# ID: svediakorp-gov434508
# author: Paulsen (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 265
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Herr kommissionär!
Man skulle kunna säga oerhört mycket om unionens framtida konsumentpolitik, men på den korta tid som står till buds skall jag försöka hålla mig till en enda punkt som berör Patries betänkande.
Vi är alla överens om att förutsättningen för en fri och fair marknad är att konsumenterna har tillgång till god och korrekt information.
Detta är relativt enkelt att tillgodose när det gäller de? gamla? konsumentkraven, nämligen kopplingen mellan pris och kvalitet.
Det är också O.K. när det handlar om innehållsdeklarationer, tvättmarkeringar etc.
Den nutida konsumenten är dock en annan typ av medborgare.
Detta gäller förstås även i köpögonblicket.
Det betyder att dagens konsumenter ställer krav på många olika typer av information.
Man vill ha svar på frågor som gäller etiska, ekologiska och sociala aspekter när man går och handlar.
Därtill kommer numera en mängd olika hälsopåståenden av mer eller mindre märklig typ.
Hur skall vi klara att säkerställa en lagstiftning som uppfyller alla dessa behov av underliga märkningar som ändå finns med i debatten och som måste respekteras?
Vi måste nog använda oss av den princip som i svenskt juridiskt språkbruk kallas redlighetsprincipen, dvs. att man får göra påståenden om sin vara men att man till fullo skall kunna bevisa att påståendet är sant.
Jag tror att det är den enda vägen för att klara den nya typen av märkning.
Det är en generell regel: Gör vad du vill, men du får absolut inte ljuga.
