# ID: svediakorp-gov435133
# author: Klamt (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 590
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, ärade kolleger!
Cerdeira Mortereros betänkande om familjeåterförening som trots PPE-DE-gruppens röster antogs i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor är helt oacceptabelt för vår grupp.
Detta är det tredje förslag som kommissionen lägger fram i frågan sedan 1999, och direktivet kommer efter att ha antagits av rådet snart att omvandlas till nationell rätt i medlemsstaterna.
Vi, dvs.
Europaparlamentet, skall i dag ta ställning till en såväl human som verklighetsnära lösning på familjeåterförening för personer som inte är EU-medborgare.
Det handlar om en lösning som gör det möjligt för personer från länder utanför EU att leva i och med sina familjer i Europeiska unionen men som samtidigt inte dramatiskt ökar invandringen till våra medlemsstater.
Kommissionen har efter flera år av tröga förhandlingar med rådet äntligen slagit in på en realistiskt och praktiskt orienterad kurs.
Jag är dock - precis som i det första förslaget - kritisk till att kommissionen inte skiljer på de olika skälen till invandring i direktivet.
Därför kräver jag återigen på min partigrupps vägnar skilda direktiv för familjeåterförening.
Åtskilda för områdena asyl, arbetsinvandring och subsidiärt skydd.
Genom att kommissionen nu reglerar det subsidiära skyddet - dvs. ett tidsbegränsat mottagande av människor som är i behov av skydd - i ett särdirektiv, tas ett steg i den riktning vi har krävt.
I konsekvensens namn borde detsamma ha gjorts för områdena asyl och arbetsinvandring.
Att utvidga återföreningen till att gälla även ogifta och registrerade partnerskap samt make eller makas barn - vilket Cerdeira Morterero kräver i betänkandet - avvisar vi kategoriskt, för vem skall kontrollera detta?
Det är helt obegripligt varför man medvetet skulle öppna dörrarna för missbruk av reglerna.
Jag vill rekommendera ideologerna i kammaren att ta kontakt med dem som arbetar praktiskt med detta ute i medlemsstaterna och som dagligen brottas med oklara regler och ett omfattande missbruk.
Om man redan i dag betalar enorma summor till smugglare för att med livet som insats på olaglig väg resa in i Europa råder det ju ingen tvekan om vad man hädanefter kommer att betala för att helt lagligt resa in som någons så kallade livspartner.
Inte heller är kommissionens förslag att överlåta åt medlemsstaterna att avgöra hur dessa grupper skall återförenas särskilt övertygande.
Det lämnar alldeles för stort spelrum åt de enskilda staterna i ett förenat, öppet Europa.
I stället för att stödja den praktiskt orienterade och praktiskt gångbara väg som jag föreslog redan i mitt första betänkande och som numera har övertagits av stora delar av rådet och kommissionen, tumlar vänstermajoriteten fortfarande runt och leker ideologer.
Genom att stå fast vid verklighetsfrämmande förslag ger de vatten på kvarn åt de medlemsstater som inte vill ge Europaparlamentet medbestämmande på detta område.
Jag kan för en gångs skull inte annat än välkomna att vi bara befinner oss i det rådgivande förfarandet.
Rådet har redan gjort en politisk överenskommelse om att anta kommissionens förslag.
Man kan alltså räkna med att kommissionens mer realistiska förslag kommer att läggas till grund för beslutet på rådets sammanträde den 8 maj i år.
Därför önskar jag i dag och för framtiden att våra beslut inte skall präglas av ideologiska partiprogram, utan att vi i detta och kommande parlamentariska förfaranden kan enas om en konstruktiv, praktiskt orienterad och begriplig politik som även medborgarna i våra medlemsstater kan stödja.
(Applåder)
