# ID: svediakorp-gov435132
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 738
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter, fru Carmen Cerdeira Morterero!
Innan jag inleder debatten om ert betänkande skulle jag vilja gratulera till dess kvalitet och personligen gratulera er till att ni är här tillsammans med oss och tillönska er ett snabbt och fullständigt tillfrisknande.
Det nya ändrade förslaget till direktiv om rätt till familjeåterförening, om vilket Europaparlamentet skall yttra sig i dag, antogs av kommissionen som svar på det mandat det fick av stats- och regeringscheferna i Laeken den 15 december 2001.
Europeiska rådet bekräftade vid detta tillfälle att en gemensam asyl- och invandringspolitik förutsatte fastställandet av gemensamma bestämmelser i fråga om familjeåterförening.
Europeiska rådet erkände dock att framstegen var långsammare och mindre substantiella än planerat och att det därför var nödvändigt med en ny impuls och nya riktlinjer för att återhämta den försening som hade ägt rum.
Därför uppmanade Europeiska rådet ministerrådet att skynda på sitt arbete och krävde att de före juli 2003 skulle godkänna bestämmelserna för familjeåterförening.
Kommissionen anser att familjeåterföreningen utgör ett viktigt element i en lyckad integration mellan nationaliteter i tredje land i de europeiska samhällena.
Detta instrument är alltså för oss en viktig del av den gemensamma invandringspolitiken som kommissionen föreslagit och det var just det första av alla förslag som kommissionen lade fram för rådet under Tammerforsmandatet.
Kommissionen använde för detta ändrade förslag ett nytt hanteringssätt i förhållande till de punkter som under två år väckte oöverkomliga skillnader mellan medlemsstaterna.
Denna nya hantering erkänner att för att kunna harmonisera den nationella lagstiftningen är det nödvändigt med flera etapper.
Förslaget utgör således bara den första etappen i detta närmande.
Därför fastställer vi i flera av instrumenten en relativ flexibilitet, framför allt när det gäller de punkter som där det finns meningsskiljaktigheter mellan medlemsstaterna.
Denna flexibilitet är dock inramad på två sätt.
För det första, när det gäller innehållet, genom att ta till en klausul av typen standstill, som försöker undvika att medlemsstaterna missbrukar de undantag som efteråt har införts i förhållande till den gällande lagstiftningen när det gäller att anta detta direktiv.
Det finns en slags frysning av skyddsnivån för familjeåterföreningen så som den i dag finns i medlemsstaternas lagstiftning.
För det andra, kommissionen inför en rendez-vous-klausul, som fastställer en frist på två år efter införlivandet av direktivet och uttryckligen slår fast vilka bestämmelser som i första hand skall ses över för att inleda den andra etappen i harmoniseringsprocessen av de nationella lagstiftningarna.
Det handlar givetvis om de känsligaste bestämmelserna, som definitionen av familjemedlemmar och möjligheten att på samma sätt omfatta familjemedlemmar till gemenskapsmedborgare som inte utövar sin rätt till fri rörlighet.
De viktigaste ändringarna i förhållande till kommissionens ursprungliga förslag handlar i första hand om definitionen av familjemedlemmar.
Rätten till familjeåterförening garanteras för make / maka och underåriga barn.
Med en strävan efter flexibilitet specificerades att en medlemsstat kan undersöka, enbart om dess lagstiftning redan i dag innehåller uppgifter om antagandet av direktivet, om ett barn över tolv år uppfyller kriteriet för integration.
Inresa för personer som lever tillsammans som ogifta par, släktingar i uppåtstigande led och äldre barn har å andra sidan kommet att bli frivilligt för medlemsstaterna, vilka måste besluta i denna fråga via lagstiftning eller förordningar.
När det gäller formerna för familjeåterförening, bostadsförhållanden, materiella tillgångar och sjukförsäkring är de frivilliga.
Men man förutsätter att kontrollen kan utföras efter återföreningen, vid förnyandet av uppehållstillståndet för familjemedlemmarna.
Ett undantag gör det likaså möjligt att bibehålla de nationella lagstiftningarna som tar hänsyn till medlemsstatens mottagningsförmågan när det gäller att handlägga ansökningarna om familjeåterförening.
I dessa fall kan ansökningarna, i enlighet med mottagningsförmågan, få vänta då man får införa en väntetid på högst tre år för familjemedlemmarna.
Slutligen förenades bestämmelserna angående familjeåterförening för flyktingar i samma kapitel för att ta bättre hänsyn till deras situation.
Kort sagt, förslaget går inte så långt som våra ursprungliga avsikter.
Men det skapar ingen skyldighet att närma villkoren för familjeåterförening nedåt, och vi uppfattar dem som en första etapp på en väg vi vill skall vara snabbare, men vi kommer att fortsätta att arbeta med övertygelse och ihärdighet.
Jag tackar för föredragandens och parlamentets stöd i denna debatt under de tre långa åren av gemensam vandring.
