# ID: svediakorp-gov434735
# author: Miranda (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 370
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill först av allt gratulera våra kolleger Terence Wynn och Elmar Brok till initiativet att lägga fram detta förslag till resolution, som utan tvivel är av stor betydelse och som kommer mycket lägligt.
Jag har redan haft tillfälle att ge mitt bifall till denna handlingslinje i diskussionerna vi har haft i utskottsordförandekonferensen.
Och nu upprepar jag detta bifall, med särskild tacksamhet och energi, för min del och för min grupp, till det tydliga och rigorösa sätt som frågan har behandlas på i den framlagda resolutionen.
Vi kan faktiskt inte alltför lättvindigt acceptera den tydliga underordningen och den klara begränsningen av Europaparlamentets behörighet som rådets förslag innehåller, och som inte respekterar fördragen och det interinstitutionella avtalet om budgetfrågor.
Vi kan inte heller likgiltigt se på hur man bryter likhetsprincipen mellan medlemsstaterna och regeln om en enhetlig budget.
Och vi kan i mycket mindre grad acceptera att man som högsta anslagsbelopp väljer ett som inte ens borde betraktas som minsta nödvändiga för att förverkliga utvidgningen.
Jag skall inte gå in mer på frågan om anslag för utvidgningen eftersom vår ståndpunkt är bekant, men det är viktigt att understryka att om man kan betona något i ståndpunkten om resolutionsförslaget om ökade anslag till budgetrubrik 3 inom ramen för budgetplanen, är det de måttfulla termerna och den uttryckliga återhållsamheten.
Jag tror inte att Europaparlamentet kan gå längre än vad man gör i resolutionsförslaget.
Detta är givetvis inte en väg att gå för att ifrågasätta utvidgningen och tidsplanen för dess förverkligande.
Men det är nödvändigt att åtminstone i denna slutfas av processen garantera ett minimum av objektivitet, öppenhet, respekt för kandidatländerna och att man politiken att ge snåla och begränsade medel som funnits i det här från början upphör.
Det är enligt vår mening och just därför nödvändigt att Europaparlamentets fasta och stränga ståndpunkt inte bör göras innehållslöst vid första tecken till att det kommer att förkastas eller till ett begränsad överenskommelse från rådets sida, på vilket för övrigt måste ta allt ansvar för eventuella konsekvenser av dess oacceptabla inställning i klart strid med överenskomna och undertecknade bestämmelser och praxis.
