturligtvis en fortsättning av de föregående riktlinjerna men också nya inslag som framför allt gäller frågan om den åldrande befolkningen och behovet av en politik som gör att man kan hålla kvar den äldre arbetskraften på arbetsmarknaden, frågan om rörlighet.
Ett nytt intressant inslag är det informella arbetet, som också är ett prioriterat område för det italienska ordförandeskapet.
Mina damer och herrar!
Jag skulle vilja ta upp de kvantitativa målen.
Sysselsättningsstrategin bygger på den öppna samarbetsmetoden.
Det finns således inga sanktioner och inga tvingande åtgärder.
För att det inte bara skall bli en presentation av idéer, måste vi därför komma överens och förbinda oss att åstadkomma konkreta resultat, att uppnå konkreta kvantitativa mål.
Således föreslår vi en rad kvantitativa mål.
De flesta av dessa är av nationell karaktär, dvs. det är medlemsstaterna som bestämmer om dem, men samtidigt finns det indikatorer för samtliga mål, med ett enda undantag, det informella arbetet, och kommissionen bedriver ett mycket seriöst analysarbete.
Avslutningsvis vill jag säga att det finns riktlinjer för hur arbetsmarknadens parter skall medverka men också för hur arbetsmarknadsmyndigheterna skall reformeras, och slutligen finns möjligheten att göra konkreta rekommendationer till varje medlemsstat.
Vi har tagit hänsyn till situationen på arbetsmarknaden i varje medlemsstat, och vi har sett rekommendationerna som en följd av de nya riktlinjerna.
I år finns det 57 rekommendationer till medlemsstaterna, och jag måste naturligtvis upprepa förenligheten och sammanhållningen med de tidsramar som Solbes nämnde.
Jag beklagar att parlamentet i år kommer att ha så kort tid på sig för att avge sitt yttrande om sysselsättningspaketet.
Jag kan försäkra er om att kommissionen på alla sätt skall försöka underlätta parlamentets arbete, så att det kan bedrivas under kort tid men så effektivt som möjligt, och jag hoppas att vi från och med nästa år skall få bättre tid för vårt samarbete.
