# ID: svediakorp-gov435136
# author: Boudjenah (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 477
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Att Cerdeira Morterero i sitt betänkande försöker tillföra positiva ändringar till kommissionens ursprungliga förslag skall ses mot bakgrund av ett klimat präglat av säkerhetslagar och en faktisk kriminalisering av utvandring.
Detta gäller till exempel förslaget att beslut om familjeåterförening inte får vara diskriminerande.
Men man kan fråga sig, enligt vissa av mina kolleger, om det här inte är rena skojeriet eftersom rådet nådde en överenskommelse redan i februari, vilken kommissionsledamot Vitorino gladde sig åt.
Tillåt mig därför i min tur att uttrycka tvivel om viljan att ta hänsyn till Europaparlamentets ståndpunkt.
Tillåt mig också att uttrycka den största oro för att många av unionens länder nu har en tendens att skärpa invandringspolitiken.
Man kan till exempel förstå varför den franska regeringen har betecknat detta avtal som - jag citerar - en viktig del i politiken för kontroll av flyktingströmmarna.
Om det nu skulle krävas en tillnärmning av de nationella lagstiftningarna kan man fråga sig om detta bygger på en respekt för tredjelandsmedborgares rättigheter och skydd - i Tammerforsavtalens anda - eller om somliga tvärtom kommer att utnyttja genomförandet av detta direktiv som förevändning för att sänka den skyddsnivå som redan garanteras av medlemsstaterna?
Genom att man till exempel inför fler inresevillkor för barn och väljer mellan sökande till kvalificerade arbeten och andra kommer EU att bli en fästning.
En sådan politik medverkar inte på något sätt till utvecklingen av ett EU-medborgarskap som ger liv åt värden som tolerans, demokrati och solidaritet, med respekt för bland annat Genèvekonventionen och den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.
Den verkliga möjligheten för unionen är tvärtom att den invandrade befolkningen får rätt till fri rörlighet och tas emot på ett sådant sätt att de kan engagera sig i det lokala samhällslivet och få en skälig inkomst.
Då skulle vi vara långt ifrån fantasteriet om inkräktare.
I det här sammanhanget är det sanningen som kommer fram i 2002 års rapport om systemet för ständig övervakning av migration inrättat av OECD.
I Frankrike - med all respekt för inrikesministern - uppgick nämligen det totala antalet inresor för permanent bosättning till 119 000 personer år 2002, en siffra som är lägre än den för 1998.
Och huvudskälet till denna invandring är fortfarande, i 77 procent av fallen, familjeåterförening.
I likhet med ett antal människorättsorganisationer vill jag här fördöma de åtgärder som det danska ordförandeskapet på något sätt gav tillåtelse till i sitt handlingsprogram om återvändande från november 2002.
Jag menar de gemensamma charterflygningarna där de? icke önskvärda? förs ombord.
Det tog inte ens fyra månader innan Sarkozy i Frankrike kastade sig in i denna organisation för tvingade återvändanden, som är ovärdig vår tid och framför allt långt ifrån en mänsklig och rättvis invandringspolitik.
