# ID: svediakorp-gov435117
# author: Coelho (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 459
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
I dagens Europa, i den värld vi lever förknippas narkotikan ofta med brottslighet, aids, social utslagning och arbetslöshet.
Narkotikan är faktiskt ett problem som hotar medborgarnas hälsa, säkerhet och livskvalitet och det är därför Europaparlamentet har strävat efter att finna en effektiv lösning på narkotikaproblemet, som är ett gemensamt problem för alla länder och alla sociala grupper.
De tre konventionerna som styr narkotikafrågan har här redan tagits upp.
Det är narkotikakonventionen från 1961, konvention om psykotropa ämnen från 1971 och Wienkonventionen från 1988 om olaglig hantering av dessa ämnen.
Dessa tre konventioner förbjuder framställning, handel, försäljning och konsumtion av en lång rad ämnen annat än för medicinska och vetenskapliga ändamål.
Föredraganden Kathalijne Buitenwegs förslag är i grunden att ändra 1961 års narkotikakonvention genom en omklassificering av de ämnen som anges i förteckningen.
Föredraganden försöker, och hon döljer det inte, att ändra förteckningen över förbjudna ämnen för att cannabis skall kunna tas bort från denna listan, vilket om man så vill det eller inte, leder till en legalisering av dess handel.
Det är lovvärt att medlemsstaterna som har skrivit under dessa konventioner träffas, vilket kommer att ske den 16-17 april, som kommissionsledamoten redan har påmint om, för att utvärdera de uppnådda framstegen och de svårigheter man har stött på, och debattera ett eventuellt behov av att införa ändringar, en process i vilken nya strategier alltid kommer att välkomnas i kampen mot narkotika eller för att stärka den redan existerande.
I detta betänkande ger man dock genom att föreslå en omklassificering av förtecknade ämnen, en impuls mot en liberalisering av konsumtionen av vissa droger.
Och detta kan jag inte gå med på.
Jag tror inte att stödet till en liberaliseringsrörelse för drogerna kan eller får vara en lösning för en effektiv kamp mot det växande narkotikaproblemet.
Jag tycker det är oacceptabelt att man vill överföra tanken om att Europeiska unionen är för en liberalisering av narkotika i strid mot den strategi som nästan alla medlemsstater har följt.
Vi måste respektera de befintliga konventionerna och stärka medlen för behandling och återanpassning av narkomanerna, vi måste respektera subsidiaritetsprincipen eftersom det finns olika narkotikapolitik i våra olika medlemsstater.
Jag vill avsluta med att påminna om att vi förra månaden i denna kammare godkände ett betänkande av Pirker angående problemet om den växande ökningen av framställning och handel med syntetiska droger, då vi godkände en utvidgning av förbudet mot ämnen som hittills inte har inventerats.
Ingen i det Europa vi lever skulle förstå om vi i dag tog en annorlunda riktning.
