# ID: svediakorp-gov434679
# author: Figueiredo (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 499
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Detta vårtoppmöte hade det varit nödvändigt för rådet att vända de nyliberala politiska inriktningarna och slå in på en politik som prioriterar sysselsättning, offentliga investeringar, integrering och ekonomisk och social sammanhållning för att möta den ekonomiska inbromsningen, arbetslösheten, fattigdomen och den sociala utslagningen, med bibehållande av Europeiska unionens upphöjda värderingar.
Men tyvärr har detta inte skett.
I stället för att hejda avregleringsprocessen för viktiga offentliga sektorer och tjänster, följer man Unices dagordning och insisterar på att skynda på de ekonomiska reformer som prioriterar en snabbare avreglering av sektorer och tjänster samt företagens konkurrenskraft och ett förstärkande av budgetpolitikens samordningen och den inre marknadens strategi.
Hela tiden kommer det sociala området i andra rummet, och arbetsmarknadens och utbildningens mål underordnas företagsandan, och man insisterar på att pensionerna snabbt skall inkluderas i handlingsplanerna för de finansiella tjänsterna för att på så sätt öppna vägen för en privatisering.
Härigenom förvanskar man fördragets principer och förhindrar dess förverkligande, framför allt när det gäller ekonomisk och social sammanhållning, solidaritet, miljöskydd, folkhälsa och livsmedelssäkerhet samt offentliga tjänster och sociala rättigheter, hållbar utveckling och livskvaliteten vilket är oacceptabelt.
I stället för att upphäva stabilitetspakten för att se över de irrationella nominella konvergenskriterierna och satsa på en ekonomisk utvecklingspolitik som kan möta den internationella osäkerheten och instabiliteten som har förvärrats av det orättfärdiga, obefogade och olagliga kriget mot Irak, slår man återigen fast behovet av att den uppfylls.
På så sätt döljs de allvarliga svårigheter som vissa medlemsstater står inför och de allvarliga sociala och ekonomiska konsekvenser som besattheten av att skära ned på offentliga investeringar och utgifter leder till, vilket hindrar förverkligandet av målen om att skapa sysselsättning med kvalitet och ökar de sociala spänningarna och instabiliteten på arbetsmarknaden.
Och även när man erkänner behovet av att lägga fram en förklaring om tjänster av allmänt intresse, hänvisar man utformandet av detta till det nya konkurrensrådet och underordnar det därmed konkurrensreglerna, vilket är oacceptabelt eftersom det ökar den sociala ojämlikheten.
I stället för att genom att tillämpa brådskande åtgärder ta itu med de ökade omstruktureringarna, omlokaliseringarna och nedläggningen av europeiska och multinationella företag som säger upp tusentals arbetstagare och äventyrar den regionala utvecklingen i stora krisområden där det saknas sysselsättningsalternativ, som parlamentet uppmanade till under sitt förra sammanträde i Strasbourg, väljer man att helt prioritera företagens konkurrenskraft och insisterar på strukturella reformer av arbetsmarknaden, arbetstagarnas rörlighet, flexibilitet och osäkra arbeten för att anpassa de ekonomiska villkoren.
Därför vill jag ställa frågan om anledningen till att inrätta en arbetsgrupp om sysselsättning.
Jag skulle vilja att rådet förklarade om det är för att lugna något dåligt samvete där det fortfarande finns en aning känsla för miljoner arbetslösas problem, eller om det bara är ett sätt att kringgå tillämpningen av den europeiska sysselsättningsstrategin för att lättare kunna genomföra allt mer nyliberala inriktningar.
