# ID: svediakorp-gov434663
# author: Simitis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,857
# sentences: 97
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Europeiska rådet konstaterade att nedgången i ekonomin har varat längre än väntat.
De befintliga återhämtningsprognoserna överskuggas av kriget, de globala politiska riskerna och den ekonomiska osäkerheten.
Europeiska rådet konstaterade även att det har gjorts betydande framsteg med dagordningen från Lissabon, som nu är inne på sitt fjärde år.
Till exempel har fem miljoner nya arbetstillfällen skapats sedan Lissabonstrategin började genomföras, varav 500 000 under 2002.
Trots det mindre gynnsamma ekonomiska klimatet har antalet arbetslösa minskat med två miljoner.
Mycket återstår dock att göra för att målen från Lissabon skall nås.
Det behövs en verklig kraftansträngning för att genomföra de ekonomiska och sociala reformer som vi har beslutat om.
Europeiska rådet fastställde fyra prioriteringar: ökad sysselsättning och social sammanhållning är den första prioriteringen.
Genom reformer av skatte- och bidragssystemen, incitament att träda in på arbetsmarknaden och incitament som främjar arbetsmarknadernas förmåga att anpassa sig till de föränderliga ekonomiska förhållandena, och det är naturligtvis nödvändigt att sörja för den sociala sammanhållningen.
Den andra prioriteringen, främjande av innovation och företagaranda.
Detta betyder att öka företagens utgifter på forskning, att göra det lättare att starta innovativa företag, att förbättra deras tillgång till kapital, att förenkla förfarandena och att uppmuntra företagsamhet bland ungdomar.
Den tredje prioriteringen, stärkande av den inre marknaden och sammanlänkning av hela Europa.
De europeiska marknaderna för energi, transporter och finansiella tjänster måste öppnas.
Lagstiftningen och konsumentskyddet måste förbättras.
Den sista prioriteringen är miljöskyddet, som stärker tillväxten och skapar nya arbetstillfällen.
Detta betyder att vidta miljöåtgärder och att öka investeringarna i ren teknik och i resurseffektiv teknik.
Jag vill här säga, mina damer och herrar, att viktiga framsteg har gjorts under det grekiska ordförandeskapet i fråga om dagordningen från Lissabon, vilket framgår av slutsatserna.
Konkreta landvinningar är exempelvis överenskommelsen om en bättre samordning av budgetpolitiken, överenskommelsen om ett genomblickbart och ekonomiskt gemenskapspatent efter 14 års ansträngningar, framstegen mot att fullborda de europeiska penningmarknaderna, de nya riktlinjerna för den reviderade sysselsättningspolitiken, inrättandet av det sociala trepartstoppmötet - det institutionaliserade sociala trepartstoppmötet - överenskommelsen om beskattning av energiprodukter och fastställandet av miljömål på områden som förnybara energikällor, energiintensitet och biobränslen.
Europeiska rådet drog upp riktlinjer.
Slutsatserna innehåller riktlinjer för hur de mål som jag har nämnt skall uppnås.
2003 kommer unionen att använda rationaliserade instrument för samordning av politiken.
Vilka är dessa?
De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, riktlinjerna för sysselsättningen och strategin för den inre marknaden.
Rådet bestämde följaktligen att dessa instrument skall ges form och samordnas samt att de skall ha ett treårsperspektiv, så att de blir effektivare.
Rådet fattade en rad beslut på specifika områden.
Jag skall helt kort nämna sysselsättningen och moderniseringen av den europeiska modellen.
Rådet uppmanar medlemsstaterna att bibehålla takten i reformeringen av de nationella arbetsmarknaderna.
Som jag sade tidigare betonar rådet att det behövs reformer av skattesystemen, så att dessa främjar sysselsättningen och ökar efterfrågan på arbetskraft; förbättringar av lönebildningssystemen, så att dessa tar hänsyn till förhållandet mellan löner, prisstabilitet, produktivitet, utbildningsnivå och arbetsmarknadsvillkor; en modernisering av arbetsmarknadslagstiftningen, så att denna dels blir flexiblare, dels ger större trygghet, samt en förbättring av arbetskraftens rörlighet mellan yrken, sektorer, regioner och länder, till exempel genom att se till att allas kvalifikationer är genomblickbara och på så sätt möjliggöra ömsesidigt erkännande av yrkesutbildningssystemen.
Slutligen, när det gäller detta område, uppmanade Europeiska rådet kommissionen att inrätta en europeisk specialgrupp för sysselsättningen, under Wim Koks ledning.
Denna grupp kommer att ha till uppgift att föreslå konkreta sysselsättningsskapande åtgärder.
Rådet tog även upp alla de andra områden som omfattas av Lissabonstrategin - kunskap, innovation, företagaranda, konkurrenskraft - och fastställde uttryckliga tidsgränser för de olika reformernas genomförande.
Jag vill slutligen säga att rådet på ett grundligt sätt behandlade frågor om sjösäkerhet, med anledning av katastrofen med Prestige.
Mina damer och herrar!
Detta är, mycket kortfattat, resultatet av diskussionerna om Lissabonpolitiken.
Låt mig nu komma till frågan om Irak.
Det är väl känt att Europeiska unionens alla medlemmar har krävt att Irak skall avrustas och att de massförstörelsevapen som landet eventuellt har skall förstöras.
Det är också väl känt att det har funnits stora meningsskiljaktigheter om hur avrustningen bör gå till och hur lång tid den får ta.
Frågan har diskuterats i säkerhetsrådet upprepade gånger utan att det har gått att nå enighet.
Meningsskiljaktigheterna har i stället skärpts.
Det skulle därför vara lönlöst att ordförandeskapet i rådet försökte överbrygga de motsättningar som varit uppenbara under alla dessa månader.
Det har i stället ansett att det i och med den militära konfliktens inledning är nödvändigt att fastställa principer för hur den situation som uppstått till följd av krigsutbrottet bör hanteras, att vi måste ägna oss åt framtiden, vägen ut ur krisen, för att undvika nya meningsskiljaktigheter, för att förtydliga våra gemensamma ambitioner, för att begränsa krigets återverkningar och förhindra följdkriser efter krigets slut, för att arbeta.
Det är vårt mål!
För fred och framsteg i regionen!
Detta synsätt bemöttes i början med tvivel.
Kunde vi verkligen diskutera något sådant?
Rådet enades likväl om en gemensam ståndpunkt.
I den framhålls bland annat behovet av att värna Iraks territoriella integritet, behovet av att ta itu med de allvarliga humanitära problem som kommer att uppstå på grund av konflikten samt behovet av att visa solidaritet med de länder som kommer att drabbas av den, liksom FN: s centrala roll, såväl när det gäller att hantera Irakkrisen som mer allmänt i det internationella systemet.
Det sägs i slutsatserna att säkerhetsrådet bör ge Förenta nationerna ett mandat att ägna sig åt efterkrigsperioden i Irak.
En annan fråga är behovet av att återuppliva fredsprocessen i Mellanöstern, vår beslutsamhet att stärka den gemensamma utrikes- och försvarspolitiken samt de transatlantiska förbindelsernas betydelse.
Är denna ståndpunkt hyckleri, såsom har sagts, eftersom vi undvek att behandla huvudproblemet?
Nej!
När det gäller huvudproblemet var de skiljaktiga åsikterna uppenbara.
Även dödläget var uppenbart.
Det var ingen mening med att diskutera.
Vi var tvungna att rikta vår uppmärksamhet åt annat håll.
På frågor som är viktiga för morgondagen.
Och det var vad vi gjorde.
Fanns det kanske någon som skulle ha föredragit att vi skärpte motsättningarna, att vi till de många stridigheterna lade ytterligare en?
Vi anser att Europeiska unionen, nu när frågorna har mångdubblats på grund av kriget, har en skyldighet att ge budskap om att freden måste återvända till regionen, om att krigets följder måste hanteras.
Framtiden är lika viktig som nuet.
Om vi inte handlar kommer vi att få se katastrofer.
Finns det i denna stund en spricka i Europeiska unionen?
Ja!
Vi kommer dock inte att kunna laga den genom att fortsätta att träta, utan genom att försöka lyfta fram de frågor där vi kan samarbeta och är eniga.
Den resolution som vi antog om Irak är en resolution som bygger på tanken att Europeiska unionen har en röst och måste ha en röst i internationella frågor.
Den utgör därför ett bidrag till försöket att uppnå balanserade euroatlantiska förbindelser som innebär att Europeiska unionen behåller sitt oberoende, har specifika initiativ och en egen roll.
Att vi vill att unionen skall vara oberoende framgår även av en annan punkt i slutsatserna.
Den handlar om att utvidga forskningsinsatsernas möjligheter på försvarsområdet och om att inrätta en europeisk myndighet för utveckling och anskaffning av försvarssystem.
Mina damer och herrar!
Vilken är vår ambition?
Jo, att på internationell nivå så snabbt som möjligt återställa en allmänt godtagen verksamhet inom ramen för de internationella förbindelserna.
Detta förutsätter att det är FN, genom sina organ, som drar upp de centrala riktlinjerna för vad som skall gälla efter kriget i Irak.
Det kommer att vara möjligt att gå från diskutabel till odiskutabel internationell legitimitet om det är tydligt att FN återigen ikläder sig den centrala rollen.
FN: s centrala roll betonas i resolutionen.
Spännvidden mellan åsikterna om Irak gav många anledning att konstatera och beklaga att det saknas en gemensam utrikespolitik.
Det förhåller sig inte riktigt så.
Gemensamma ståndpunkter på det utrikespolitiska området uppnås i en mängd frågor.
När det gäller andra frågor, liksom aspekter av vissa allmännare frågor, är unionens utrikespolitik under utformning.
Under utformning är också politiken på andra områden.
Även på andra områden finns det motsättningar.
Från den gemensamma jordbrukspolitiken till invandringspolitiken.
Det finns dock ingen som anser att Europeiska unionen är överflödig för att den inte har enats om direktivet om arbete som utförs av personal som hyrs ut av bemanningsföretag eller om behandlingen av ekonomiska invandrare som söker asyl eller, slutligen, om ändringen av stabilitetspakten.
Mina damer och herrar!
Europeiska unionen är under ständig daning.
Därför är också dess utveckling en utmaning: en utmaning att tänka, att utnyttja kunskap och erfarenhet och att eftersträva en framtid med välstånd och säkerhet.
Kriget i Irak, som vi måste svara på, är en del av denna utmaning.
Det räcker därför inte att vi begränsar oss till att applådera eller fördöma det.
Vi måste även se till framtidsperspektivet för Europa och världen.
I dagens värld försöker vi sätta stopp för krig, för skräckvälden och för hot mot människan och hennes omgivning genom att skapa regler för global samhällsstyrning.
Förenta nationerna har ännu inte lyckats bli ett övertygande och effektivt organ, fastän organisationen har till uppgift att hantera frågor som är avgörande för världssamfundet.
Och den kommer heller inte att lyckas med det i en nära framtid.
Den nationella egoismen är alltför stark.
Det är därför politiskt absolut nödvändigt att vi fortsätter att stärka Europeiska unionens roll, så att den kan bidra på europeisk och internationell nivå till att befästa processer för fred, samarbete och framsteg.
Toppmötet i Bryssel har visat att Europa, trots meningsskiljaktigheterna, fortfarande utgör den bästa möjligheten för oss att undvika en värld med ett enda maktcentrum, där en ung supermakt har det odelade ansvaret för samhället? Världen?.
Denna möjlighet för Europa att delta i och påverka en värld med flera maktcentrum måste vi hålla öppen genom initiativ, samarbete och övertygelse om vår gemensamma framtid.
Vårmötet i Bryssel gav inga svar på frågor, men det drog upp riktlinjer som ger oss möjlighet att förverkliga denna roll för Europa, om vi samarbetar, om vi enas och om vi kämpar tillsammans för att åstadkomma en värld med flera maktcentrum.
(Applåder)
