# ID: svediakorp-gov434796
# author: Caudron (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 811
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kommissionär Busquin, kära kolleger!
Vid ett tillfälle när många med all rätt fördömer ett krig som redan dödat hundratals personer skulle jag vilja börja mitt inlägg denna förmiddag med några fruktansvärda siffror.
Över 40 miljoner människor är i dag smittade av aidsviruset, varav 36 miljoner i utvecklingsländerna, och av dessa finns 28 miljoner i Afrika söder om Sahara.
Malarian, en sjukdom som återkom under 70-talet, skördar ca 1 miljon offer per år.
Avslutningsvis räknar man med att det finns 8 miljoner fall av tuberkulos och att 2 miljoner dör av sjukdomen varje år, varav 1,9 miljoner i länderna i söder.
Dessa tre fruktansvärda sjukdomar, som för övrigt är långtifrån de enda som decimerar befolkningarna i de fattiga länderna, hindrar utvecklingen i de länder som drabbas och håller dem kvar i en fattigdom som i sin tur hindrar dem från att införa ett hälsovårdssystem värdigt namnet.
Det är en fruktansvärd ond cirkel som mänskligheten måste ta sig ur för att kunna överleva.
Det är alltså med vetskap om dessa hemska fakta i form av siffror som Europeiska kommissionen och kommissionsledamot Busquin, Europaparlamentet och rådet beslutat om och utformat ett program om 600 miljoner euro genom att tillämpa det sjätte ramprogrammet för forskning och utveckling, för vilket jag varit huvudföredragande.
Det handlar om att - för första gången såsom kommissionsledamoten erinrat om - genomföra ett nytt instrument enligt artikel 169, med ekonomiskt deltagande från flera medlemsstater, Norge, kommissionen och, hoppas vi, den privata sektorn.
Jag är stolt och glad över att ha utsetts till föredragande och jag tackar varmt kollegerna i min nya grupp som anförtrott mig denna nya uppgift, liksom alla övriga kolleger som sedan hjälpt mig, utan att glömma ledamöterna i vårt utskott för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi för deras samarbete, liksom min assistent.
Vi har redan från början arbetat kollektivt och skyndsamt, eftersom Europaparlamentet som tillfrågades av Europeiska kommissionen den 28 augusti förra året sedan mycket snabbt haft tre diskussioner i utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi, nämligen den 7 oktober, den 11 november och den 2 december 2002, innan man röstade om betänkandet och dess ändringsförslag den 23 januari 2003 - dvs. inom sex månader - med tanke på yttrandena från utskottet för utveckling och samarbete, som representerades av Sandbæk, i det förstärkta Hughesförfarandet, från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, som företräddes av Evans, och från budgetutskottet som representerades av Hudghton.
Efter dessa omröstningar hade vi redan den 11 februari i Strasbourg ett trepartssamtal med kommissionen och det grekiska ordförandeskapet.
Jag arbetade alltså snabbt, betonade partnerskapet mellan nord och syd och inriktade våra åtgärder på klinisk prövning och mottagningsstrukturer som bör förstärkas i länderna i söder, särskilt i länderna i Afrika söder om Sahara.
Det var viktigt att undvika att tillämpningsområdet utvidgades och att projektet riskerade att spädas ut.
Vi måste lyssna på de första offren för denna farsot och på dem som hjälper dem att kämpa.
Vi måste utforma nya produkter som är anpassade till befolkningarna i dessa länder, genom att låta dem vara delaktiga när vi fastställer prioriteringar.
Avslutningsvis, och jag höll på att säga framför allt, måste det ske snabbt.
Vid trepartssammanträdet den 11 februari 2003 bad vi rådet att lägga till också andra infektioner i ett beaktande.
Vi bad att man skulle betona att det skulle vara lätt för befolkningarna att få tillgång till dessa nya produkter.
Vi bad att de icke-statliga organisationerna och WHO skulle delta och slutligen bad några kolleger att vi i större utsträckning skulle vända oss till den privata sektorn.
Jag välkomnade och tackade sedan omedelbart det grekiska ordförandeskapet, rådet och kommissionen, och mina kolleger ansåg att våra krav beaktats på ett tillfredsställande sätt av rådet.
Vi skrev därför kompromissändringsförslag i vilka var och en, självfallet, gjorde eftergifter för att uppnå en total överenskommelse redan vid den första behandlingen.
Jag uppmanar er därför att stödja dem i dag, även om jag förstår att viss otillfredsställelse fortfarande återstår.
Det känner jag också.
Men vi måste fatta beslut snabbt för att kunna agera snabbt.
För varje dag som går dör tusentals kvinnor, män och barn av dessa sjukdomar.
Ja, vi måste agera snabbt och också göra allt för att lyckas med detta program, så att det fungerar som exempel och öppnar vägen för andra program av samma typ för andra sjukdomar som beror på fattigdomen, mindre kända sjukdomar, eller kanske mindre mediabevakade, men lika fruktansvärda och förödande för livet och därmed för samhällena.
