# ID: svediakorp-gov434824
# author: Schreyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,129
# sentences: 56
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru föredragande, mina damer och herrar!
Fru Theato, jag beklagar att jag inte kunde närvara när ni höll ert tal.
Jag hade ett trepartssammanträde här i byggnaden, vilket just har avslutats.
Bekämpningen av bedrägerier gentemot den europeiska budgeten är och förblir en av de viktigaste frågorna för kommissionen.
Vi vet att vi i det avseendet obegränsat kan räkna med Europaparlamentet, som har tagit och fortfarande tar många initiativ inom detta område.
Vi är alla medvetna om att brott som riktar sig mot gemenskapen bara kan bekämpas på ett rimligt och effektivt sätt om det också sker en konsekvent straffrättslig lagföring.
Därför föreslog kommissionen år 2000 att man skulle införliva en bestämmelse i EG-fördraget om att inrätta en europeisk åklagare.
Detta beslutades då inte av Europeiska rådet.
Grönboken om ett straffrättsligt skydd av de ekonomiska intressena och om att skapa en europeisk åklagare, som diskuteras i dag och som betänkandet syftar på, lades fram av kommissionen i december 2001.
På grundval av denna grönbok inleddes en diskussion av kommissionen år 2002.
Europaparlamentet, och här särskilt Theato, ordförande för budgetkontrollutskottet, har i hög grad bidragit till denna debatt och på så vis också gett impuls till detta.
Fru Theato!
Vi vet alla här att vi utan ert aktiva stöd verkligen inte skulle ha kommit så långt med projektet som rör den europeiska åklagaren som vi i dag gjort.
Jag vill i kommissionens namn uttryckligen tacka er för detta.
Kommissionen lade förra veckan fram en följdrapport till grönboken, där resultaten från de offentliga samråden sammanfattats.
I sak är majoriteten av dem som har deltagit i debatten och i samråden principiellt positiva till en europeisk åklagare.
Däremot har regeringarna, som vi alla vet, yttrat sig mer återhållsamt jämfört med personer inom de juridiska yrkena och även jämfört med de icke-statliga organisationerna, men särskilt om man jämför med dem som varje dag har att göra med frågeställningen.
Det är dock bara en minoritet som strikt avvisar projektet.
Totalt sett har emellertid intresset för projektet med en europeisk åklagare entydigt vuxit under året.
Kommissionen bekräftar därför sitt förslag om att inrätta en åklagarmyndighet.
Detta resultat är desto viktigare som konventet - och man har ju hänvisat till det - nu har gått in i en avgörande fas.
Man diskuterar nu konkreta förslag till en författning.
Under den gångna veckan har konventets presidium föreslagit att man under rubriken? rättsliga och inrikes frågor? skall ta upp en artikel 20 om den europeiska åklagaren, och redan kommande vecka kommer konventets plenum att ta ställning till det.
I denna avgörande fas är det verkligen viktigt att parlamentet och kommissionen arbetar för samma mål, och förmedlar ett klart budskap till konventet.
Det är ganska tillfredsställande att vårt gemensamma önskemål i alla fall har kunnat hävda sig så pass att den europeiska åklagaren har fått en egen artikel i förslaget till fördrag.
Detta kan man till stor del tacka debatten och även er för.
Ändå menar kommissionen att presidiets förslag inte är tillräckligt långtgående.
Det stannar upp före det egentliga målet.
Det föreslås en klausul där rådet bemyndigas att någon gång och enhälligt skapa en europeisk åklagare.
Med en sådan fullmaktsklausul skulle löftet om den europeiska åklagaren, i en utvidgad union med 25 eller fler medlemsstater, eventuellt kunna visa sig vara innehållslöst.
Det är risken.
Vi måste därför förankra den europeiska åklagaren i själva fördraget, annars kan man befara att projektet verkligen förskjuts till Sankt Aldrigs dag.
Det gläder mig att parlamentet och kommissionen är helt ense i denna synnerligen viktiga och mycket politiska fråga.
Jag hoppas att det lämnas in många ändringsförslag till konventets plenarsammanträde den 3 och 4 april, vilka syftar till att införa en europeisk åklagare i själva fördraget.
Kommissionen välkomnar därför Europaparlamentets stöd, som kommer mycket klart till uttryck i Theatos betänkande.
Jag gratulerar er verkligen till detta betänkande, också i medvetande om hur stort personligt engagemang som ligger bakom.
I konventets förestående beslutsfas är det av största vikt att parlamentet klart visar vägen.
Kommissionen bifaller Theatos betänkande om grönboken i dess huvuddrag, och det har jag gett uttryck för.
Det råder inte full överensstämmelse på alla punkter.
Vi diskuterar till exempel för närvarande om det är nödvändigt med en? förundersökningskammare?, om det är tillräckligt med den kontroll av åklagarens beslut som utövas av de nationella domstolarna och om kontrollen kan överföras.
I fråga om Eurojust anser kommissionen också att det är önskvärt att närma den europeiska åklagaren till denna instans.
Det har vi skildrat närmare i uppföljningsrapporten.
Det råder fortfarande ovisshet om huruvida detta kan uppnås på ett effektivt sätt genom att åklagarens uppgifter övertas av ett stärkt Eurojust.
Detta diskuteras.
Båda funktionerna - de centrala straffrättsliga åtgärderna i fråga om brott mot unionens ekonomiska intressen och samordningen av de nationella åklagarmyndigheterna på andra brottsområden - skulle kunna sammanföras i en gemensam struktur, så att säga under ett gemensamt tak.
Att föra över Eurojust till den första pelaren är i detta avseende ett nödvändigt, men ändå inte något tillräckligt villkor.
Det måste man också säga helt klart.
Kommissionen instämmer också i det som sägs i betänkandet om att vissa frågor i samband med inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet behöver diskuteras vidare.
Det gäller frågan om sekundärrätten.
I vår uppföljningsrapport har vi sagt att vi särskilt vill fortsätta att behandla följande frågor, nämligen frågan om bevisföring, så att bevis som på lagligt vis samlats in i en medlemsstat skall kunna godkännas i en annan medlemsstat, och de anklagades förfarandegarantier, för vilka det äger rum ett särskilt samråd på grundval av en annan grönbok, som min kollega Vitorino har presenterat.
Kommissionen kommer att hörsamma budgetkontrollutskottets uppmaning och ingående ägna sig åt dessa frågor redan i år.
Den kommer därvid att ha konventets förslag och särskilt arbetet inom området rättsliga och inrikes frågor som förebild.
Men det som det nu handlar om är att i själva författningsfördraget förankra en europeisk åklagare med en rättslig grund för att utarbeta den då nödvändiga sekundärrätten.
Bara på så vis kan man straffrättsligt på ett effektivt sätt bemöta de nuvarande svårigheterna när det gäller att bekämpa bedrägerier och korruption på bekostnad av gemenskapens budget.
Om vi vill göra den europeiska uppbyggnaden mer populär hos medborgarna och skattebetalarna, måste vi ge en verkningsfull signal med det kommande fördraget.
(Applåder)
