# ID: svediakorp-gov434691
# author: Schulz (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 512
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill kraftfullt protestera, kollega Oostlander.
Jag tyckte inte heller att skyltarna bakom mig var särskilt bra, men just med tanke på att er partigrupp inte brukar hållas med plakat bör ni tala med er kollega Helmer.
Han bar nämligen en skylt med texten? Blixtkrig?.
Var och en må uttrycka sin intellektuella ståndpunkt i texten på en skylt.
Kollega Helmer gjorde detta i dag, och jag sluter mig därmed till att han sällar sig till övriga som burit fram samma plakat.
Ni citerar Max van der Stoel och säger att bakgrunden inte är alltigenom övertygande men att agerandet är moraliskt försvarbart, men det är precis tvärtom: det är bara om bakgrunden verkligen är övertygande som handlingen kan försvaras.
Om det råder minsta tvivel, då får ni ta på er ansvaret för att människoliv sätts på spel.
Krig skall alltid vara sista utväg i politiken.
Men så länge det kvarstår politiska tveksamheter är kriget inte en sista utväg.
Om det någonsin har rasat ett krig som hade kunnat undvikas så är det detta.
För några få dagar sedan, mina damer och herrar, hade vi möjlighet att fatta beslut utifrån två seriösa diplomater och deras rapporter, nämligen Hans Blix och Mohammed El-Baradei.
De sade, rättare sagt El-Baradei sade att det inte fanns några kärnvapen och att de inte hade hittat några!
Och Blix sade att hans åtgärder skulle bli framgångsrika, och om de bara fick ett par månader till så skulle man kunna avväpna Irak på fredlig väg.
De är ju inga radikalsocialister, de båda herrarna som föreslog detta, och inga antiamerikanska talesmän heller, utan högst seriösa FN-diplomater som stakade ut en fredlig väg.
Det fanns en majoritet för deras väg i säkerhetsrådet.
Men där fanns också en minoritet som skulle ha röstat för kriget även om påven hade varit där och läst sin välsignelse, för detta var ingen koalition av ädelmodiga, utan en koalition av övermodiga som ville ha kriget till varje pris.
Det är inte konstigt att många kolleger i kammaren är djupt övertygade om att den grymme diktatorn endast kan störtas med militärt våld.
Så kan man se det, men det ändrar inte det faktum att de båda personer jag citerade stakade ut en fredlig väg för oss, och jag har hört alla här i kammaren, även er grupp, herr Poettering, säga att den vägen var den rätta.
Om den vägen var den rätta, borde ni då inte uppmuntra oss att säga att kriget är fel väg?
Det vore ju den logiska följden.
Jag säger det igen: De som mot allt förnuft har fört oss in på denna väg bär också ansvaret för de blodiga följderna.
Dessa följder kommer vi att diskutera långt framöver eftersom vi alla kommer att bli offer för dem.
(Applåder)
