# ID: svediakorp-gov435116
# author: Schröder, Ilka (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 240
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Två väsentliga aspekter på en statlig narkotikapolitik ligger till grund för min kritik mot betänkandet.
Statens försök att hindra bruket av vissa droger är lika gammalt som dess misslyckande.
Mot detta ställer jag den liberala och inte alls särskilt statskritiska idén om att det faktiskt finns saker som inte angår staten, som t.ex. vilken marmelad man gillar bäst, hur varmt man klär sig om vintern eller vilket berusningsmedel man tycker om att röka, sniffa, dricka eller injicera.
De statliga försöken att reglera den individuella konsumtioner får hur som helst drastiska följder.
De 2 000 heroinkonsumenter som årligen dör under erbarmliga förhållanden bara i Tyskland, går faktiskt inte under av själva drogen, utan av de villkor på vilka staten låter dem konsumera sin narkotika.
Betänkandet vill inte riktigt kännas vid detta.
Visserligen är kraven på narkotikapolitiken humanistiska i den bemärkelsen att droger t.ex. skall klassificeras utefter sin faktiska inverkan på kroppen, dvs. att principen om inverkan skall gå före principen om laglighet.
Men narkotikapolitik har inget med humanism att göra, däremot en hel del med skapandet av ett statssamhälle och samhällskroppens produktivitet.
Är man humanist - och i detta fall förväntar jag mig inte ens en marxistisk statskritik, ärade radikala och mindre radikala kolleger - då är avvisandet av all form av narkotikapolitik ett måste.
