# ID: svediakorp-gov435145
# author: Coelho (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 419
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Jag skulle vilja börja med att betona att fastställandet av gemensamma bestämmelser för familjeåterförening är för oss en viktig sak i en verkligt gemensam invandringspolitik.
Detta var ett resultat av Europeiska rådets överläggningar i Tammerfors och de bekräftades nyligen i Laeken.
Detta är emellertid ett mycket känsligt ämne där det naturligtvis finns en stark strävan att projicera de nationella verkligheterna.
Därför är det svårt att hitta lösningar och kompromisser som kan rättfärdiga de nära två år som detta förslag har diskuterats i rådet.
Kommissionen kommer alltså fram med detta nya förslag som även om det är långt ifrån idealiskt är det förvisso genomförbart och gör det möjligt att inleda tillnärmandeprocessen för lagstiftningen om inresa för familjeåterförening.
Jag gratulerar kommissionsledamot António Vitorino till den pragmatiska hanteringen som gjorde att vi kunde arbeta med de punkter som fortfarande skapade problem och integrera de kompromisser som man under tiden kom fram till i rådet.
Jag anser att lösningen av en process som kommer att bedrivas i flera etapper är förståndig, den förutsätter en stor flexibilitet angående de punkter där situationen fortfarande är blockerad, samtidigt som den ger de nationella lagstiftningarna ett visst manöverutrymme.
Jag gratulerar honom också till den bestämmelse han kallade för rendez-vous, och som fastställer att inom en frist på två år skall denna flexibilitet och undantaget genomgå en prioriterad översyn.
Av alla dessa skäl måste jag, när jag gratulerar vår kollega Carmen Cerdeira Morterero till det arbete hon har utfört, kritisera hennes avsikt att utvidga omfattningen för familjeåterföreningen för mycket, vilket enligt vår mening inte är önskvärt då det, förutom att det inte i denna första etapp är möjligt med tanke på skillnaderna i de nationella lagstiftningarna, kan leda till missbrukssituationer.
Jag skulle också vilja påminna om att vi arbetar med ett direktiv som syftar till att införa minimibestämmelser, där medlemsstaterna inom ramen för sina traditioner och den nationella lagstiftningen har all rätt att skaffa fördelaktigare bestämmelser när det gäller familjeåterförening.
Jag hoppas, herr talman, att vi oberoende av våra meningsskiljaktigheter, som är naturliga och för övrigt själva essensen i en demokrati, skall kunna samla våra krafter för att skapa ett tydligt och öppet rättsligt system som kan garantera integrationen av de lagliga invandrarna i mottagarländerna, där familjeåterföreningen säkert är en faktor som främjar den personliga stabiliteten för den invandrade och som stöder dennas integration.
