# ID: svediakorp-gov435003
# author: Gutiérrez-Cortines (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 501
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först och främst vill jag gratulera kommissionen, eftersom jag anser att detta projekt - som vi nu tack vare De Sarnez fyndiga idé har döpt till Erasmus mundus - är sammanhängande med kommissionens övriga politik: detta program öppnar världen för oss, det innebär ett erkännande av att utbildningen globaliseras, något som vi måste hantera med en aktiv och positiv politik, och samtidigt erkänns den ökande vikten av högskole- och universitetsstudier i Europa samt europeiska masterexamina.
Jag menar att detta är ett nyskapande och viktigt betänkande.
Jag vill även gratulera De Sarnez till hennes sunda förnuft och öppna sinne; det är sådant som gör att vi kan samarbeta.
Jag finner några av punkterna intressanta, men de oroar mig.
I det här sammanhanget håller jag inte med min vän, den kommunistiska ledamoten Konstantinos Alyssandrakis.
Jag anser att programmen för högskole- och universitetsstudier och europeiska masterexamina bör leda till att universiteten går samman, att de kan samarbeta fritt på världsnivå, utan extern kontroll, med förbehåll för de kvalitetsbaserade kriterierna.
Jag tror inte att det finns någon politisk myndighet som skulle kunna fastställa gränserna för kunskap och samarbete.
I dagens dynamiska samhälle anser jag att vi inte kan arbeta om vi inte låter människorna engagera sig och universiteten mötas, att de söker gemensamma nämnare och att de får fatta sina beslut själva.
Vi bör endast? välsigna? - även om det är ett mycket traditionellt ord - vad de gör.
Vad som däremot oroar mig - och jag riktar mig till kommissionen - är de kvalitetsbaserade kriterierna, eftersom jag är rädd för medlemsstaternas och de övriga ländernas gränser.
När det gäller den här frågan vågar jag mig på att föreslå att det är nödvändigt att stödja sig mer på universiteten och på institutioner på gemenskapsnivå som, tillsammans med medlemsstaterna, kan fungera som experter, som state holders och som blir de som verkligen drar fördel av programmet.
Dessa organ bör också samarbeta i dessa projekt, vilket till och med kommer att leda till att kommissionens arbete underlättas.
Det är också mycket viktigt att skapa institutionella incitament.
Det är inte bara studenterna som bör stödjas genom programmet; det är också viktigt att belöna de universitet som går samman och möts och de universitet som organiserar ett stort antal utbyten med tredje länder eftersom vi måste skapa entusiasm; det är nödvändigt att skapa dynamik i den process som har blivit en framgång genom Erasmusprogrammet, även om det har tagit mycket lång tid.
För att programmet skall bli lyckat måste vi förstå de svårigheter som universiteten har för att genomföra politiken för närmande och hjälpa dem genom denna nya erfarenhet.
Slutligen anser jag också att bidragen till de studenter som inte har så gott ställt bör ökas, eftersom många av dem inte har möjlighet att delta i programmen.
