# ID: svediakorp-gov434692
# author: Simitis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 999
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Mina damer och herrar!
Jag vill tacka er för era inlägg Jag vill även tacka alla dem som har talat om det grekiska ordförandeskapet.
Jag skall kortfattat försöka svara på två-tre frågor.
Många av er har riktat er till ordförandeskapet och begärt att det skall ta initiativet till att uttala en konkret åsikt eller själv framföra konkreta klagomål i FN.
Men vad är ordförandeskapets uppgift?
Ordförandeskapets uppgift är inte - och detta gäller inte bara för det grekiska utan även för övriga ordförandeskap - att besluta vad som är Europeiska unionens ståndpunkt.
Det är inte att applådera den ena åsikten eller att fördöma den andra.
Det är inte att uttrycka den egna åsikten, för även Grekland har en åsikt, men kan inte uttrycka den som unionens åsikt.
Ordförandeskapets uppgift är att försöka sammanjämka de olika uppfattningarna och, i enlighet med reglerna, uppnå ett resultat: enhällighet eller majoritet.
Om det inte lyckas med det, ja, då finns det ingen ståndpunkt.
Ordförandeskapets uppgift måste följaktligen vara, och jag vill betona detta, att värna en stor nytta, nämligen samarbetets, de gemensamma ansträngningarnas och den gemensamma vägens nytta.
Detta är det första ordförandeskapet måste göra.
Och det är detta ordförandeskapet arbetar för.
För det skulle annars åstadkomma raka motsatsen till det som är dess uppgift, nämligen splittring.
Och splittring är ingenting att eftersträva, särskilt inte i denna svåra stund.
Punkt nummer två, eftersom vissa herrar har talat om unionens utrikespolitik och på nytt sagt att den inte finns, att ingenting har hänt.
Vi har hört kommissionens ordförande, som sade att en fredsstyrka från Europeiska unionen denna vecka med all sannolikhet kommer att överta Natostyrkans uppdrag i Skopje.
Det är någonting som händer för första gången.
Och det är resultatet av en stor kraftansträngning i utrikespolitiken.
Och den som under de senaste 15 dagarna har hört Balkanländernas ledare efter mordet på den serbiske premiärministern har förmodligen konstaterat att man på västra Balkan förväntar sig mycket av Europeiska unionen.
Varför?
Jo, för att Europeiska unionen har en utrikespolitik.
Och jag kan även nämna många andra exempel på en verkligt konstruktiv närvaro av Europeiska unionen.
De kunde vara fler!
Ja!
De kunde vara fler!
Och vi har i en grundläggande, moralisk fråga - krig eller fred - inte lyckats enas om en ståndpunkt.
Men det har vi misslyckats med även i många andra frågor.
Detta betyder inte att vi måste avfärda det som har hänt, lika lite som vi avfärdar det som vi har gjort, och att vi inte måste göra en kraftansträngning för den gemensamma utrikespolitiken.
Det måste vi!
Eftersom jag har hört många åsikter som inte är realistiska instämmer jag - och detta är den tredje punkten - i det som Cohn-Bendit sade, att det även behövs kompromisser.
Det behövs även kompromisser, för ni kommer i morgon att diskutera Irakproblemet.
Det finns vissa frågor som jag tror att vi - såväl ordförandeskapet som kommissionen och Europeiska unionen - kan verka för om ni antar en resolution, såsom behovet av att värna Iraks territoriella integritet, även gentemot Turkiet, som någon sade; hanteringen av de allvarliga humanitära problemen genom att frigöra den hjälp som förutses; FN: s centrala roll i den politiska, ekonomiska och sociala återuppbyggnaden av Irak.
Om vi ger dessa saker eftertryck här, skapar vi ramar, skapar vi åtaganden.
Vi bör naturligtvis även påminna om fredsprocessen i Mellanöstern och om de transatlantiska förbindelsernas betydelse.
Som all politik skapas unionens utrikespolitik.
Och det arbetet omfattar vinster, men även förluster, men den skapas.
Och den är beroende av oss.
Om vi helt enkelt säger att unionen inte kan och om den struntar i alltihop, ja, då vill vi inte ha en union.
Vi vill ha en union!
Och vi vill ha en stark union.
Det är för det vi arbetar och jag anser att vi måste arbeta!
Slutligen vill jag ta upp vissa kommentarer om den ekonomiska politiken.
Denna text av ordförandeskapet är, för det första, lång, för det finns numera en rutin i unionen: vid varje vårmöte upprepas alla de tidigare besluten för att det skall finnas en förteckning över dessa beslut.
För det andra finns det förvisso många frågetecken, hänvisningar, frågor som hänvisas till kommittéer, men om man läser både texten och vissa texter som den hänvisar till, t.ex.
Ekofinrådets beslut, ser man att många av de frågor som har tagits upp här får svar.
Till exempel har stabilitetspakten granskats av finansministrarna, som kom fram till att den bör respekteras, att det inte är rätt tidpunkt eller rätt läge för flexibilitet, att det finns en risk för inflation.
Rätt eller inte, det lämnar jag öppet.
Den har granskats.
Och det framgår av texten.
Av texten framgår också att kriget är en omständighet som kan omkullkasta planeringen.
Men det som har betydelse är att vi behåller fattningen.
Det som har betydelse är att vi inte drabbas av panik, att vi inte tror att vi nu måste vidta åtgärder till höger och vänster, utan att vi lugnt och sansat fortsätter den inslagna vägen framåt.
Och jag tror, mina damer och herrar, att detta är ett centralt budskap från mötet i Bryssel: att det trots motigheterna, trots svårigheterna, finns en samsyn i väldigt många frågor, i väldigt många frågor som vi inte kan lägga åt sidan, och vi måste därför, särskilt nu under svårigheterna, försöka uttrycka denna samsyn och gå vidare tillsammans.
(Applåder)
