# ID: svediakorp-gov434675
# author: Zacharakis (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 399
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande!
När vi i Strasbourg för 15 dagar sedan behandlade Irakkrisen fanns det fortfarande en - låt vara - svag förhoppning om att det i slutändan skulle vara möjligt att undvika våld, för att uttömma varje möjlighet till en fredlig lösning på de problem som anges i säkerhetsrådets relevanta resolutioner, särskilt i resolution 1441.
Tyvärr har även denna förhoppning gäckats av den så kallade nya strategiska doktrinen, och den internationella opinionen bevittnar redan en militär sammandrabbning som förutom de militära och civila offren - som vi hedrar och respekterar, oavsett deras nationalitet - även har fått indirekta offer i form av grundläggande institutioner och parametrar i det internationella livet, som t.ex.
FN, väktare av grundläggande stadganden i det internationella rättssystemet, de transatlantiska förbindelserna, en nödvändig faktor för internationell balans, och, slutligen, Europeiska unionens sammanhållning, åtminstone på det utrikespolitiska området, en absolut nödvändig förutsättning för en beslutsam närvaro av unionen på den internationella scenen.
Alla dessa institutioner har fått ett mycket hårt slag och prövas svårt, på ett sätt som rent av gör deras fortlevnad - eller i alla händelser deras möjlighet att effektivt spela sina särskilda roller i ett internationellt sammanhang - osäker, eftersom de omedelbart och långsiktigt har att brottas med en mängd negativa följder, varav den svåraste naturligtvis är undergrävandet av FN: s auktoritet och väsen samt kränkandet av organisationens principer och regler av dem som väljer ensidighet och egenmäktighet framför logik och legitimitet i sin strävan att lösa problem som obestridligen finns.
Det tjänar dock ingenting till att begränsa oss till att ställa diagnosen på dagens tragiska situation och en prognos för dess dystra utsikter.
Vi bör i stället, med blicken riktad mot framtiden och med stöd av det överväldigande flertalet folk och regeringar, försöka, redan före krigsslutet, som vi alla hoppas kommer att inträffa så snart som möjligt, återställa FN: s anseende - och FN måste ha ansvaret för att normalisera situationen i Irak - föra in de transatlantiska förbindelserna i en ram av absolut jämlikt samarbete och förstärka den europeiska enigheten, så att de sorgliga händelser som vi upplever i dessa dagar aldrig blir ett prejudikat för framtiden utan får en plats i historien som ett skräckexempel!
