# ID: svediakorp-gov435034
# author: Kuhne (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 557
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Efter att föredragandena har gett kommissionen en minnesbeta skall jag koncentrera mig på de politiska aspekterna av beviljandet av ansvarsfrihet.
Det finns i kammaren uppenbarligen olika måttstockar och politiska sätt att utnyttja förfarandet för beviljandet av ansvarsfrihet.
Vår måttstock lyder som följer: För samtliga områden där tydliga åtaganden har gjorts för att åtgärda fastställda brister och där det inte finns allvarliga felhanteringar, skall ansvarsfrihet beviljas.
Så vitt jag vet är det också så att föredragandena har lagt fram många oemotståndliga förslag till att fullgöra dessa skyldigheter.
Jag menar att detta är ett klokt tillvägagångssätt.
För oss existerar alltså alltid båda möjligheterna när vi går in i en process om ansvarsfrihet.
Enligt arbetsordningen finns både möjligheten att skjuta upp beslut om ansvarsfrihet och möjligheten att bevilja ansvarsfrihet.
Jag menar dock att vi också bör vara tydliga med att erfarenheten efter fyra år visar att delar av kammaren - och då menar jag de självutnämnda EU-skeptikerna - permanent försöker reducera förfarandet till ett enda alternativ, nämligen att samla så många röster som möjligt för att skjuta skarpt på kommissionen - vem vet, en dag kanske den faller.
Detta är knappast vad vi menar med taking into account.
Båda möjligheterna finns alltid och inte bara den ena.
För att ta bokföringssystemet som exempel: Vi har alltid utgått från att det enligt revisionsrättens konstateranden finns brister som skall åtgärdas.
För mer långtgående påståenden som i ett eller annat land med stor? hänförelse? har spridits via tryckalster som förvånande nog fortfarande kallas tidningar, har vi krävt mer utvecklade bevis, vilket vi aldrig har fått.
Detta konstaterande är viktigt.
Casaca har som huvudföredragande ställt tydliga villkor.
Dessa har diskuterats i bred enighet med företrädarna för olika partigrupper och också accepterats av kommissionen.
Detsamma har vi glädjande nog återigen fått höra av Schreyer i dag, och därmed stöder även vi beviljandet av ansvarsfrihet.
Vi har upplevt hur man under 2002 systematiskt har försökt koppla ihop en personalkonflikt inom kommissionen med ryktet om eventuella förekomster av bedrägerier i bokföringssystemet.
Som sådan hade denna personalfråga heller inte varit särskilt lämpad att slå vågor i pressen.
Jag säger det igen: försöket att göra denna koppling misslyckades.
Det har aldrig bevisats att ett sådant samband skulle ha funnits, och till syvende och sist är och förblir detta endast en konflikt bland personalen.
Men en personalkonflikt är inget skäl att vägra ansvarsfrihet, inte i något system med ett liknande förfarande för beslut om ansvarsfrihet.
Tvärtom: ju mer hysteriskt man försökte driva personalkonflikten vidare i slutet, desto mer insåg till och med vissa journalister att det inte fanns någon annan botten i historien.
Framför allt insåg parlamentsledamöterna, när ett dokument som flera månader tidigare hade delats ut i kammaren en vecka före omröstningen i utskottet plötsligt beskrevs som senaste nytt i en tidning, att detta i grund och botten endast var ett försök att använda tidningen som ett verktyg.
Jag menar att det var riktigt att inte lyssna till detta utan visa att även de självutnämnda EU-skeptikerna reduceras till kärntruppen när de väl skall rösta om det som egentliga står på deras dagordning.
(Applåder)
