# ID: svediakorp-gov434617
# author: Watson (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 622
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Detta är inte bara ett krig.
Vi liberaldemokrater har hela tiden påpekat för kammaren att krig endast var motiverat som en sista utväg, om inspektionerna misslyckades och om kriget uttryckligen hade godkänts av FN: s säkerhetsråd.
Vi föredrar att tillgripa ordets makt i stället för våldets.
Hur mycket vi än avskyr Saddam Husseins regim beklagar vi ändå djupt att bomberna föll över Bagdad samtidigt som vi åt frukost i Bryssel.
För det irakiska folkets skull och för våra truppers, som gör sin plikt som yrkessoldater, hoppas jag att detta krig blir så kort och oblodigt som möjligt.
I avsaknad av FN: s legitimitet och moraliska bemyndigande har de länder som driver kriget en plikt att göra det på ett sätt som överensstämmer med internationella normer och avtal.
Det betyder att de inte skall använda oproportionerligt våld, inte använda små bomber, s.k. klusterbomber, som släpper minor, inte använda gas som sätter motståndaren ur stridbart skick, till exempel sådan som användes på teatern i Moskva, inte använda den förödande bomben MOAB som kreverar i luften, framkallar svampmoln och orsakar massförstörelse.
De kanske också borde se till att inte skräpa ned Iraks öken med utarmat uran.
(Applåder från ELDR-gruppen)
När kriget väl är över är det ett oavvisligt krav att Förenta staterna och Förenade kungariket tar sitt ansvar för att snabbt återuppbygga ett fredligt, stabilt och välmående Irak för de invånare som lidit så fruktansvärt under våra sanktioner.
För detta kommer det att krävas att sanktionerna hävs och humanitärt bistånd omedelbart sätts in.
Det innebär att Iraks olika befolkningsgrupper enas och att stabila institutioner byggs för att trygga framtiden.
Utöver detta måste de båda länderna även inrätta en domstol som skall ställa döma den irakiska regimen för de brott som den begått, och de måste se till att kontrollen av oljefälten återgår till det irakiska folket.
Om dessa länder kan använda samma övertygelse och beslutsamhet för att lösa konflikten mellan Israel och Palestina och samma hängivenhet för att förstöra sina egna massförstörelsevapen som de begär av irakierna, kanske vi kan göra en del framsteg.
Det är viktigt att Förenta staterna inte agerar på egen hand när det gäller att besluta om Iraks öde.
När kriget väl är över måste Europeiska unionen lyfta fram de humanitära värderingarna.
Vi måste ha ett öppet sinnelag, vara generösa och fullt ut ta vårt ansvar för återuppbyggnaden av Irak.
Detta är inte något lämpligt tillfälle att bråka med Förenta staterna om kostnaderna för återuppbyggnad.
EU måste göra sin uppgift utan några hemliga dagordningar.
När våra stats- och regeringschefer möts i veckoslutet måste de diskutera hur vi kan begränsa krigets ekonomiska inverkan på ekonomin inom EU, hur ECB kan vara berett att om det behövs snabbt agera för att återskapa förtroendet för vår valuta, och hur regeringarna kan visa förnyat engagemang för de reformer som krävs för att gjuta nytt liv i den europeiska ekonomin.
När kriget är över måste de också diskutera, och vara beredda att diskutera, varför EU misslyckades i Irakfrågan.
Det kan hända att krisen kommer att visa sig vara en vändpunkt om våra stats- och regeringschefer slutligen accepterar att vi behöver en gemensam utrikespolitik och en gemensam plats i FN: s säkerhetsråd, eftersom det bekymmersamma stamtänkandet innebär att Washington vinner slaget.
Om det i London, Paris, Berlin och Madrid finns något att lära från denna kris är det att vår syn på världen skulle vinna om vi hade en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
(Applåder)
