# ID: svediakorp-gov434784
# author: Stevenson (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 754
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Till följd av EU: s misslyckande med att förnya fiskeavtalen med Marocko blev det tydligt att det skulle få omfattande socioekonomiska följder inom gemenskapen.
Det tidigare avtalet med Marocko utfärdades i november 1999.
Vid den tidpunkten var detta det största internationella avtalet mellan gemenskapen och ett tredje land.
Ett stort antal fartyg och arbetstillfällen inom EU var beroende därav, huvudsakligen i Spanien men även i Portugal.
I avsaknad av ett nytt avtal tvingades ett stort antal av gemenskapens fartyg från Galicien, Andalusien och Portugal som verkade inom detta ramverk att upphöra med sin fiskeverksamhet.
I och med att man erkände de svårigheter som orsakats av bristen på ett nytt fiskeavtal enades gemenskapen om att anslå mer än 190 miljoner euro för att stödja omställningen av de fiskefartyg som hade verkat inom Marockos vatten.
94,6 procent av dessa medel reserverades för Spanien och återstoden för Portugal.
När emellertid olyckan med Prestige inträffade förra november, och Galiciens kuster täcktes av ett lager med svart olja började vi söka efter katastrofbistånd för att mildra det katastrofala lidandet i denna regions fiskesamhällen.
Vi upptäckte att 30 miljoner euro av de medel som avsatts för att hantera det marockanska problemet vid här tillfället ännu inte hade spenderats.
Europaparlamentet enades därför under sammanträdesperioden i december 2002 att vi omedelbart skulle omdirigera dessa medel för att bistå olyckan med Prestige i Galicien.
Icke desto mindre har det faktum att den marockanska fonden inte till fullo hade använts väckt vissa viktiga frågor.
Vid fiskeriutskottets möte i februari 2003 beskrev företrädare för industrin och från de andalusiska regionala myndigheterna vilka problem de hade stött på i och med genomförandet av denna förordning.
Det stod snart klart att de kriterier enligt vilka fiskarna kunde göra anspråk på dessa bistånd var alltför komplicerade och de hade visat sig vara så strikta att mycket få fiskare i själva verket hade lyckats erhålla dessa medel.
Företrädare för industrin uppgav för vårt utskott att potentiella förmånstagare förlorar på kompensationsåtgärder på grund av de alltför stränga tidsfrister och regler som kommissionen har fastställt.
Till exempel beviljas statligt stöd endast till fiskare som har åtagit sig att skrota fartyg, ändra fartygens verksamhet eller som har gått med på en permanent omplacering av ett fartyg till ett tredje land genom avtal om samriskföretag.
I synnerhet de besättningsmedlemmar som har förlorat sina arbeten kan inte ansöka om de individuella premierna på 12 000 euro om inte ägaren beslutar sig för att omplacera eller skrota fartyget.
Detta innebär att många fiskare som lever i de regioner som berördes av misslyckandet med Marocko-avtalet ännu inte har mottagit något finansiellt stöd.
Jag behöver knappast påminna kammaren att Europaparlamentet för två veckor sedan, under vår sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2003, med en överväldigande majoritet av 507 röster för och 6 emot, stödde en resolution där man föreslog att 150 miljoner euro skulle utbetalas som en kompensation till de fiskare som drabbats av de drakoniska åtgärderna för torskens återhämtning som nu införts i Irländska sjön och Nordsjön.
Jag känner till att vi fortfarande förhandlar med kommissionen och rådet med avseende på var detta katastrofbistånd skulle kunna komma ifrån, men jag förlitar mig på att vi inte kommer att upprepa de misstag som gjordes med den marockanska fonden.
Vi måste se till att när vi i framtiden identifierar ett behov av katastrofbistånd till fiskesektorn kan tillgodose det på ett sätt som är såväl vederbörligen inriktat som hastigt fullbordat.
Låt oss förvissa oss om att det då förekommer ett minimum av pedanteri och byråkrati.
Jag har just denna eftermiddag återvänt från Galicien där jag deltog i möten och besökte omgivningarna tillsammans med ledamöter från utskottet för regionalpolitik, transport och turism för att med egna ögon kunna se saneringsverksamheten i kölvattnet efter olyckan med Prestige.
Vi kunde alltför intensivt uppfatta den svåra situationen i de fiskesamhällen som sedan förra november har tvingats förtöja sina båtar på grund av något som de själva inte rår för.
Trots det faktum att denna kammare enades om att omdirigera 30 miljoner euro förra december har inte några av dessa medel ännu frisläppts.
Varför inte?
Vem arbetar på detaljerna i detta biståndspaket?
Var tar det stopp?
Låt oss utesluta byråkratin och få igång hjälpen!
Låt oss ta lärdom av det som hände under Marockoavtalet och få någon ordning på detta i framtiden.
