# ID: svediakorp-gov434517
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,204
# sentences: 65
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill börja med att säga att jag verkligen välkomnar denna konstruktiva och livliga diskussion och att jag verkligen gläder mig över att kommissionens ståndpunkt har fått ett sådant stöd i hela kammaren.
Det är inte bara jag, utan också min personal och mina samarbetspartner som har arbetat så hårt med detta förslag, som är glada för detta.
Jag inleder med frågorna som har anknytning till ramdirektivet och går sedan över till vissa frågor som rör handlingsplanen.
Flera ledamöter nämnde fullständig harmonisering.
Som ni vet har kommissionen bestämt sig för att slutföra den inre marknaden, och att se till så att den gemensamma marknaden fungerar för företag och producenter är bara en aspekt i sammanhanget.
Bestämmelserna som styr den inre marknaden bör också främja konsumenternas förtroende när det gäller att köpa varor och tjänster utan att avskräckas av nationsgränser som kan finnas mellan köpare och säljare.
Jag förkastar idén att man kan ha det ena utan det andra.
Kraven om konsumentskydd i fördraget och den inre marknaden är fullständigt förenliga.
EU: s konsumentskyddshistoria har framför allt handlat om ett minimum av harmonisering som gett medlemsstaterna fria händer att gå längre än grundnivån för harmonisering om de så önskar.
Detta har resulterat i en rättslig uppsplittring.
Det har också skapat hinder för att den inre marknaden skall kunna fungera friktionsfritt.
Nyligen gjorda undersökningar avslöjar att endast 13 procent av EU: s konsumenter har gjort gränsöverskridande inköp under de senaste 12 månaderna.
Som jag tog upp tidigare, så ansåg 68 procent av företagen att harmoniseringen av konsumentskyddsbestämmelser var ett av de mest effektiva av ett antal alternativ för att underlätta den gränsöverskridande handeln.
Vi måste därför sträva efter enklare och mer gemensamma bestämmelser och metoder för att främja konsumenternas förtroende i samband med gränsöverskridande transaktioner.
Vikten av detta förstärks ytterligare genom utvidgningen.
Om man försummar detta skulle uppsplittringen av konsumentskyddsbestämmelserna öka betydligt.
Mer specifikt så måste vi övervinna de verkliga hindren som härrör från nationell lagstiftning och nationell sedvanerätt om oskälig handelspraxis.
Ta t.ex. referenskonsumenten - mot vilken vilseledande reklam bedöms.
Detta, i enlighet med EG-domstolens rättspraxis - t.ex.
Cliniquemålet - är den genomsnittlige konsumenten, som är tillräckligt välinformerad och försiktig.
Men detta test tillämpas inte på ett enhetligt sätt i EU.
Som exempel kan nämnas Saint-Bricemålet från 2000, där den belgiska Cour de Cassation beslutade att referenskonsumenten, mot vilken man skall bedöma vilseledande reklam, är den sårbara konsumenten.
I Scannermålet om reklam beslutade högsta domstolen i Tyskland att referenskonsumenten är en person som är normalt uppmärksam i stället för en rimligt försiktig konsument.
Vårt syfte är därför att få till stånd en fullständig harmonisering av bestämmelser om oskälig handelspraxis och kodifiering av testet om den genomsnittliga konsumenten och på så sätt avlägsna viktiga hinder.
Jag tar nu helt kort upp ömsesidigt erkännande.
Genom ramdirektivet kommer man att tillhandahålla en fullständig harmonisering av lagstiftningen om oskälig handelspraxis.
Denna konvergens och den effektiva konsumentskyddsnivån som uppnås bör ange de politiska villkoren för att göra principerna om ömsesidigt erkännande och ursprungsland godtagbara.
Den övergripande skyddsnivån kommer att höjas i EU, eftersom en rad medlemsstater för tillfället inte har heltäckande lagstiftning om oskälig handelspraxis.
Vi inser naturligtvis att ramdirektivet måste ge en i praktiken hög konsumentskyddsnivå.
Detta innebär inte den minsta gemensamma nämnaren för de befintliga nationella systemen.
Inte heller innebär det en sammanställning av alla stränga befintliga nationella bestämmelser.
Vi måste hitta rätt balans mellan konsumenternas intressen så att de skyddas mot oärliga affärsmän när de handlar över gränserna och företagens intresse att minska kostnaderna i samband med försäljning och följande av bestämmelserna.
Ett antal ledamöter tog upp frågan om förenkling.
Kommissionen kommer att försöka införliva så mycket som möjligt av regelverket i ett ramdirektiv.
De delar av regelverket som inkluderas i ett ramdirektiv skulle upphävas.
Detta omfattar naturligtvis inte avtalsrättsliga bestämmelser, som skulle behandlas i samband med den handlingsplan som kommissionen nyligen antog.
Ramdirektivet kommer att förenkla lagstiftningsförhållandena när det rör oskälig handelspraxis genom att man upphäver de rådande bestämmelserna som reglerar förhållanden mellan företag och konsument i direktivet om vilseledande reklam och genom att man upphäver, t.ex., bestämmelserna om påtvingad försäljning i direktivet om distansförsäljning.
Dessa frågor, som för närvarande lyder under bestämmelserna om minimiharmonisering, kommer att harmoniseras fullständigt genom ramdirektivet.
Dessutom kommer generalklausulen i direktivet att ersätta alla avvikande generalklausuler i medlemsstaterna, och därigenom skapas en mer enhetlig lagstiftning.
Jag vet att folk efterlyser det.
Det är en viktig aspekt av detta förslag, och det kommer rent allmänt att göra det mer godtagbart för både företagen och konsumenterna.
När det gäller frågan om? skälig och oskälig? skulle ramdirektivet kunna centreras kring en generalklausul som förbjuder oskälig handelspraxis.
Den viktigaste frågan är, naturligtvis:? vad är oskäligt??
Detta var en av huvudfrågorna i samband med samrådet.
Resultaten av samrådet, vårt samarbete med nationella experter med sakkunskap om offentliggrättsliga frågor och den rättsliga undersökning vi lät genomföra klargjorde att det var lättare att definiera det som var oskäligt snarare än det som var skäligt.
Definitionen av vad som utgör oskälig handelspraxis borde resultera i en större rättssäkerhet.
Företag som har en god handelspraxis kommer inte att behöva ändra denna.
För att hjälpa till med att uppnå denna rättssäkerhet, kommer en icke-uttömmande förteckning över kategorier som är oskäliga och en förteckning över exempel på förbjuden handelspraxis att komplettera generalklausulen
Ett antal ledamöter har tagit upp uppförandekoder.
Olika ståndpunkter har uttryckts mot bakgrund av EU: s samråd om användningen av koder på EU-nivå.
Vissa har argumenterat för, andra emot.
Patries och Thyssens betänkanden återspeglar dessa olika ståndpunkter.
Jag vill uppmuntra ansvarstagande företag att behandla sina kunder på ett skäligt sätt och inse att frivilliga uppförandekoder kan spela en viktig roll för att man skall kunna uppfylla detta mål inom deras specifika områden.
Alla godkännanden av uppförandekoder bör vara frivilliga.
Alla som har antagit en kod kan välja om de vill godkänna den, och ett företag kan därför välja om det vill delta i denna kod.
När det gäller frågan om sårbara konsumenter är detta en ganska komplicerad fråga.
Vi håller på att undersöka den.
Det finns en rad olika aspekter.
Vi kommer att bestämma oss innan vi utarbetar lagstiftningen, som jag hoppas kommer att läggas fram inom kort.
Jag tar nu upp Whiteheads fråga om finansiering.
Jag vill betona att det är lika viktigt att förbättra utgifternas kvalitet som dess kvantitet.
Vi tar också hänsyn till denna fråga.
Slutligen tackar jag återigen ledamöterna för deras konstruktiva kommentarer och alla föredragande för deras betänkanden.
Jag ser fram emot att få ta hänsyn till de åsikter som har uttryckts här denna förmiddag i samband med utarbetandet av den slutliga versionen av lagstiftningen, som jag ser fram emot att få lägga fram för parlamentet inom kort.
