# ID: svediakorp-gov434619
# author: Frassoni (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 805
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först och främst skulle jag vilja tacka er för att ni har tagit initiativ till denna debatt, detta extra sammanträde, på samma sätt som ni gjorde i samband med att det första Gulfkriget inleddes.
Herr talman!
Bushs krigsförklaring är olaglig och den brittiska regeringen rättfärdigar den väpnade attacken med patetiska svepskäl.
Förenta nationerna har inte misslyckats, utan företrädde den allmänna opinionen i världen på ett riktigt sätt.
De befintliga förfarandena, med alla sina begränsningar, skulle ha varit mer än tillräckliga för att förhindra ett krigsutbrott, fortsätta med inspektionerna och avväpna Saddam - det är vi övertygade om - och varför inte också för att senare ställa honom inför rätta vid en internationell domstol, om bara Förenta staterna och Förenade kungariket hade följt reglerna,
(Applåder)
om bara amerikanernas andra vasallregeringar, särskilt de nuvarande och kommande medlemsstaterna i unionen, hade låtit rättsliga skäl gå före tacksamheten mot amerikanerna.
Visst kan man förstå denna tacksamhet, men den hänför sig till det förflutna och framför allt till en regering med en helt annan resning än den nuvarande.
Den framtid som nattens attack förebådar är en framtid med krig.
Vi frågar oss alla vem som står näst på åtgärdslistan för Bushs valkampanj, för denna lista har ingenting att göra med brotten mot den internationella rätten eller säkerhetsrådets resolutioner.
Under 35 år har man brutit mot hela 106 resolutioner: 31 om Israel, 23 om Turkiet, 18 om Marocko, 16 om Irak och så vidare.
Det är denna totala egenmäktighet, denna brist på trovärdighet när Bush talar om demokrati och laglighet som gör att vi i dag känner oss oroliga och måste agera.
Vi är inte amerikaner, vi är européer, och i dag måste vi konstatera att det inte bara är den internationella rätten som man har trampat på, utan också den europeiska.
Vi anser att alla reglerna i fördraget har samma dignitet och skall följas, däribland artikel 19 som tvingar de europeiska medlemmarna i säkerhetsrådet att försvara unionens ställningstaganden och intressen, vilket man uppenbarligen inte har gjort.
(Applåder)
Vi vill att kommissionen, som är fördragens väktare, och parlamentet säger detta klart och tydligt.
Europeiska unionen får inte reduceras till en humanitär organisation, kommissionsledamot Patten,
(Applåder)
och parlamentet får inte reduceras till något advisory board i en humanitär organisation.
Vi anser att Förenade kungariket och Spanien handlar på ett obetänksamt, olagligt och obegripligt sätt när de stöder ett anfall som den allmänna opinionen i deras egna länder inte står bakom.
(Applåder)
Vi anser att regeringen i Italien, som kommer att ta över ordförandeskapet och som är ett de länder som grundade gemenskapen, har spätt på den rådande förvirringen i och med sitt vankelmodiga beteende.
Vi anser dock också att även Frankrike och Tyskland har brutit mot artikel 19, eftersom de inte genast sökte skapa allianser med de 15 medlemsstaterna och inte gjorde gemensam sak med det grekiska ordförandeskapet, som ända från början har försökt skapa en roll värd namnet för Europeiska unionen.
Vi ställer inte upp på det val denna situation ställer oss inför: En rättfärdig men ofruktbar ståndpunkt, som Frankrike och Tyskland har intagit, som inte gjorde det möjligt att undvika ett krig, eller en orättfärdig ståndpunkt, som den Förenade kungariket och Spanien har intagit, som oroar befolkningen, bidrar till kriget och lägger grunden för nya krig.
Om Europeiska unionen hade haft ett permanent säte i Förenta nationerna, om gemensamma institutioner och tvingande bestämmelser hade gjort det nödvändigt för oss att redan från början ha en enda ståndpunkt, vågar vi fortfarande tro att kriget inte hade börjat i natt.
Det är denna utmaning vi står inför, som konventet står inför, även om den församlingen ibland inte verkar inse det.
Det finns dock mer brådskande och omedelbara signaler som vi måste ge, och den första gäller Mellanöstern.
Trots det senkomna tillkännagivandet av en vägledning tror vi inte att regeringen Bush verkligen är motiverad att skapa fred i Mellanöstern och stoppa Israels militära operationer.
Det är uppenbart att det är Europeiska unionen som måste se till att denna vägledning verkligen genomförs.
Herr talman!
Vi väntar på ett initiativ vad detta anbelangar.
Den andra signalen gäller oss själva: det skulle vara ett allvarligt, mycket allvarligt, misstag att skjuta upp Europa-Medelhavsforumet som skall avhållas på Kreta i slutet av månaden.
Det vore ytterligare en onödig signal om maktlöshet, som vi verkligen inte har råd med i dag.
(Applåder)
