# ID: svediakorp-gov434690
# author: Oostlander (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 611
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Att Saddam Husseins regim är ett hot mot världsfreden kan, med beaktande av fakta, inte förnekas.
Sedan nederlaget i det första Gulfkriget har Irak varit föremål för många resolutioner.
Irak har hela tiden undlåtit att följa de resolutionerna och ändå har det aldrig lett till något framtvingande i FN: s regi.
Länge var det till och med tal om att avskaffa sanktionerna mot Irak.
Det var också knappast tal om några internationella reaktioner när inspektionerna avbröts på grund av bristande medverkan från Iraks sida.
Ändå kände man till Saddam Husseins besatthet när det gällde framställningen av massförstörelsevapen.
Under tiden blev befolkningen förtryckt och flyktingar kom och kommer fortfarande till EU: s medlemsstater.
Irak fortsatte vara ett varigt sår.
Där är det inte tal om någon fred.
Tack vare säkerhetspolisen är det dock tal om stor stabilitet, och den stora stabiliteten kan tyvärr inte angripas inifrån.
Jag tål inte att höra ordet.
Tålamod kan ta slut för fort, ja, men tålamod kan även spåra ur till att bli likgiltighet.
Det var det länge fråga om i vår hållning med avseende på det jugoslaviska dramat.
Vem skäms nu inte över det?
Vi vet nu att den som vill skipa rätt måste i slutändan acceptera stödet från makten, även den militära makten.
Finns det dock formellt en tillräcklig folkrättslig grund för militärt agerande från koalitionens sida?
Jag citerar Max van der Stoel, en känd socialdemokratisk f.d. utrikesminister, OECD: s höge kommissarie för minoriteter, en viktig socialdemokratisk ledare.
I går sade han i tidningen NRC-Handelsblad:? Ja, den grunden är inte övertygande men jag tvivlar inte ett ögonblick på det moraliska berättigandet för den här aktionen från koalitionens sida, det tvivlar jag inte ett ögonblick på.?
Det tycker jag är fumligt sagt.
Debatten handlade då om huruvida ett ingripande skulle ske direkt, om en eller två veckor eller om sex veckor.
Den här tvisten räcker inte för att ge ett tydligt budskap om att upphöra till dem som tar riskerna i fält.
Det är för meningslöst för dem att se bakåt.
Frågan är om vi nu önskar koalitionens militärer snabba framgångar så att det inte blir fråga om långvarig misär, varken för dem eller för medborgarna.
Min partigrupp vill visa att de i slutändan, när det verkligen gäller, verkligen alla står bakom militärerna på samma sätt som de står bakom den befolkning som måste befrias så snabbt som möjligt.
Jag kan inte heller föreställa mig att någon av oss nu inte skulle stå bakom de här militärerna.
Vi är inte så duktiga på att demonstrera på den här sidan av kammaren men det förvånar mig att stora papper med ordet? fred? på hängdes upp på den andra sidan medan man aldrig undrat vilken ofred som härskat i Irak och jag kan inte heller påminna mig att det skett några demonstrationer mot det, inte heller i den här kammaren.
Jag tror att det är viktigt att rättvisan får ha sin gång när det gäller Saddam Hussein.
Vi måste beklaga att Förenta nationernas säkerhetsråd förlorat i inflytande.
Vetorätter används på ett oegentligt sätt och röster är till salu.
FN i sig och dess organ är viktigare än någonsin i efterkrigstidens Irak.
Vi måste inse att det här ärendet är en allvarlig varning till EU som tydligen ännu inte har eller vill ha förmågan försvara de europeiska principerna och värderingarna överallt där det behövs.
