# ID: svediakorp-gov435031
# author: Jöns (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 612
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, ärade kolleger!
Som föredragande av yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor vill jag helt enkelt inleda med ett par allmänna kommentarer till strukturfonderna.
2001 var allt annat än ett bra år för strukturfonderna.
Utan omsvep kan vi konstatera att de viktigaste målen för reformeringen av strukturfonderna från 1999 inte har nåtts.
För det första blev det, precis som i den förra reformen, stora förseningar även denna gång i övergången från den gamla programplaneringsperioden till den nya.
För det andra har tillstånds- och förvaltningsförfarandena faktiskt inte blivit enklare - vilket var de ursprungliga planerna.
För det tredje slog satsningen fel att decentralisera den löpande förvaltningen av stödmedlen och samtidigt förstärka kontrollen.
Situationen är högst alarmerande.
Medlemsstaterna har inte på långa vägar utnyttjat alla de pengar som ställts till deras förfogande.
Detta gäller såväl tiden från 1994 till 1999 som för den nya strukturfondsperioden.
Under 2001 togs endast hälften ut av de medel som medlemsstaterna ursprungligen siktade på.
Vi alla vet vad detta innebär.
Därför måste nästa reformering av strukturfonderna, som ju inte längre kommer att beröra 15, utan 25 stater, återigen följa de principer som vi egentligen ville genomföra redan i samband med den förra reformen.
Detta är för det första att koncentrera sig på några få tydliga prioriteringar, för det andra att förenkla förvaltningen av medlen och för de tredje en starkare koppling mellan prestation och tilldelning av medel, vilket jag gång på gång har krävt utan framgång.
Det fjärde kravet bör därmed bli att i framtiden undvika abrupta övergångar mellan de olika programplaneringsperioderna.
Därmed kommer jag in på Europeiska socialfonden som sådan.
Låt mig undanröja allt tvivel om att utskottet för sysselsättning och sociala frågor ser med stor oro på de delvis graverande fall av misskötsel i fråga om hur medlemsstaterna nyttjar socialfondsbidragen och att vi, fru kommissionär, i detta fall helt stöder kommissionen i alla sina undersökningar och kontroller.
Ibland får man verkligen en känsla av att vissa medlemsstater inte ens har försökt att egentligen förbättra sig.
Som föredragande för den senaste reformeringen av Europeiska socialfonden blir jag bestört av att läsa vad revisionsrätten skriver i sin särskilda rapport om nyttjandet av det så kallade? sociala riskkapitalet?, ett instrument som kammaren införde speciellt för att ålägga medlemsstaterna att ställa en skälig del av medlen till förfogande i form av så kallade bidrag till icke-statliga organisationer och lokala partnerskap.
Revisionsrätten konstaterar nämligen att medlemsstaterna knappast har utnyttjat instrumentet alls.
I två fall har det över huvud taget inte utnyttjats, nämligen av Tyskland och Österrike.
Jag har verkligen ingen som helst förståelse för detta.
Å andra sidan måste kommissionen också fråga sig varför man inte informerade oss om den ohållbara situationen tidigare.
Detta handlar nämligen otvetydigt om enskilda medlemsstaters brott mot förordningen om socialfonden.
Därför uppmanar jag kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna omedelbart utarbeta en för alla sidor acceptabel lösning.
Kommissionen kommer i eftermiddag att lägga fram sitt förslag till sysselsättningsdirektiv för oss.
För första gången får vi då sysselsättningsdirektiv för tre år.
Därmed finns det äntligen en chans att göra Europeiska socialfonden - vårt enda arbetsmarknadspolitiska instrument på EU-nivå - till en verklig del av sysselsättningsstrategin, eftersom vi inte längre kommer att ha olika löptider.
Nu har vi för första gången en chans att stämma av och förena sysselsättningsstrategin och åtgärderna inom ramen för socialfonden för att minska arbetslösheten och ...
(Talmannen fråntog talaren ordet.)
(Applåder)
