# ID: svediakorp-gov434581
# author: Isler Béguin (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 468
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Med hänsyn till situationen i Burma, som vår kollega har beskrivit för oss, kan man föreställa sig vilka förväntningar och förhoppningar som kommer att uppväckas inom det burmesiska civila samhället till följd av denna skarpa resolution om den rättslösa stat som Burma utgör.
Man kan även föreställa sig de farhågor som den kommer att framkalla hos den styrande militärjuntan bara man i denna resolution slår fast att Europeiska unionens politik står i strid med den burmesiska ledningens politik.
Europeiska unionens åtgärder för att förbättra levnadsvillkoren i Burma och för att försöka göra situationen för de miljontals invånarna mer human har hittills inskränkt sig till principformuleringar och politiska uttalanden som aldrig har fått någon verkan.
Europeiska unionen är hädanefter förpliktad till sitt politiska och moraliska ansvar som kanske bör sträcka sig fram till de straffrättsliga gränserna.
Är det inte så att medlemsstaternas mycket omfattande investeringar, som är fullständigt oberoende av den militära regimens utveckling, faktiskt medverkar till att underhålla den styrande juntan?
Är det inte så att de europeiska företagen på ett cyniskt sätt utnyttjar arbetskraften inom denna fängelsestat som har blivit ett läger för allmänt straffarbete där begreppet medborgare inte längre har någon mening?
Det är sant att vi är långt ifrån den europeiska kontinenten och långt ifrån den europeiska lagstiftningen!
Även om vi är medvetna om situationen med den totalitära regimen i Burma, och att resolutionerna som skall antas ur alla perspektiv verkar kunna uppnås, fortbestår emellertid rättslöshetens oförändrade tillstånd under Burmas sol.
Vi bör använda Europeiska unionens ekonomiska och industriella hävstång för att förbjuda att medlemsstaterna investerar i länder som styrs av icke-demokratiska regimer.
Det gäller att ge medlemsstaterna en uppsträckning vad beträffar deras industripolitik.
Det gäller också att handlingskraften bakom EU: s politiska och diplomatiska åtgärder visas upp i hela denna asiatiska region som delar sin historia med vissa av medlemsstaterna och vars hänsyn till Europa förblir ytterst viktig för dess utveckling.
Det är med hänsyn till den senaste tidens händelser som förbrytarna inom de burmesiska myndigheterna bör prövas.
De bör prövas inom ramen för Internationella brottmålsdomstolen som numera fungerar permanent för att väcka åtal mot alla de individer som anklagas för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.
Det är inte längre tid för några principförklaringar.
Europeiska unionen är förpliktigad till mer än så gentemot Sacharovpristagaren och vinnaren av Nobels fredspris Aung San Suu Kyi, gentemot de 1 200 politiska fångarna och även gentemot de miljontals burmesiska medborgarna.
Den aktuella resolutionen är mycket kraftfull och komplett.
Varje punkt borde tjäna som ett inslag i en verklig gemenskapspolitik i strid mot militärjuntan och således till förmån för det burmesiska civila samhället.
