# ID: svediakorp-gov434728
# author: Brok (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 481
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Eftersom frågan är uppenbar, fru kommissionär, kommer jag inte att behöva hela min talartid.
Rådet har alltså genom artikel 32 och förklaringen i bilaga 15 om primärrätt brutit överenskommelsen med Europaparlamentet.
Europaparlamentet och anslutningsländerna behandlas därmed inte jämlikt med övriga stater.
Detta är ett tydligt rättsligt problem i en väsentlig fråga.
I utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik är vi måna om att anslutningsländerna behandlas jämlikt, men framför allt stöder vi budgetutskottets ståndpunkt - det handlar ju om parlamentets grundläggande rättigheter - och budgeträttigheterna är varje parlaments allra främsta rättighet som inte får sättas ur spel i ett läge som detta.
Jag förstår inte rådet.
Rådet har inte lyssnat till något av de många alternativ och möjligheter som vi har fört fram i samtalen och som ingår i det resolutionsförslag som vi skall rösta om i morgon, trots att vi därmed skulle ha haft möjlighet att komma överens redan nu.
Ansvaret för detta vilar på rådet.
Jag vet mycket väl att den grekiska ordförandegruppen gör allt för att finna en lösning.
Jag anklagar således inte rådets ordförandeskap, utan det handlar om vissa medlemsregeringars förhållningssätt.
Jag har känslan av att också regeringen i mitt hemland spelar en mindre lyckad roll i frågan.
Det är ovärdigt att ställa tio länder som har gått hela vägen från diktatur via en omfattande transformationsprocess till medlemskap i Europeiska unionen inför en situation som innebär osäkerhet och samtidigt inskränker parlamentets rättigheter.
Det var faktiskt införandet av demokrati som var det viktigaste elementet i kampen mot diktaturen!
Att rådet intar ett sådant förhållningssätt är en gåta!
Jag vill uppmana ordförandeskapets företrädare att meddela sina kolleger att vi inte tänker låta den europeiska enandeprocessen slås sönder av finansinspektörer med vissa bestämda maktförhållanden för ögonen.
Vi vet mycket väl att vi inte kan överdriva detta finansiellt, det kommer inte att anta proportioner som överlastar budgeten, för detta är inte målet.
Vad som eftersträvas är en principiell rättighet.
Jag menar att rådet bör kunna uppbåda så pass mycket fantasi att man når en lösning som motsvarar denna rättighet, så att Europaparlamentet den 9 april kan ge grönt ljus för en underskrift den 16 april i Aten.
Detta datum vill vi under alla omständigheter hålla.
Det är vår historiska skyldighet.
Det vore väl pinsamt om vi tvistar om budgeten så att vi tvingas skjuta upp datumet den 9 april, trots att Ungern skall gå till valurnorna och genomföra sin folkomröstning den 12 april?
Skall en historisk händelse få stå tillbaka för en finansiell fråga?
Jag ber uttryckligen om fart och rörelse så att vi får ett snabbt avslut i frågan och kan fullgöra vår historiska uppgift!
(Applåder)
