# ID: svediakorp-gov434563
# author: Isler Béguin (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 645
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Jag hoppas att det inte är på grund av att vi talar om industriell avveckling som Fischler är med oss.
Jag delar inte den analysen, eftersom jag anser att unionen förfogar över starka påtryckningsmedel för att påverka de företag som får bidrag från EU och som jämt och ständigt flyttar ut verksamheten.
Jag anser dessutom att vi inte kan fortsätta att vara passiva åskådare när det gäller globaliseringen, för när allt kommer omkring handlar den här debatten om hela EU-områdets socioekonomiska framtid och här ifrågasätts den europeiska politiken, den rättsliga ram som antagits inför globaliseringens omvälvningar och en liberalism utan gränser och utan principer.
Unionen fortsätter att vara den mest relevanta deltagare och aktör som står till vårt förfogande inför dessa världsliga fenomen.
Det är nödvändigt att säga och att tro på detta, och det som ni föreslår är i dag inte tillräckligt.
Många av de rättsliga ramarna återstår ännu att upprätta för att åstadkomma minimigarantier för Europas investerare, och för att därigenom ge bevis på säkerhet och på sysselsättningens varaktighet till våra miljontals medborgare.
Den senaste tidens industriella jordskred som har ödelagt ett antal regioner i våra medlemsstater, från Portugal till min hemregion Lorraine, kommer framdeles även att påverka våra kandidatländer.
Det gäller att göra rent hus inom ramen för den rättslösa ekonomin och att inrätta nya villkor mellan gemenskapens instanser och de privata investerarna.
Vi, de folkvalda politikerna från dessa regioner, kan inte längre tolerera att Europeiska unionen blir ett? vilda västern? för jägare av EU-priser som tar hem statliga bidrag för att bättre kunna investera inom arbetsmarknadsområden och framdeles fördärva hela det industriella nätverket genom sina utlokaliseringar.
Stål- och textilindustrin är inte de enda som drabbats av den industriella avvecklingen.
Därutöver tillkommer servicesektorn, företag med högt mervärde såsom Daewoo och Philips.
Vad kvarstår i morgon om Europeiska unionen misslyckas med att slå vakt om dess investeringsflöden, om man erkänner sig oförmögen att utveckla en kodex för rättigheter och skyldigheter när EU-bidragen skall förhandlas?
Låt oss i dag dra lärdom av dessa tidigare kriser inom industrin så att vi, när det gäller sysselsättningen, kan etablera kvalitativa och kvantitativa skyldigheter och en varaktighet som är proportionell mot EU-bidragen.
Vi kan till exempel erinra oss åren 1988-1995 då arbetsmarknadsområdet Longwy i Lorraine, trots skadorna av krisen inom den tunga industrin, inte krävde någon garanti för att ta emot Daewoo, dock med hjälp av en mängd EU-stöd.
Det är på ett obesvärat och ohämmat sätt som Daewoo i dag rätt och slätt låter lönerna falla.
Även om ramen för dessa bidrag har stärkts sedan dess så har det uppenbarligen inte varit i tillräcklig utsträckning, och inte heller era förslag är tillräckliga, herr kommissionär, för att våra medborgares förtroende för Europeiska unionens socialpolitik skall återupprättas och för att EU-lagstiftningens vaksamhet skall förstärkas så att sysselsättningens och det sociala livets ramar inom vårt utvecklingsområde kan garanteras.
Europeiska unionen bör inte längre inskränkas till att tjäna som kassa, utan den bör hädanefter, liksom andra på sin tid, eftertryckligen kunna artikulera I want my money back till gemenskapsfinansernas skojare.
Den hållbara utvecklingen på vår kontinent, som är dess enda perspektiv på lång sikt, kan förstås genom den trefaldiga innebörden av en framåtskridande socialpolitik, respekten för miljön och en ekonomisk politik som är solidarisk och reglerad.
Låt oss avsluta det förflutnas dåliga metoder, något som ni inte har gjort, herr kommissionär.
Låt oss hädanefter tvinga de företag som inte har uppfyllt de utförliga förpliktelserna att betala tillbaka.
Det skulle vara priset för Europa, men det är det priset som måste betalas för Europas framtid.
