# ID: svediakorp-gov434749
# author: Kinnock, Neil (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,838
# sentences: 90
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag är mycket glad över att kunna förena mig med kammaren i den här debatten om betänkandet om tjänsteföreskrifter, inte endast för att det alltid är en ära att få tala i denna kammare utan också därför att det när det har pågått en mycket utdragen period av övervägande och med så många möten utvecklas ett slags familjekänsla.
Jag gläder mig därför i kväll åt att förena mig med så många vänner som har varit mina partner i diskussioner under något som känns som en oerhört lång tid.
Det har emellertid varit en mycket givande erfarenhet.
Jag skulle vilja inleda med att uttrycka min mycket djupa tacksamhet till föredragandena Harbour och Medina Ortega för deras mycket grundliga, eftertänksamma och konstruktiva arbete med denna viktiga fråga om reformen av tjänsteföreskrifterna.
Jag ger också mitt erkännande till de mycket intensiva ansträngningar som har genomförts av andra ledamöter för utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden och till de yttrande utskotten och deras föredragande.
Ett mycket väsentligt arbete har utförts i denna kammare av alla som varit berörda.
Jag vet att institutionernas personal kommer att inse att parlamentet har fäst allvarlig och engagerad uppmärksamhet vid dess stadga, arbetsförhållanden och framtid.
Jag tror att det skulle hjälpa kammaren om jag började med att hänvisa till de ämnen som har tagits upp i de muntliga frågorna som lagts fram av fyra politiska grupper i kammaren.
Jag kommer naturligtvis att betona vissa pensionsfrågor i mitt uttalande denna kväll.
Jag välkomnar därför dessa frågor för de ger mig det första tillfället sedan förra onsdagens rådsmöte (allmänna frågor) att tydligt och offentligt fokusera på dessa ämnen.
Att jag svarar på frågorna kan innebära att jag tar litet mer tid i anspråk än vad som ursprungligen förutsetts.
Jag hoppas att ni för en god saks skull har tålamod med mig.
För att säkerställa tydlighet skulle jag vilja be kammaren att åberopa sig på det förslag till riktlinjer som antogs utan ändringar som slutsatser till rådets (allmänna frågor) möte den 18-19 mars 2003.
Det dokumentet har delats ut.
Jag beklagar att det för ögonblicket endast finns på franska och engelska.
Om ledamöterna beaktar punkt B i dessa slutsatser kan ni se att rådet gett anvisningar till Coreper att förbereda en mer detaljerad ståndpunkt? om frågan om antagandet av pensionssystemet?.
Om ledamöterna sedan går vidare till punkt D kan ni se att rådet uppmanade kommissionen att? till april 2003 lägga fram ett detaljerat, tekniskt arbetsdokument där man presenterar ett förslag för att garantera försäkringsteknisk balans från och med den 1 januari 2004?.
Vid en granskning av dessa punkter framgår det att det enda kravet till kommissionen var det om ett förslag till metod för en undersökning som sedan skulle underlätta beräkningen av de bidrag som fordrades för att säkerställa den försäkringstekniska balansen i pensionssystemet.
Det fanns således inte något krav till kommissionen att den skall lägga fram, som man i frågan uttrycker det, ett detaljerat dokument som omfattar en justering av pensionssystemet.
Uppenbarligen kommer kommissionen inte att framställa något sådant dokument vid något skede.
Vi har aldrig framställt något sådant dokument och vi kommer inte att göra det nu heller.
Att uppnå och bevara en försäkringsteknisk balans är påtagligen en helt annan fråga.
Som ledamöterna känner till har detta alltid varit en skyldighet i enlighet med nuvarande artikel 83.4 i arbetsordningen även om kravet inte har varit genomgående funktionsdugligt.
Kommissionens förslag om en modernisering av tjänsteföreskrifterna har därför alltid omfattat ett åtagande att garantera försäkringsteknisk balans.
Frågan diskuterades och förhandlades givetvis i detalj med fackföreningar och med interinstitutionella kommittén för tjänsteföreskrifterna långt före kommissionens förslag överlämnades till rådet och återkom till denna kammare förra året.
Kommissionens åtagande att säkerställa försäkringsteknisk balans är således ingenting nytt.
Det finns ingenting som inte till fullo har debatterats och analyserats.
Det förekommer inte någonting som inte har tillkännagivits och klargjorts för parlamentet och för medlemmar av EU: s tjänstemannakår och deras personalrepresentanter.
Det enda hänvisningen i slutsatserna från rådet (allmänna frågor) hänför sig till är behovet av en uppdaterad försäkringsteknisk undersökning som kan göra det möjligt för rådet och EU: s tjänstemannakår att i god tid före den 1 januari 2004 få veta exakt vilka avgiftsnivåerna för medlemsstaterna och för personalen kommer att bli.
Under mellantiden har Coreper blivit instruerad i slutsatserna från rådet (allmänna frågor) att överlämna en mer detaljerad ståndpunkt om antagandet av pensionssystemet som, för att använda orden i slutsatserna, är mer förenlig med de tendenser som råder i medlemsstaterna.
Det är i sig inte överraskande eftersom det är tydligt att demografiska förändringar, Lissabonstrategin och förvisso kommissionens och denna kammares politiska initiativ till ett så kallat? aktivt åldrande? alltid kommer att säkerställa att medlemsstaternas regeringar fäster uppmärksamhet vid frågor om pensionering och pensioner.
Denna verklighet har garanterat att åtskilliga medlemsstaters delegationer har lagt fram ett dokument om pensionsparametrar för Europeiska unionens tjänstemannakår, vilket rådet har tagit i betraktande.
Vårt ansvar har varit att påpeka att allt under det att vi erkänner behovet att säkerställa förenlighet med den sociala och ekonomiska politiken om sysselsättning och åldrande, vilket vi i kommissionen förordar, kräver vi också med eftertryck att man tar vederbörlig hänsyn till vissa grundläggande faktorer beträffande Europeiska unionens tjänstemannakårs profil när det gäller arbetsålder, som är av stor betydelse vid ett övervägande om pensionsparametrar.
Dessa faktorer är kortfattat: först och främst att den genomsnittliga anställningsåldern inom EU: s tjänstemannakår är 32 år och 34 år för politiska tjänstemän.
De beräkningar som innebär att en fullständig pension skulle vara beroende av mer än 35 arbets- och inkomstår är följaktligen helt och hållet orealistiska.
För det andra, såsom era föredraganden påpekade, medan den officiella pensionsåldern inom EU: s tjänstemannakår är relativt låg, vid 60 års ålder, så ligger den genomsnittliga verkliga pensionsåldern vid 63,1 år, vilket är omkring tre år senare än den genomsnittliga pensionsåldern i medlemsstaterna och ett år senare än i den medlemsstat som har den högsta genomsnittliga pensionsåldern.
I många hänseenden genomför vi därför Lissabonstrategins centrala principer och det har vi gjort under åtskilliga decennier.
Mot denna bakgrund och inom ramen för den försäkringstekniska balansen har kommissionen under förhandlingsförloppet indikerat beredvillighet att överväga en viss mån av möjlig förändring av den formella pensionsåldern.
Jag skulle vilja betona att det inte har tagits några som helst beslut om denna fråga eller förvisso om de övriga frågorna.
I detta och i alla andra ärenden har vi kraftfullt betonat behovet att säkerställa att de förvärvade rättigheterna och de berättigade förväntningarna hos den nuvarande personalen vederbörligen respekteras.
Det visar tydligt vår ståndpunkt.
Det svarar på den första frågan i den muntliga frågan.
Jag vill upprepa att en eventuell diskussion om möjliga ändringar måste uppfylla kravet på förvärvade rättigheter och berättigade förväntningar.
En ökad insikt om dessa faktorer föranledde rådet att be Coreper, som slutsatserna från rådet visar, att förbereda en mer detaljerad ståndpunkt till rådets (allmänna frågor) möte i april.
Därjämte, och för att komplettera bilden, omfattar slutsatserna från rådet (allmänna frågor) punkt C där man föreslår ytterligare diskussioner om de korrigeringskoefficienter som för närvarande tillämpas i olika medlemsstaterna när det gäller pensionerna för EU: s tjänstemannakår.
Jag känner till att det har lagts fram ett antal ändringsförslag i kammaren som avser dessa korrigeringskoefficienter.
Denna fråga ger upphov till allmänna farhågor i denna kammare och förvisso i rådet.
Eftersom vi håller på att förhandla kan kommissionen vid den här tidpunkten endast säga att vi hörsammar dessa farhågor, och även om vi kanske inte kommer att stödja de ändringsförslag som har lagts fram så här långt så är vi medvetna om behovet att behandla denna fråga inom det förhandlade slutliga paketets allmänna del.
Jag upprepar att i detta sammanhang, såväl som inom reformens vidare områden, kommer kommissionen alltid att aktivt försöka försvara den nuvarande personalens rättigheter och legitima förväntningar.
Det är en princip som vi stöder och det är något som medlemsstaterna är medvetna om.
Jag betonar också att vi förhandlar på grundval av den grundläggande principen att ingenting är överenskommet förrän allting är överenskommet.
Varje beslut om en fråga kommer att förutsätta att man nått en överenskommelse som på det hela taget är ömsesidigt tillfredsställande.
Jag vill tillägga att vi är engagerade i komplicerade och ibland ovillkorligen grannlaga förhandlingar; vi är inte engagerade i polemiska utbyten.
Vi hyser förtroende för styrkan och verklighetsförankringen i våra argument och vår aritmetik.
Vi fortsätter att sträva efter att våra förhandlingspartner i rådet skall godta både argumenten och aritmetiken.
Det är omisskännligen vår ständiga och oförändrade målsättning.
Jag beklagar att jag var tvungen att ta tid på mig för att ge ett utförligt svar på ledamöternas viktiga fråga.
Jag hoppas att ni förstår att jag ville ge ett fullständigt svar på dessa viktiga frågor om pensionerna.
Jag välkomnar varmt det faktum att man i betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden som lagts fram för debatt här i kammaren upprepar det starka stödet, så som vi har hört från föredragandena, för det övergripande reformpaketet, och att man gör detta i seriösa, praktiska ordalag.
Jag välkomnar i synnerhet det realistiska löftet att bevara löner och pensioner på en konkurrenskraftig nivå; löftet att införa vad som har blivit känt med kortformen kollegial befordringsgaranti - och jag betonar kollegial; och löftet att i tjänsteföreskrifterna inkludera? metoden? som ett rationellt, ekonomiskt och stabilt medel för att reglera löner och pensioner.
Jag är dessutom glad att kunna konstatera att man i de riktlinjer som antogs av rådet (allmänna frågor) den 18-19 mars 2003 upprepar många av de principer som fastställts av Harbour och Medina Ortega i deras motivering, och dessa återspeglas även i flera av de ändringsförslag som lagts fram i dag.
I riktlinjerna i rådets slutsatser - punkterna E, F, och G - uttrycker man i synnerhet stöd för de allmänna ersättnings- och löneförslagen som utgörande en god grund, man stöder övergångsavtalen för det nya befordringssystemet och man visar öppenhet i fråga om att, på begränsad tid, införa? metoden? i tjänsteföreskrifterna.
Som svar på ändringsförslagen kommer jag först att räkna upp det flertal som kommissionen beredvillig stöder.
Jag kommer förvisso att göra en sammanfattning av dem eftersom jag inte vill pröva tålamodet i kammaren.
Ändringsförslagen 7, 8, 9 och 48 om ett förstärkande av det interinstitutionella samarbetet; ändringsförslag 20 om anmälan om oegentligheter (whistleblowing); ändringsförslagen 12 och 14; ändringsförslag 13 om öppnandet av lönegraderna AST 1-AST 3 för särskilda uppgifter, däribland uppgifterna för parlamentets vaktmästeri; ändringsförslagen 9, 25, 48, 50 och 51 som lagts fram av föredragandena angående ställningen hos personalen inom de politiska grupperna - detta innebär givetvis att kommissionen inte kan stödja ändringsförslagen 32 och 60 som går långt utöver den ståndpunkt som föredragandena klokt nog fastställt; vi stöder ändringsförslag 17 om sexuella trakasserier; ändringsförslag 18, ändringsförslag 19, ändringsförslagen 33, 34 och 35 om personalens frånvaro; ändringsförslagen 42, 43 och 44 om disciplinärt förfarande; ändringsförslag 38 om varaktigheten för medlemskap i den rådgivande gemensamma kommittén för bristande arbetsinsats - det innebär givetvis inte att man är för en bristande arbetsinsats - det borde stå den rådgivande gemensamma kommittén vid bristande arbetsinsats.
Det finns en andra grupp av ändringsförslag där kommissionen är beredd att vara öppen för synpunkter under förhandlingarna om paketet eller att godta vissa av ändringsförslagen, åtminstone delvis.
Kommissionen kan inte i det här ögonblicket ge ett positivt svar angående ändringsförslagen om en korrigeringskoefficient för pensionerna.
Vi är, som jag sade, emellertid medvetna om de allmänt utbredda politiska farhågorna beträffande pensionskoefficienterna och behovet att ta itu med detta ärende inom paketets allmänna del.
Kommissionen är beredd att godta ändringsförslagen 52 och 54 om begränsningen av de kontraktsanställda och varaktigheten för dessa kontrakt; ändringsförslagen 14, 15, 26, 29 och 30 relaterar till centrala bestämmelser inom ramen för ett nytt befordringssystem, artikel 5.3 om anställningskriterier för tjänstegrupperna handläggare och assistenter; artikel 31 om uttagningsförfaranden för tjänstemän i de högre lönegraderna, inberäknat chefsbefattningar på mellannivå, och artikel 45 om certifieringsförfarandet vid förflyttning från tjänstegrupp assistent till tjänstegrupp handläggare.
Alla dessa artiklar har, glädjande nog, varit föremål för intensiva diskussioner inom rådet och Coreper.
De kompromisser som uppnåddes så sent som i förra veckan återspeglar många, om inte alla, av de målsättningar som ledamöterna i denna kammare strävat efter i sina ändringsförslag.
I artikel 31 medger man nu att ett uttagningsförfarande kan anordnas, till exempel för handläggare av graderna 9, 10, 11 eller i undantagsfall 12.
Med tanke på att grad 12 för handläggare kommer att motsvaras av en högre nivå än dagens lönegrad A4 kommer det totala antalet kandidater som tillsätts lediga platser inom denna grad inte under något år att överstiga 20 procent av det totala antalet tillsättningar som sker genom extern rekrytering till tjänstegruppen handläggare.
Den kompromissen går längre än vad man eftersträvade i slutsatserna, till exempel genom ändringsförslag 26.
När det gäller certifieringsförfarandet tillåter nu artikel 45a i punkt 2 att Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal fastställer innehållet i alla de uttagningsprov som anordnas av institutionerna, för att se till att de grundläggande kraven för förflyttning infrias på ett harmoniserat och följdriktigt sätt.
Det skulle medföra att ändringsförslag 30 är överflödigt.
När det gäller ändringsförslagen 58 och 59 om ledamöternas assistenter känner kammaren till att kommissionen har varit och alltid kommer att vara mycket medveten och full av förståelse för parlamentets farhågor beträffande denna fråga.
Ledamöterna känner emellertid till att vissa medlemsstater inte delar vår gemensamma entusiasm och att det återstår mycket arbete oberoende av förhandlingarna om tjänsteföreskrifterna.
Angående ändringsförslagen 71 till och med 74 om rekrytering av medborgare från tredje länder med permanent uppehållstillstånd är kommissionen medveten om att det pågår diskussioner inom de politiska grupperna beträffande möjligheten att finna en kompromisslösning på denna fråga som är av betydelse för många av de ärade ledamöterna.
Även om vi är fulla av förståelse för denna fråga har kommissionen inte möjlighet att godta dessa ändringsförslag i dess nuvarande form och därför måste jag för tillfället reservera mig när det gäller denna fråga.
Slutligen, och jag är tacksam för kammarens tålmodighet, finns det ofrånkomligen vissa ändringsförslag som kommissionen inte kan godta eftersom de tenderar att förringa hela förslaget.
Jag skall endast nämna ett fåtal, absolut inte en ingående förteckning, men jag vill tillstå att de uppvägs av det antal ändringsförslag som vi beredvilligt godtar.
Vi kan inte godta ändringsförslag 16, ändringsförslagen 14, 15, 26, 29, 30 och 75 - av den anledning som jag nämnde tidigare, dvs. att de är onödiga till följd av den positiva utvecklingen i rådet beträffande dessa frågor; ändringsförslagen 53, 55 och 76 om kontraktsanställd personal - eftersom, enligt vad jag nämnde tidigare, kommissionen stöder ändringsförslagen 52 och 54 från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden; ändringsförslag 32 om en utvidgning av artikel 50 till att omfatta grad 12 för administrativa tjänstemän - vi anser inte att det skulle vara lämpligt; ändringsförslag 63 om sexuella trakasserier där kommissionen stöder texten i föredragandenas ändringsförslag 17, och slutligen ändringsförslag 64 om utlandstillägg, av den tydliga anledningen att kommissionen står fast vid åsikten att tillägget för personal som är utlandsarbetande är objektivt berättigat och förvisso objektivt nödvändigt.
Som kammaren känner till har vi redan från början varit uppbundna av att sörja för en reformering av tjänsteföreskrifterna som skall underlätta en radikal modernisering allt under det att de nuvarande anställningsförhållandena upprätthålls och karriärmöjligheterna för Europeiska unionens tjänstemannakår förbättras.
Orsakerna till detta är, hoppas jag, kända för att vara praktiska och motiverade och inte trångsynta eller konservativa.
Det finns en direkt förbindelse mellan reformering, motivation och nödvändig materiell säkerhet.
Det är både realistiskt och relevant att erkänna och sörja för detta.
I detta mycket väsentliga betänkande från ledamöterna erkänner man denna praktiska verklighet och betänkandet är ett viktigt steg mot förverkligandet av våra förpliktelser.
Jag tackar alla dem som har deltagit i att sammanställa parlamentets ståndpunkt och jag ser fram emot antagandet av detta betänkande i kammaren i morgon bitti.
