# ID: svediakorp-gov434546
# author: Lulling (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 250
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


I maj 2002 bemyndigade parlamentets presidium utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor att utföra ett initiativbetänkande om integrering av ett jämställdhetsperspektiv i Europaparlamentet.
Jag kan säga att detta ämne som valdes av utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor inte var det ämne som jag skulle ha prioriterat, med tanke på att det finns ett flertal andra problem som förtjänar att behandlas i ett initiativbetänkande.
Det finns problem som intresserar miljontals kvinnor inom Europeiska unionen, såsom t.ex. den sociala säkerheten för medhjälpande makar inom små och medelstora företag och inom jordbruket, dessa osynliga arbetare som inte får betalt och som ofta diskrimineras särskilt när det handlar om skilsmässofall.
De som har haft möjligheten att anställas av Europaparlamentet och de som har lyckats bli ledamöter av Europaparlamentet är sannerligen inte de som är de mest diskriminerade eller de som det är mest synd om inom den kvinnliga majoriteten av medborgarna i Europeiska unionen.
Men nu är vi gripna av detta betänkande, efter ett flertal andra som man refererat till, där man hänger sig åt att upprepa vad som redan står skrivet sedan år tillbaka och som, vad beträffar personalen, finns förankrat i direktiven, i stadgan.
Är det verkligen nödvändigt att utarbeta ett initiativbetänkande för att tala om att parlamentet är positivt inställt till bestämmelsen i artikel 13 i fördraget som förbjuder varje form av diskriminering?
(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 137.1 i arbetsordningen.)
