# ID: svediakorp-gov435047
# author: Stauner (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 568
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I artikel 41 i den av oss alla mycket uppskattade stadgan om Europeiska unionens grundläggande rättigheter förankras rätten till god förvaltning.
Man kan faktiskt tycka att en partiobunden, rättvis förvaltning som tillvaratar medborgarnas intresse borde vara en självklarhet även i Europa!
Principer som sparsamhet, effektivitet, ärlighet och pålitlighet är ju hett efterfrågade just när det gäller genomförandet av budgeten.
Men faktum är följande: För åttonde gången i rad har Europeiska revisionsrätten vägrat ge kommissionen en så kallad revisionsförklaring, dvs. intyget på att de europeiska skattebetalarnas pengar har hanterats noggrant och sparsamt.
De brister i bokföringen som våren 2002 kom i dagen tack vare en modig topptjänsteman i kommissionen får håret att resa sig även på bokförande lekmän.
Under tio års tid har kommissionen låtit bli att granska kassan.
På EU: s statistikbyrå Eurostat står uppenbarligen gynnanden och misskötsel med massiva följder för budgeten på dagordningen.
Kommissionen menar ändå inte att det är nödvändigt med kännbara konsekvenser.
I stället fryser man ut tjänstemän som vägrar dölja de missförhållanden de ser och vidtar disciplinära åtgärder mot dem.
På så sätt, menar jag med särskild adress till kommissionsledamoten, skall kommissionen inte sköta sina uppgifter!
Om parlamentet som kontrollerande myndighet godtar detta, då har även parlamentet misslyckats med sin uppgift.
Detta säger jag tydligt därför att jag är en övertygad europé och vill att Europa skall ha en framtid och vinna medborgarnas förtroende därute.
I genomförandet av den egna budgeten menar jag att parlamentet skall agera särskilt förebildligt.
Det lämnar helt enkelt en viss eftersmak om vi alltid beviljar ansvarsfrihet för oss själva och vår generalsekreterare.
Egentligen bör, menar jag, detta skötas av en annan institution.
Men nu till detaljerna i parlamentets betänkande.
De brister som beskrivs är i allt väsentligt kända sedan gammalt.
Det behöver bli bättre på punkter som öppenhet i beslut som rör personalen och en oklanderlig hantering av uppdragsgivningen.
Detta krav i betänkandet stöder jag uttryckligen på min partigrupps vägnar.
Jag förstår dock inte alltid besluten om köp och uppförande av byggnader, särskilt i sätet i Bryssel.
Vad gäller ansvarsfrihet för de tre byråerna är det med all rätt vi ger uttryck för vår oro över att kolliderande uppgifter och dubbelarbete inte har uteslutits inom byråerna.
Mycket otillfredsställande är också anpassningen av uppgifterna till de krav som följer med EU-utvidgningen.
Den släpphänta tilldelningen av konsultuppdrag i den så kallade Kosovobyrån, i ett fall med ett arvode på drygt 25 000 euro i månaden, kom tydligen till efter påtryckningar från kommissionen, en ohälsosam påtryckning som jag menar kastar ett generellt tvivelaktigt ljus över kommissionens kontakter med byråerna.
Jag undrar över huvud taget om det är nödvändigt att byråer skjuter upp som svampar i jorden i Europa.
Måste varje medlemsstat verkligen ha minst en sådan inrättning?
Har vi råd med dessa inrättningar och behöver vi dem verkligen?
Jag menar att kommissionen på så sätt drar sig undan ansvaret samtidigt som kommissionen alltid griper in godtyckligt i vissa enskilda fall.
Detta ger byråernas arbete dåligt rykte, och därför bör parlamentet beslutsamt driva en politik som vill externalisera, dvs. externt lägga ut kommissionens uppgifter, vilket är vad rådet och kommissionen propagerar inför framtiden!
