# ID: svediakorp-gov434967
# author: Mussa (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 671
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär, ledamöter!
Jag skulle vilja göra några påpekanden för UEN-gruppens räkning.
För ett år sedan översände jag en fråga till kommissionen i vilken jag underströk risken för att sådana här händelser skulle inträffa, med tanke på att virus, bakterier och giftiga ämnen används och manipuleras i världen utan att vi känner till det.
Den aktuella virusinfektion som går under namnet SAL håller på att skapa en verklig våg av panik i hela världen, av rädsla för en snabb spridning.
Fruktan beror framför allt på det faktum att man för närvarande bara känner till några få karakteristika, vilka hur som helt inte räcker för att vi alla skall kunna hävda att vi inte har smittats.
Smitthärden tycks finnas i Guangdongprovinsen i Kina, och därifrån har infektionen spridit sig till Asiens storstäder: Hong Kong, Singapore, Bangkok, Shanghai, Peking.
Sedan har den förts vidare till hela världen och orsakat insjuknanden och dödsfall.
Som ni alla vet finns det ingen ordentlig tillsyn över dessa områden, varken i fråga om hygien eller när det gäller möjligheterna att administrera läkemedel som kan bekämpa dessa sjukdomar.
De etiologiska faktorerna bakom den aktuella virusinfektionen är fortfarande okända, men sannolikt är upphovet en mutation av ett djurvirus, coronaviruset.
Man tror att en vetenskapsman som höll på att manipulera ett virus för att skapa ett vaccin eller modifiera det tappade kontrollen över det, och att denne man själv föll offer för det.
Det vi har fått reda på om detta syndrom är att smittan överförs - lyssna nu! - direkt men också via miljön.
De enda möjligheterna att diagnostisera sjukdomen för närvarande är av semiologisk art, eftersom det ännu inte finns några kit för klinisk diagnos.
Den behandling som kan ges är lika med noll.
Det enda man kan erbjuda de smittade är stöd, eftersom läkekonsten ännu inte känner till något motmedel som kan bekämpa sjukdomen.
Det verkar stå klart att det, eftersom det ännu inte går att identifiera det etiologiska ämnet, kommer att uppstå vissa större problem för befolkningen i Europeiska unionen och resten av världen, också med tanke på somliga av de viktigaste aspekterna bakom dess spridning.
Viruset verkar spridas utifrån ett av Asiens främsta ekonomiska centrum, där ett stort antal föremål och människor passerar: Kina, nationen som inte förrän i dag har förklarat sig villig till ett informationsutbyte.
Det går inte att koppla upp sig till Internet från Kuba och Kina.
Av alla dessa skäl ber vi kommissionen att för det första skapa en expertgrupp - inte något stort antal eller någon kommitté - som skall övervaka sjukdomens spridning inom EU.
När jag går in i operationssalen väljer jag ett biträde och en assistent; jag vill inte ha en hel skolklass.
För det andra att tillsammans med Världshälsoorganisationen utarbeta ett standardförfarande för att isolera misstänkta fall hos EU-medborgare, vilket skall tillämpas av alla medlemsstaterna, för att på så sätt undvika att varje land har sina egna rutiner.
För det tredje att uppmana alla medlemsstaterna att bygga upp en databas med de personer som under de senaste tre månaderna har färdats eller vistats i riskområdena, och övervaka deras hälsotillstånd i syfte att snabbt kunna ingripa om sjukdomen bryter ut.
För det fjärde att tillsammans med Världshälsoorganisationen fastställa hur och hur länge människor, djur och föremål som kommer från riskområdena skall sättas i karantän respektive desinficeras, så att vi undviker att vaksamhetsnivåerna varierar från stat till stat.
För det femte att inrätta en nödhjälpsfond för hälsoområdet, liksom man en gång gjorde för naturkatastrofer, så att varje medlemsstat kan rusta sig för att bemöta denna potentiella epidemi.
Denna organisations- och informationsstrategi är av grundläggande betydelse för att vi skall kunna ingripa mycket snabbt och med riktade insatser när vaccinet blir tillgängligt.
