# ID: svediakorp-gov434891
# author: Alavanos (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 261
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Det grekiska ordförandeskapet för rådet vidhåller att det tar ett stort steg framåt för att överbrygga de stora motsättningar om Irakfrågan som råder inom Europeiska unionen.
Ordförandeskapet glömmer de oskyldiga offren i Bagdad, den obarmhärtiga belägringen av Basra och strömmarna av blod, och talar i stället om vem som skall styra Irak efter kriget, Förenta staterna eller FN.
Detta är i själva verket ett steg bakåt, till 1800-talet och början av 1900-talet, när Frankrike, Förenade kungariket och Spanien grälade och köpslog om vem som skulle kontrollera Marocko, Libyen och Egypten.
Europeiska unionen får inte dra sig undan från vad som händer; unionen måste begära att detta olagliga krig upphör enligt med artikel 11 i fördragen, där det står att unionens utrikespolitik måste överensstämma med principerna i Förenta nationernas stadga, och den måste fördöma Förenade kungarikets regering.
Tony Blair förbereder sig naturligtvis för att resa till Aten om några dagar, för att underteckna anslutningsfördraget med de tio nya medlemsstaterna den 16 april.
Han skulle göra bäst att hålla sig därifrån.
För det grekiska folket är han en persona non grata.
Om han kommer, om den blodbefläckade angriparen av Irak sätter sin fot på den grekiska jorden, som är genomsyrad av kampen för frihet, kan han vara säker på att han aldrig kommer att glömma det mottagande som det grekiska folket har i beredskap för honom, ett fredligt välkomnande naturligtvis, men med flaggviftande och röster som höjs i sång.
