# ID: svediakorp-gov434683
# author: Souchet (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 466
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Toppmötet i Bryssel har på ett surrealistiskt sätt behandlat den ekonomiska tillväxten i Europa, oberoende av hur den påverkas av det krig som inletts i Irak, som om det inte fanns ett nära samband mellan de båda.
Den centrala frågan om kriget förvisades till övriga frågor.
Som om det skulle behövas, bevisar detta att Europeiska unionen inte är en aktör på den diplomatiska arenan i sin egenskap av union.
Med tanke på de slutsatser toppmötet ägnade Irak framstår unionen snarare som en humanitär hjälporganisation.
Vad beträffar de exalterade orden om GUSP som återfinns i slutsats 69, bör de helt klart hänföras till vad de surrealistiska författarna brukade kalla automatisk skrift.
Man kan fråga sig om det verkligen ligger i Europas intresse att med denna typ av politiska klyschor maskera det faktum att Irakfrågan gjort att vår kontinent för närvarande är en plats för symbolmättade konfrontationer mellan två olika visioner - av vilken plats Europa bör ha i världen, men också av hur det internationella systemet bör organiseras.
Ett oberoende Europa eller ett Europa som anpassar sig, ensidig politik eller samråd mellan nationer - Europa står i dag i centrum för en väsentlig debatt som berör hela det internationella samfundets framtid.
Även om Europeiska unionen är frånvarande i denna debatt så är Europa tillsammans med Förenta staterna dess huvudaktör via två trojkor - Paris-Berlin-Moskva å ena sidan och London-Madrid-Rom å andra sidan - båda med varsin konsekventa linje och sina stödtrupper, som kommer till uttryck i memorandumet från New York, respektive i förklaringen från Azorerna.
Varför se det faktum att båda dessa röster existerar som något enbart beklagansvärt?
Det är att visa prov på en monolitisk syn på Europa, när det alltid är mångfalden som har varit dess kännetecken.
Vi skulle göra oss förtjänta av det föraktfulla tillmälet? det gamla Europa? om vi visade att vi inte längre stod ut med att vara den privilegierade plats där olika idéer om hur världen bör organiseras stöter samman och om vi bara tänker på att slippa konfronteras med konflikter, för att enbart välja slappa och intetsägande samförståndsöverenskommelser.
I det fallet skulle Robert Kagan få rätt: det spelar ingen roll om det Europa säger saknar relevans, bara det sägs samstämmigt.
Är detta vårt mål?
Skulle detta att vara europé bestå i att lägga sordin på alla meningsskiljaktigheter?
Varför kan inte den fria konkurrensen gälla även på utrikespolitikens område?
Om Europeiska unionen driver Europa att i likformighetens namn hålla sig borta från den viktiga diskussionen om morgondagens värld, och hindrar Europa från att vara ett centrum för denna diskussion, då gör man knappast européerna någon tjänst.
