# ID: svediakorp-gov435147
# author: Solbes Mira (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 960
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Såväl jag som min kollega Diamantopoulou kommer att ge er omfattande information om de stora riktlinjerna i den ekonomiska politiken och sysselsättningen.
Denna eftermiddag har kommissionen just fattat beslut att anta sin rekommendation om riktlinjerna för sysselsättningen för perioden 2003-2005.
Den bygger på det bidrag den ekonomiska politiken kan ge för att nå unionens strategiska mål som fastställdes i Lissabon.
Riktlinjerna för den ekonomiska politiken innefattas i ett samordnat paket av riktlinjer, tillsammans med dem för sysselsättning som kommer att presenteras av min kollega, Diamantopoulou.
I rationaliseringssammanhang och med beaktande av den begäran som formulerats av Europeiska rådet i Bryssel har riktlinjerna för den ekonomiska politiken genomgått ett antal förändringar.
De är tydligare och kretsar kring nyckelfrågor i den ekonomiska politiken.
Dess allmänna del minskar drastiskt, tillika det antal riktlinjer som innehåller och ändå fortsätter att vara uttömmande.
De fortsätter att ta upp alla de ekonomiska problemen även om det sker på ett mer koncentrerat sätt.
När det gäller riktlinjer per land struktureras de nu tydligt kring de stora utmaningarna i den ekonomiska politiken som är specifika för varje land.
Det gör det också möjligt att lägga större vikt vid de grundläggande frågorna i den ekonomiska politiken.
Dessutom är de särskilda riktlinjerna klart kopplade till de allmänna, som de utgår från.
Till sist läggs ett särskilt avsnitt om euroområdet och de utmaningar det står inför.
Dock innebär denna fokusering inte en radikal brytning i förhållande till tidigare eftersom grundstrategin som utvecklats under de senaste åren, särskilt efter Lissabon, fortsätter att gälla.
Samtidigt som man bekräftar strategierna insisterar riktlinjerna för den ekonomiska politiken på behovet att den makroekonomiska politiken skall upprätthålla stabiliteten och stödja tillväxten för att på ett beslutsamt sätt garantera att tillväxten skall vara hållbar vid ekonomiska, miljömässiga och sociala förändringar.
Jag kommer inte att gå in på dessa tre områden i detalj.
Jag kommer att begränsa mig till att göra vissa kommentarer om vart och ett av dem.
När det gäller den makroekonomiska politiken gör den nuvarande och ovissa ekonomiska omgivningen att det är av avgörande vikt att politiken måste inge förtroende.
Den makroekonomiska politiken måste låta sig ledas av behovet att stödja tillväxten på kort sikt samtidigt som den bibehåller den makroekonomiska stabiliteten.
I budgetpolitiken innebär det att flexibilitet bör kombineras med en trovärdig anpassning.
De automatiska stabilisatorerna bör alltid då det är möjligt fungera fullt ut men vi bör också fortsätta minska underskotten.
Dessa styrande principer är ett svar på överenskommelsen om att stärka samordningen av budgetpolitiken i kommissionens meddelande i november förra året.
I synnerhet bör behovet att vid behov minska de strukturella underskotten med minst hälften av BNP, innefattas i densamma.
Å andra sidan är det viktigt att löneutvecklingen skall vara förenlig med en stabilisering av priserna och en produktivitetsökning i syfte att göra det möjligt att återställa vinstmarginaler som gynnar en expansion av sysselsättningsskapande investeringar.
När det gäller den andra punkten -att främja tillväxtpotentialen - medger riktlinjerna i den ekonomiska politiken som sig bör behovet av strukturella reformer.
Om något visar på unionens svaghet inför en global avmattning så är det utan tvivel behovet att ännu mer stärka tillväxtkapaciteten i vår ekonomi och dess motståndskraft mot chocker.
För att stimulera skapandet av sysselsättning bör medlemsstaterna förbättra den kombinerade effekten av skatter på sociala ersättningar genom att agera såväl med hjälp av skatteslag som kriterierna för beviljande av ersättning.
De bör främja en mer flexibel arbetsorganisation, revidera arbetsrätten och på lämpligt sätt anpassa utbildning och fortbildning.
Det är också nödvändigt att underlätta arbetskraftens rörlighet genom att erkänna rätten till pension och sociala trygghetssystem.
Naturligtvis bör nämnda åtgärder kompletteras med aktiva åtgärder på arbetsmarknaden för att finna arbeten.
De stora riktlinjerna förespråkar också åtgärder som gynnar konkurrensen på produktions- och kapitalmarknaderna, som gynnar nyskaparandan och stimulerar övergången till en kunskapsekonomi.
För att förbättra finansieringsvillkoren och i synnerhet tillgången till finansiering för små och medelstora företag bör handlingsplanen för riskkapital tillämpas fullt ut innan årets slut.
Å andra sidan har färska händelser visat på behovet av bättre normer för styrning av företag och en adekvat finansiell tillsyn.
Avslutningsvis när det gäller hållbarhet omfattar riktlinjerna hållbarhet på lång sikt för de offentliga finanserna med särskilt beaktande av problemet med den åldrande befolkningen.
Pensionsreformen måste syfta till att förbättra den finansiella hållbarheten, främja längre tid i arbete och ta bort sporrarna till förtidspension för att göra det möjligt med mer flexibla normer för utveckling av yrken och sysselsättning.
I linje med meddelandet från november speglar riktlinjerna en samstämmighet att ta sig bättre an den offentliga skulden och garantera att den fortsätter att minska.
När det gäller den ekologiska hållbarheten upprätthåller riktlinjerna att ekonomisk tillväxt inte får ske på miljöns bekostnad.
Därför är det nödvändigt att kombinera lagregler med andra som grundar sig på marknaden.
Medlemsstaterna bör därför minska subventioner och skattebefrielser och andra sporrar som kan få en negativ påverkan på miljön.
Avslutningsvis tas den ekonomiska politikens bidrag till den sociala hållbarheten upp.
Sysselsättning är det bästa sättet att skydda sig mot fattigdom och utslagning och skapandet av sysselsättning är en förutsättning för att det skall finnas omständigheter som är gynnsamma för verksamhet och investeringar i den privata sektorn.
Medlemsstaterna bör vidta de åtgärder som behövs för att förbättra arbetsmarknadens funktion och tillåta att lönerna speglar produktivitetsskillnader.
Kommissionen har fastställt strategin på ett tydligt sätt.
Vi försöker med det visa på maximal ståndfasthet när det gäller att uppfylla den genom att lägga större vikt vid denna fråga.
