# ID: svediakorp-gov434567
# author: Laguiller (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 259
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I denna resolution betraktas det som självklart att de europeiska institutionerna beviljar statliga stöd till privata företag, även om institutionerna önskar en viss kontroll av hur dessa medel används.
För egen del är jag emot att man använder statliga medel för att öka den privata sektorns vinster.
Vare sig det gäller medlemsstaterna eller de europeiska institutionerna bör de offentliga medlen reserveras för den offentliga sektorn.
Givetvis är det minsta man kan göra att kräva tillbaka bidragen från de företag som inte uppfyller sina åtaganden, i synnerhet de som avskedar anställda efter att de har mottagit statliga stöd.
Likaså är det minsta man kan göra att neka de företag bidrag som efter att ha åtnjutit stöd från en medlemsstat flyttar över produktionen till ett annat land.
Men problemets grundorsak ligger inte ens där.
Det ligger i dagens mångdubbling av kollektiva uppsägningar.
Det är oacceptabelt att en chef, en bolagsstyrelse, kan fatta beslut att förvandla arbetstagare till arbetslösa endast för att kunna höja företagets vinster.
Det är oacceptabelt att ett företag kan fördärva liv och ruinera regioner endast för att kunna försäkra aktieägarna en högre utdelning.
Herr Fischler!
Jag ställer er frågan: till vad tjänar de europeiska institutionerna om de står maktlösa inför detta väsentliga problem?
Vilken är deras makt om de vare sig kan eller vill tvinga åtminstone de stora företagen som gör ansenliga vinster att de skall skydda sina anställda genom att förbjuda dem att verkställa dessa kollektiva uppsägningar?
