# ID: svediakorp-gov435131
# author: Cerdeira Morterero (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 910
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Europeiska unionen har 12 miljoner olagliga invandrare från tredje land.
Inrese- och uppehållstillstånd för familjeåterförening utgör i nästan alla unionens medlemsstater den huvudsakliga kanalen för laglig invandring av tredjelandsmedborgare.
Denna familjeinvandring omfattar såväl familjeåterförening sensu stricto -återförening av familjemedlemmar med medborgare från tredje land med uppehållstillstånd - samt bildande av familj då familjekopplingen uppstår efter det att tredjelandsmedborgaren anlänt.
De personer som beviljats uppehållstillstånd som familjemedlemmar utgör mellan 40 och 50 procent av alla invandrare.
Ännu mer i vissa medlemsstater i unionen som i Frankrike och Förenade kungariket.
Utan att bortse från betydelsen i kvantitativa termer av den lagliga invandringen är det å andra sidan viktigt att framhäva den grundläggande roll familjeåterföreningen spelar som nödvändigt medel för att uppnå en integration av tredjelandsmedborgare med laglig hemvist i Europeiska unionen.
Familjemedlemmarnas närvaro bidrar till en större stabilitet och en integration av dessa personer då de tillåts leva ett normalt familjeliv.
Den största delen av de familjemedlemmar som beviljas inresa genom rätten till familjeåterförening har en stor fördel i förhållande till andra slag av invandrare eftersom de har mycket starka band till en person -den sökande - som redan finns i mottagarlandet.
Det underlättar möjligheten till integration i mycket hög grad.
Den lagstiftning som handlar om familjeåterförening bör styras av två principer som också borde tillämpas på all invandringslagstiftning.
Dessa principer som redan upprepats vid andra tillfällen är jämlikhet och säkerhet.
Jag kommer inte att ånyo hänvisa till hela det historiska skedet i förslaget till det direktiv vi i dag diskuterar eftersom jag utgår från att det är känt.
Jag kan dock inte låta bli att hänvisa till den första politiska överenskommelsen om laglig invandring som uppnåddes vid förra ministerrådsmötet (rättsliga och inrikes frågor) den 28 februari om rådets direktiv om rätten till familjeåterförening.
En överenskommelse som är långt ifrån det detta parlament föreslår.
Jag är medveten om svårigheterna att nå överenskommelser i så känsliga frågor som invandringen, vars fokus och rättsliga regleringar uppvisar mycket olika särdrag i medlemsstaterna.
Det förslag som i dag läggs fram i plenum för godkännande innefattar som familjemedlemmar sökandens sambo, samt partner enligt medlemsstatens lagstiftning, oberoende av kön, sökandens och dennas sambos minderåriga barn, inklusive adopterade barn, samt sökandens eller dennas sambos minderåriga barn då en av dem är vårdnadshavare i teori och praktik, men vi har inte godkänt det undantag som handlar om barn över 12 år där medlemsstaten skulle kunna granska om det uppfyller kraven på integration innan man beviljar inrese- och uppehållstillstånd i enlighet med direktivet.
Man har innefattat föräldrar med svårigheter i hemlandet då de inte har stöd från någon annan släkting.
Man har också innefattat myndiga barn med hälsoproblem.
Fristen för att meddela fattat beslut minskar från 9 till 6 månader och från 12 till 9 månader i exceptionella fall.
När det gäller villkoren för rätten till familjeåterförening upprätthåller vi skälen för allmän ordning, säkerhet och folkhälsa då vi beviljar rätt till familjeåterförening.
Man kommer inte att kunna avslå förnyande av tillstånd på grund av sjukdomar som uppkommit efter expediering av desamma.
Man befriar de asylsökande från kravet att kunna visa att de kan försörja sina familjemedlemmar.
Jag har upprepat alla ändringsförslag som handlar om subsidiärt skydd i utbyte mot ett löfte från kommissionen att så fort som möjligt lägga fram ett direktiv som harmoniserar denna fråga i Europeiska unionen.
När det gäller inrese- och uppehållstillstånd för familjemedlemmar föreslår vi att en anpassning sker av rätten till utbildning, sysselsättning och yrkesutbildning till sökandens familjemedlemmar och inte till unionsmedborgarna.
Det kommer att göra det möjligt att undvika olika sätt att behandla människor i en och samma familj.
För änkor / änklingar, vid skilsmässor, separationer eller dödsfall kommer man att kunna få ett självständigt uppehållstillstånd om man haft tillstånd under minst ett år.
I allmänhet finns det några aspekter som jag tycker är positiva, som t.ex.: befrielse från kravet på asylsökande att kunna bevisa att de har ekonomiska medel att försörja sin familj, antagandet av flexibla kriterier för asylsökande avseende kraven på bevis på släktskap och beviljande av alternativa bevismedel då dessa inte finns i dokument.
Familjemedlemmar beviljas också i allmänna ordalag samma rättigheter till bosättning som familjeöverhuvudet, man beviljar familjemedlemmarna samma rätt till utbildning, sysselsättning för annans och egen räkning samt familjerådgivning och man erkänner de särskilda behov minderåriga som anländer själva har.
Dock måste jag säga att den politiska överenskommelse som nåddes den 28 februari ligger långt från det detta parlament föreslog inom vissa områden eftersom det minskar dess tillämpningsområde och man kräver att rätten till permanent uppehållstillstånd skall vara en välgrundad framtidsutsikt.
Avslutningsvis upprepar jag att jag beslutat mig för att dra tillbaka alla ändringsförslag som innefattades i tillämpningsområdet för personer som åtnjuter subsidiärt skydd i utbyte mot rådets löfte att anta det direktiv som lades fram av kommissionen den 12 september 2001 om minimiregler för krav och stadga som tredjelandsmedborgare och fördrivna personer kan välja för att söka asyl eller åtnjuta annat slag av internationellt skydd, inklusive rätten till familjeåterförening.
Av dessa orsaker och de som vi på ett omfattande sätt förklarat tidigare i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor ber jag om kammarens stöd för detta betänkande.
