# ID: svediakorp-gov434834
# author: Di Pietro (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 442
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I likhet med den kollega som talade före mig har även jag varit minister i en regering, men jag har kommit till rakt motsatt uppfattning.
Jag uppmanar dem som verkligen tror på den europeiska konstruktionen att vara konsekventa och att stödja förslaget att skapa en starkare europeisk union, dvs. en unionen som skall kunna förse sig med alla de resurser som krävs för att verkligen bekämpa de bedrägerier som drabbar unionens ekonomiska intressen.
Hittills har dessa intressen inte skyddats tillräckligt av medlemsstaterna i deras lagstiftning.
Fakta är som följer: Varje år uppgår bedrägerier som riktas mot gemenskapens budget - dvs. i slutänden mot de europeiska skattebetalarna - till cirka en miljard euro, och alla analyser pekar samstämmigt mot att detta fenomen ökar stadigt i omfattning.
Dessa siffror återges helt korrekt i resolutionsförslaget från Theato, som jag verkligen vill tacka för ett beundransvärt arbete.
Av den anledningen har de befintliga rättsliga instrumenten för bedrägeribekämpning, till exempel de konventioner och protokoll som ratificerats av medlemsstaterna, komplexiteten när det gäller att i praktiken tillämpa det straffrättsliga samarbetet, utformningen av OLAF, som på grund av sitt mandat skall begränsa sig till enbart administrativa kontroller, och framför allt fragmenteringen av det europeiska straffrättsliga området, visat sig vara fullständigt otillräckliga när det gäller att på ett effektivt sett bekämpa detta fenomen.
De ursäkter som hittills har framförts har inte heller övertygat mig om att vi skall avstå från att skapa en europeisk åklagare.
Men det räcker inte med ett principbeslut: om vi verkligen är för inrättandet av en europeisk åklagare, så måste vi också förse en sådan institution med de resurser som krävs för att kunna verka effektivt.
Vi måste med andra ord definiera de brott och de straff som skall tillämpas i samband med brottsliga handlingar på gemenskapsnivå och med största noggrannhet, och dessutom utarbeta gemensamma straffrättsliga regler och processuella regler för brottmål för Europeiska unionen.
Följaktligen hävdar även jag, i likhet med föredraganden Theato, att den europeiska åklagaren och de delegerade åklagarna i enlighet med maktfördelningsprincipen bör vara oberoende och att de skall utöva sitt mandat på grundval av principen om det straffrättsliga förfarandets obligatoriska karaktär.
Det kommer dessutom att bli nödvändigt att göra en juridisk behörighetskontroll av handlingarna från den europeiska åklagaren, såväl vad gäller undersökningsaktiviteten som hänskjutandet av mål till högre instans.
Avslutningsvis anser jag att unionens hederliga medborgare inte kan annat än glädjas åt att vi skapar ett instrument som bekämpar de oärliga, oavsett när och var de visar sig.
