# ID: svediakorp-gov434569
# author: De Keyser (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 419
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Under den andra sammanträdesperioden i Strasbourg var representanter från stålindustrin här för att manifestera sin oro inför Arcelors omstruktureringar.
De gick handfallna ut från parlamentet, desillusionerade av att inte ha blivit lyssnade till och vissa av dem tillkännagav: vi kommer tillbaka, men då för att krossa allt.
Hamnarbetarna var här denna vecka, men de misslyckades med att krossa allt.
Om EU fortsätter att ignorera de sociala konsekvenserna av denna liberaliseringspolitik kommer utbrotten att flerdubblas.
EU är förvisso inte ansvarigt för dessa grymma omstruktureringar, men man kunde åtminstone försöka reglera dem.
Men för närvarande är vägran total.
Kommissionsledamoten med ansvar för sysselsättning och socialpolitik, Diamantopoulou, har redan tillkännagivit att det inte kommer något direktiv om denna fråga.
Inte heller någon europeisk uppförandekod för företagen.
Ingenting.
Men när det inte kommer någonting, och när det inte heller sker något byte inom politiken blir våldet den sista utvägen.
Men i dag, och Harbour får tycka vad han vill, har omstruktureringarna inom de stora företagen blivit mer dynamiska, dvs. de tillfredsställer inte bara behovet att anpassa sig till svängningarna på marknaden utan även behovet av en rent finansiell kalkyl.
Genom denna kalkyl spekulerar man i aktiens kurs och förutser vinst på mycket kort sikt genom en kraftig minskning av personalkostnaderna.
När allt kommer omkring, och även i de fall då man genomför kostnadskrävande sociala planer, är kalkylen lönsam och ger utdelning på investeringen under i genomsnitt två år.
Men denna börstransaktion ignorerar fullständigt de män och kvinnor vars liv därigenom fördärvas, den ökade arbetsbördan och den stress som det framkallar hos dem som vi kallar de överlevande.
Dessutom ignoreras sidokostnaderna, de offentliga stöden, arbetslösheten osv.
Vad kommer att ske med Europa, frågar man sig, inom detta interna medlemsstaternas kök?
Kanske ingenting, om det inte vore så att EU: s väldiga marknad och de regler för den fria konkurrensen som man stöder skapar utrymmen där varje kupp förefaller tillåten.
Och det portugisiska exemplet på företag som flyttar ut verksamheten är bara en droppe i havet, men det är kännetecknande.
Det gäller att EU till sist ägnar sig åt att verkligen bemöta denna okontrollerade verksamhet som inte handlar om några ekonomiska olyckor utan en handling i finansiell logik, en logik som bär med sig våld.
(Applåder)
